Varje gång jag kommer in till stan inser jag att det är för kallt för att inte ha halsduk varpå jag måste köpa något nytt. Jag har snart tillräckligt för att knyta ihop ett rymningssnöre för att rymma från Empire State buildning (det högsta jag kom på)

En gång bar min minsta den här lurvfleecen men nu har tid förflutit och Mona ser fantastisk ut. När jag var barn förstod jag aldrig det där med att ta på sig det som tant Elsie hade köpt ”för då blir hon glad”. Nu är det min största lycka att se ett barn bära ett plagg som jag har köpt. Som att få en Oscar. Om Oscar klär sig i en mössa som mina barn har haft. 

Lunch på Kallskänken och Mona fick majskrokar. Jag kan inte förstå att bebisar köper konceptet ”De vuxna äter varm väldoftande krämig mat och allt jag fick var en puffad majsbåge”
Just add saliva.