Idag har Joachim haft bortamatch i Malmö. Runt 20 skulle han vara hemma. Men så ringer han på kvällen och säger att han blir sen eftersom

Ett rådjur hoppade ut framför rutan i 90 kilometer i timmen.

”Men alla mår bra” säger Joachim.

”Mhm” låter jag och tänker på hur det ser ut när rådjur hoppar i luften och sedan klistras fast på en ruta.

”Alla mår bra” säger Joachim igen och jag förstår honom.

Jag har lite svårt för sådant som är abstrakt. Om rådjuret hade legat i min famn och varit mer eller mindre dött så hade jag kanske bidragit med lite mer än mhm.

Men nu är det mer ”hur sen blir du?”. Jag har liksom haft alla barnen hela dagen, badat killarna, läst för dem en i taget, tjatat om dusch och läxläsning för de andra och tvättat och städat. Du skulle ju vara min slav när du kom hem, hur blir det med det nu?

Sedan läser jag på 24 Kalmar att busschauffören är en hjälte som lyckades hålla bussen kvar på vägen.

Men hu.