När man går in här är allt så fint och härligt att man kan ljuga för sig själv att barnkalas är vitt, pastelligt och HURRA!

Inte JAG SKA HA FÖRST, köpa för många korvbröd och någon glömde en slickad klubba i i soffan.

Men Fredrik, jag är inte en kändis. Jag är en bonnunge som jobbar på tidning.

Jag är inte ihop med en kändis, jag är inte barn till en kändis, jag bor inte i Sofo, inte i Vasastan eller ens på Östermalm. Jag bor inte granne med en kändis, jag bor bredvid med en tant som heter Dagmar. Jag är inte bästis med en kändis och jag gick inte på gymnasiet med en kändis(Jo förresten, Ola Salo)

Jag är inte en kändis och jag älskar miljöpartiet. På riktigt.

Jag ska bara vara arg en gång till. Nåja.

(Apropå vinet; jag är inte arg, jag är bara konspiratiorisk)

I går fyllde Lasse år och jag hade önskat mig ett par snickarbyxor i manchester från Polarn och Pyret. Han har haft dem i klarrött och mörkblått och nu är de för små.

Och gissa vad? De på Polarn och Pyret är också för små. Därför att när man är två är man för stor för snickarbyxor.

Så här är det med barnkläder. Det finns hur mycket som helst som är vackert och underbart till bebisar. När de är två är de plötsligt stora barn som ska klä sig trist och coolt.

Jag vill ha färgglada barn tills de är tio, elva, tolv!

Vi har pratat om det här förut, åttaåriga tjejer ska se ut som slampor och färgpaletten bjudar lila eller chockrosa, gärna i kombination med svart, glitter och Hannah Montana.

Barn ska vara färgklickar i livet.

Fy Polarn och Pyret som tycker att en tvååring är för stor för snickarbyxor.

Jag skulle göra egna barnkläder. Ja, det skulle jag.

Åh Lasse din söta underbara lille jefel.

Lasse fick ett släp till sin Bobbybil och lite Maxböcker och kläder och en grävskopa i trä och bondgårdslego och en sångpåse och en kanin från Miljögården. 

Jag hade bakat bullar och kolakakor, tjejerna och jag hade gjort chokladhjärtan från Johanna Westmans bakbok, Joachim hade bakat två cheesecakes med blåbär och lemoncurd(här i Kalmar uttalar vi curd likadant som kurd, det har vi väldigt roligt åt) Till Joachims cheesecakes gick det åt åtta paket philadelphiaost vilket gjorde att folk rullade hem. Svärmor hade bakat tårta med blåbär och hallon. 

Klänning från Filippa. Så klart. 

Jag orkar inte ens gå in och diskutera med häst”vännerna”. Sluta nöt, hoppa själva. Känn er trygga i att hästarna ”tycker att det är jättekul annars skulle de inte göra det” där ni sitter och sparkar dem i magen. Så. Ämnet är över för den här gången. 

Istället ska vi prata vin. Jag tror inte på vin. 

Jag tror inte på att vin kommer från druvor. Jag tror att de ljuger. 

Jag tror att det är blask med socker, konserveringsämnen och skit. 

Jag har inte så mycket mer just nu. Jag har inte varit och spanat på en vinstock. Jag har inga som helst belägg. Jag har bara en kuslig känsla av att vi blir en smula rövknullade när vi köper dyra flaskor som är ”halvtorra” och ”fylliga”.

Förstår ni inte att vi är lurade?

Här

Äh, alla är så arga hit och dit, jag kan lika gärna bråka med några fler.

Sitter och tvingas se Sportnytt om tråkig sport som för det mesta inte är sport på riktigt, bilar som kör runt i ring etc

Och så ser jag en söt blond tjej i rutan. Ah, en söt tjej, det måste vara handboll, tänker jag. Men söta tjejen är en hästtjej.

Hon ska rida ett litet marathon med sin häst i all enkelhet.

Sexton mil ska hon sitta och nöta med röven på sitt älskade husdjur. I GALOPP. SEXTON MIL.

För tjugo år sedan vann någon amerikansk kärring tävlingen i Stockholm. Hennes häst orkade inte riktigt på slutet så hon fick dra hästjäveln uppför en salombacke och hetsa den över mållinjen så att ”hon” kunde vinna.

Joachim undrar från sin soffa varför jag knapprar så frenetiskt på datorn.

”Jag ska göra mig ovän med hästmänniskorna”

”Men vad du håller på”

”Ja, jag ger mig inte förrän varenda grupp i samhället har fått sig en släng av sleven”

”Är inte mensen slut snart?”

Snälla ni, det är så snälla jag ber er.

”DEN MEST KORKADE MEDARBETAREN.

DU MÅSTE VARA DEN MEST KORKADE MEDARBETAREN PÅ AFTONBLADET !!
VEM HAR ANSTÄLLT DEJ ?? ÄR DET ÄVEN INKOMPETENS I REKRYTERINGEN ??
 
VI SOM KÖPER TIDNINGEN FÖRVÄNTAR OSS KUNSKAP, ERFARENHET OCH
SAKLIGHET AV ANSTÄLLDA JOURNALISTER OCH INGA HALVFIGURER OCH PAJASER SOM DU !!
 
Mvh
Hans”

Svar: Så söt du är Hans som avslutar med mvh. Artighet är en dygd, det har jag alltid tyckt.

Jag hittade en drös arga kommentarer som var rörande överens om att jag är en moralkärring, barndiktator, amningsfreak och idiot. En av tyckarna tänkte på mig här hon hörde den här

Den är ljuvlig! Den är jag! Jag älskar den.