”Hej Malin!
Intressant att du ondgör dig över att människor som läser din blogg också tycker till. Vill du att människor som läser din blogg inte skall kommentera eller tycka till så rekommenderar jag dig att ta bort möjligheten att kommentera ditt tyckande.
En annan sak som ingen har nämnt i denna s k debatt, eller tyckande, är att det är verkligen tur att inte alla skaffar barn. Tyvärr så är inte alla barn så lyckligt lottade att de har en trygg uppväxt. Rätten att skaffa barn har alla, men när det gäller att ta ansvar för barnen så är där tyvärr ingen skyldighet. Arbetar med dessa frågor dagligen…………
MVH B”

Svar: Söte Bo. Jag älskar kommentarerna. De snälla är mina bebisar och de störiga är det som triggar mig.

Men jag har inte plats i mitt hjärta för de som kritiserar ATT jag tycker. Förstår du skillnaden?

Som att be kossan sluta fisa.

Du kan tycka att kossans fis luktar satan men du kan inte be den sluta, då är det bättre att gå ut från ladugården.

Här

Det var väl fan vad det ska uppröras. Nu spaltar vi upp det så att det blir ordning i hönsgården igen.

1. Jag respekterar att man inte vill ha barn. Jag har många vänner som inte har barn, inte frågar jag dem vad meningen med deras liv är.

2. Ni som tycker att jag inte är snäll mot dem som inte har barn; är det snällt att ljuga och säga ”Folk får göra som de vill, det blir säkert jättebra ändå” när jag är övertygad om att barn berikar livet och att nio av tio ångrar sig? Ungefär som att säga att klänningen är jättesnygg fast den är vansinnigt illasittande och gräslig därför att man vill vara ”snäll”.

3. Har jag sagt att jag är emot egentid?(även om själva ordet i sig är vidrigt). Jag älskar att vara ensam. Men då handlar det om något som är ett avbrott i vardagen. Det kan vara en jobbtripp till Stockholm, en tågresa i första klass utan bråk om vems tur det var att välja film. Det kan vara en biokväll med Joachim som vi unnar oss en gång om året. Det kan vara en barnfri fest som vi ska ha på lördag. Det är underbart att vara lite vuxen och crazy och släppa barnansvaret. Men halva barnens liv? Nej, det skulle inte ge mig energi och njutning, det skulle ge mig hav av tid att tänka sorgliga tankar om varför det blev som det blev.

4. Har jag sagt att folk inte ska skilja sig och leva tillsammans i hemska relationer? Nej. Men ge fan i att skilja er och påstå att det är det bästa för alla inblandade för att döva dåliga samvetet. Inse att det är ett nederlag, bryt ihop, kom tillbaka och gör det bästa av situationen. Men sprid inte dyngan att det är ljuvligt att ha det bästa av två världar, även om det är så du känner. Det är som att berätta att man kissar i duschen. Man pratar inte om det.

5. Ni är många som har hakat upp er på mitt argument om ”ensam på ålderns höst” men det skrev jag därför att det är där allt ställs på sin spets. För även om det finns folk som inte vill ha barn så tror jag inte att det finns en enda människa på hela planeten som inte vill ha barnbarn. Jag har inte skaffat barn för att jag ska ha dem till att klappa mig på kinden när jag är gammal och kissar på mig. Jag har skaffat barn därför att jag vill ha en familj. Jag vet att det inte finns några garantier men inte är det naivt att tro att barnen ska finnas där för mig? Hur cyniska är ni?

6. Slutligen; gå inte in på min blogg och skriv att jag ska ”låta folk göra som de vill”. Jag är en tyckare, det är min uppgift, mitt kall, det är vad jag gör. Om ni vill ha en blogg där folk skriver att ”folk får göra som de vill”, fri från åsikter, så föreslår jag valfri kändisblogg.

Här

Lena säger;

”Men om man har barn är det ganska givet vad man ska göra, åtminstone i 15-20 år. Om man inte har det så har man faktiskt ganska mycket tid. Då måste man möta sig själv och skapa sitt eget liv”

Det tror jag inte ett dugg på. Jag tror inte att de som är barnlösa går runt och tycker att de har en massa tid, livet går åt ändå till jobb, pendling, tvättstuga och räkningar. Det är först när man får barn som man inser hur mycket tid man hade innan. Och då är det försent, men förhoppningsvis vill man inte byta tillbaka. Eller jo, de som njuter av all härlig enerig under varannanveckorna.
Ni måste förstå mig rätt. Klart att man inte ska gräva ner sig och stirra in i väggen de veckor man inte har barnen, det hjälper ingen. Men jag reagerar på kvinnor som utmålar varannan vecka som det bästa livet eftersom man får båda delar.

”Nu förstår jag hur det funkar. Det är bara du som får dra saker till sin spets för att dissa andras åsikter. Kul teknik!”

Svar: Javisst, och när du blir stor kan du också starta en blogg och använda tekniken.

Lindad och ond fot i soffan.

Nu har jag fört över 200 kronor i Åsas namn hit

Tack alla som gissade, tänk vad härligt det är att hjälpa till.

Kylen var tom. Vi har slutat handla, det kändes så borgerligt.

Jag fräser quornfärs i olivolja i en stekpanna. Smälter en obeskrivligt stor klick smör i en kastrull, häller i en hög mjöl, det blir alltid för mycket. Satan, mumlar jag genom tänderna.

”Mamma vad sa du?”

”Jag tror jag såg en kompis på gatan”

Vispa runt så att mjölet flyter ut, häll sedan på mjölken. Mycket mjölk. Vi hade bara en matsked kvar som någon mupp ställt in i kylen i morse. Så jag tog vatten och vispgrädde, just det, vispgrädden kom ut som en boll men det låtsades jag att jag inte såg.

Ta fram ännu en kastrull, lasagne är en diskfest.

Häll i olivolja och lägg i hackad gul-och vitlök. Häll över ganska mycket krossad tomat, två förpackningar om du har tre ungar och vill ha lunchlåda i morgon och sätta in 90 kronor i pensionsfonden som du ska norpa av när barnen har flyttat hemifrån och du ska njuuuta.

Svartpeppra och salta tomatsåsen. Vitpeppra och salta bechamelsåsen. Salta quornfärsen.

Ta fram lasagneplattorna, det gör ingenting om de gick ut i februari 2009, jag har provat (för en timme sedan faktiskt)

Varva såser, färs, jefligt gamla plattor och mozarella.

In i ugnen på 225 grader i 25 minuter.

Njut till en god grekisk sallad. I vårt fall hade vi inte sallad, gurka eller fetaost. Så vi åt torr purjulök och tomater.

Öppnar ytterdörren.

”KOMOCHÄTOCHGLÖMINTEATTTAMEDSPARKCYKLARNAHEMOCHKOMNUUU”

Lasagnen står i ugnen, nu jeflar rejvar jag loss till Gossip. Lasse sitter i soffan och skäms så liten han är.