I natt har jag vaknat fler än tre men mindre än fem gånger av att jag fryser som ett litet hittebarn under påslakanet. Jag är så trött på att det är varmt när jag ska sova. Jag ligger naken under ett tunt lakan av den dyrare sorten från Ikea, det vill säga det som inte kostar 99 kronor och river upp blodiga sår på ryggen.
Så vaknar jag missinassen och ligger i en kylig boll med knäna mot hakan och tuttarna inkilade mellan låren.
Var är täcket?
På golvet nedanför sängen.
Jamen dit ORKAR jag inte sträcka mig.
Bättre att krypa in under Joachims täcke.
På förmiddagen tänkte jag ägna mig åt friskvård och cyklade till simhallen. På den uppcyklade lilla stigen mellan parkeringen och entrén hittar jag en liten fågelunge. Fråga mig inte om sort, den var liten och det var inte en kråka, den hade lite rödbrunt på bröstet, kanske var det en sån här.
Den låg där och såg chockad ut. På rygg låg den och sprattlade. Jag är ingen fågelkirurg men jag skulle gissa att något väldigt vitalt var brutet. Ringer Joachim.
”Joachim, det ligger en fågel här, vad ska jag göra?”
”Lägg den i en buske så att den inte sysn så får den repa sig ifred eller dö”
”Men jag vill inte att den ska lida”
”Men jag antar att du inte vill stampa ihjäl den?”
Jag stampar hellre ihjäl mig själv.
Jag lyfter upp den och tappar den, det kändes så där.
Jag lyfter upp den igen och lägger den i en buske.
När jag cyklar hem 45 minuter senare har den dött och är väldigt stel i sin mimik.