Sommarpärlan. En text som ligger mig varmt om hjärtat som publicerades i Aftonbladet i somras.
Underbara bilder tagna av Henric Lindsten
Jag älskar mitt barndomshem och min barndoms brygga. Tryggare kan ingen någonsin vara än ett barn som har Kalmarsund mot fötterna och den öländska horisonten som kuliss och inte ett måste på hela dagen.
Det är tre kilometer till närmaste busshållplats och här levde jag alla mina barnadagar som var ett enda långt dopp i den ljumma viken.
Ingen plats på jorden är vackrare, och här fick jag växa upp. Ingen är så blind som ett barn som inte vet hur bra hon har det. Men nu vet jag.
Att vakna tidigt, äta söt stickig fil på trappan med mamma, gå direkt från nattlinne till baddräkt och springa med knotiga knän på fötter som knappt rör marken, springa hela vägen ut på bryggan och landa längst ut bakom pappas pir. Hälla upp vatten i kossornas badkar, jaga ifatt ett lamm att tvångskrama. Dra upp morötter ur landet, gnida dem mot fuktig gräsmatta och äta dem jordiga tills en sten i tanden ilar längs kroppen, och så ett nytt knippe. Småsten på grusgången, hur många barn får du? Det blev alltid elva men jag är nöjd med tre.
Sensommarens vackraste dag kör pappa över till vår hemliga vik på Öland. Jag sitter lättklädd i fören med benen dinglandes över sundets våta golv. Ju högre vågor desto vildare skrik, men högst skriker pappa att jag ”INTE SKA FÖRFRYSA UNDERLIVET” där han står och kryssar mellan välkända grund med bar överkropp och solblekta badbyxor från nittiotalet.
Nu när jag är en liten flicka i en vuxen kvinnas kropp är det en ynnest att få komma hit och äta flundror som pappa har dragit upp, mamma har rensat och som sedan grillats på pappas egenmurade grill där han låtsas att han använder särskilda redskap till vegetarianerna.
Min barndoms gård är också min mammas barndomsgård och hon vårdar den ömt, yngst i barnaskaran är hon, den lilla sladdisflickan som tagit över gården på egen hand.
Kanske blir den min en gång. Men tills dess är den mitt paradis på jorden där jag njuter och förfryser underlivet.
Bildtillägg
”Vi ställde bilen vid utedasset” säger folk som kommer hit för första gången och pappa blir svart i synen. Det är han älskade rök. Här röks allting som någon gång har haft puls och sedan läggs det med fördel in utan folie i kylskåpet. Min barndoms mjölk smakade rökt. Starkaste sommarminnet är pappas skrynkliga ål som skulle smakas ”inte för min skull utan för din skull”
Tillägg 2
Ibland åker pappa över till Öland på egen hand och passar då på att åka lite för nära Säpos gräns utanför kungafamiljens sommarnöje. Genast rycker allvarliga män ut i en snabb båt och skäller på på pappa som slår ut med armarna och säger att han inte speak english. Och det är ju faktiskt sant. Bonnjävel, muttrar Säpo. Och det är ju faktiskt också sant.
Tillägg 3
Om man inte känner mina föräldrar och därför inte kan njuta av egen potatis och morötter till den nystekta nyss infångade flundran föreslår jag att man kör in till Krusenstiernska i Kalmar och fikar i historisk miljö.
Så tar du dig hit
En gång körde glassbilen ner till ladugårdsplanen med sin tuta. Då hotade pappa att skjuta av trudelutten med sitt hagelgevär. Så du gör nog bäst i att inte komma hit.
Faktaruta:
Namn: Malin Wollin
Ålder: 31
Yrke: Journalist, kolumnist Aftonbladet och Amelia, bloggar på blogg.aftonbladet.se/fotbollsfrun
Familj: Joachim Lantz 33, tre barn födda -02, -04 och -08.
Bostad: Radhus i Kalmar med fantastisk trädgård.
Inkomst: Jag betalar över en halv miljon kronor i skatt per år.
Bakgrund: Journalist och Aftonbladetkolumnist sedan 2006, karriären började på Barometerns ungdomsbilaga.
Bästa sommarläsning: Dagens Aftonbladet på en filt på Ölands östra sida
Aktuell: Ny krönikör i Aftonbladets Söndagsbilaga
