Idag är det måndag.
Efter TVÅ MÅNADER hemma med barn så..hur ska jag uttrycka det här milt, jag har haft svårt att känna igen mig i texter av typen ”Så hanterar du jobbångesten” Jefligt svårt.
I går stekte Joachim abborrfilé som han dragit upp tillsammans med pappa. Vi åt abborren med vår egen potatis, våra egna tomater, våra egna bönor, våra egna, ja ni fattar, vi hade plockat skiten själva.
Stora kände av förväntningarna i luften.
”I morgon ska ni ju tillbaka till fritids” sa jag.
”Firar vi?” undrade hon då.
”Ja. Ja! Det gör vi faktiskt. Hurra för att allting börjar i morgon”
Hurra för att slagsmålsklubben har stängt för i år.
Men jag har inte haft någon underbar dag med mig, jag och mitt ego.
Jag tog bussen till simhallen men simhallen tycker att det ska vara sega sommartider till den 29 augusti. Så jag fick ta bussen hem igen.
Sedan kom anticimex eftersom vi har möss igen.
Sedan slutade både den fasta telefonen OCH min mobil fungera.
Så då fick jag sitta i kö i en halvtimme och fick veta att det är ”något fel på ledningen”
”Men ni har ju varit här och reparerat den två gånger det senaste halvåret?”
”Tja, nu är det fel på den i alla fall”
Och inte har jag fått någon mat. Jag är hungrig.
Och nu är dagen slut och jag ska hämta alla barnen.
Det blev ingen ljuvlig jobbdag med eoner av tid. Det blev stress, tråkiga mail, trasig skit och svett mellan brösten.