Stackars lilla älsklingen. Små snabba brassar stoppas med fördel genom ett rejält stamp.

Här

”Hur många meter har du kvar?”

Svar: Mindre än 400. Jag har alltså fått in över 14000 kronor. Och jag är nu så nervös att jag nästan har tappat kontrollen över min analring vilket är lite opraktiskt här på finstolen i matsalen men förmodligen helt ovidkommande i vattnet på lördag.

Mer pengar snälla!

Bankgironummer 258-2526

Snart är varje meter av loppet såld.

Tänk om jag nådde hela vägen fram.

För att förtydliga;

Jag betalar simkortet, våtdräkten, anmälningsavgiften, baddräkten och det andra. Jag drar inte av ett öre av pengarna som kommit in. Alla pengar går oavkortat till Barncancerfonden.

Bankgironummer 258-2526

”Förre helgen var det Kalmar Ironman, då de simmade 3800 m (också de i öppet hav) och sedan cyklade 18 mil med ett avslutande marathonlopp innan målgång, så du kommer att klara 1800 m i våtdräkt (klokt inköp förresten!) hur lätt som helst! Heja, heja!”

Svar: Och så har vi ju de där som går pilgrimsfärder i hundra mil tills fötterna går av, eller de som stormade Normandie, eller Jesus på Golgata.

Det är ju bara en otränad kropp i diarrébrunt vatten mitt bland folk.

Lätt som en plätt. Häpp!

Did you miss them?

”Alltså, att det är kallt och så kan man väl stå ut med, särskilt om man har våtdräkt, men att simma ettusenåttahundra meter – HALLÅ!! Det är ju som att simma 72 längder i simhallen. Sjuttiotvå!! Och dessutom i ett hav med vind och vågor!
Lycka till Malin, verkligen!”

Ni tänker, vad håller hon på med? Vad gör hon? Varför skriver hon inte? Hur blir det med simningen?

Och jag ska svara. 

Jag mår illa. Av nervositet. Jag vaknar varje morgon och är glad, en ny dag. Sedan kommer jag på att det är dag närmare kanalsimningen och jag får ont i magen. 

Vet ni hur kallt det är i vattnet?

Inte jag heller. 

Men det är kallt.

Pappa menar att det är ”mucket besunnelit” att det blev kallt så fort i vattnet. Det var värmebölja och så FREEZE så var det 16 grader. 

I simhallen är det 27.

För fem minuter sedan kom jag hem från shopping med pappa. 

Pappa tog med stora för att bjuda på fika i lotsutkiken. De åt smörgås och munk och stora fick en hallonsoda. Sedan åkte de ut till tjärhovet och pappa pekade fingret trött på en massa byggnader tills stora sa att hon ”inte orkar höra mer”

Efter det kom de hem och pappa satt i soffan och språkade med Joachim. När de hade tröttnat på sitt mansprat ville de veta om jag har tagit reda på var man kan hitta en våtdräkt.

”Döu ej öute ej göud tejd söum vöunlit” ojade sig pappa och Joachim stämde in. 

”Malin, det är fyra dagar kvar, när ska du lösa det här?”

”Vet inte”

”Vet inte?

”Jag tänkte inte ha våtdräkt”

”Malin, det är SEXTON GRADER i vattnet, det kommer inte bli 20 grader tills på lördag”

Sedan satt de där i soffan och nötte och när jag hade hört ordet våtdräkt tretton gånger gick jag och tvättade mig under armarna, sedan åkte vi till Baltic nånting och köpte en våtdräkt som var si eller så många millimeter tunn. 

”Hej, Therese Alshammar” sa Joachim när jag kom hem och menade förmodligen Therese SÄLhammar. 

Hörni, det går väldigt bra med insamlingen. Men det täcker inte hela loppet. 

Bankgironummer 258-2526, märk med ditt namn eller eventuell länk.

Det kostar tio kronor metern och med tanke på vilka helveteskval jag lider just nu så är det fan rea.

”Får man själv peka ut var de meter som man köper ska genomföras?”

Svar: Önska önska runt i ring, önska kostar ingenting. Du kan få köpa metern där jag fastnar i en rostig damcykel och skriker könsord och gråter.

Lasse är livrädd för motorljud. Rädd så att det påverkar hans lilla 22-månadersvardag.

På Öland för ett par veckor sedan gick jag med Lasse på höften och tittade på stugor i ett mysigt område när vi blev omkörda av en förbaskad snorunge på moped. Om den var trimmad? Är alla släkt på Öland? Snorungen axade och axade och avgasröret var förmodligen avsågat eller hur det nu fungerar och när han är precis intill mig och Lasse når börnandet sitt crescendo.

ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN lät det och Lasse blev hysterisk.

Han skrek och grät och spände kroppen. Han tittade åt alla håll och började skrika efter pappa i panik.

Sedan den dagen börjar han gråta av bilar, mopeder, motorcyklar på motorvägen, allt. Häromdagen blev han orolig när grannen gick förbi med sin handgräsklippare.

Så nu ska han vänjas av.

Vi sitter och tittar på videos som den här och Lasse säger OJ! och springer ut till Joachim som kokar saft i köket och säger ”Pappa, titta, sä*; BRRRRRRR”

Kvar sitter jag och tittar på någon dåre som kör i trehundra knyck på autobahn. Hoppas att du kör i diket och finner en ny väg till jordens mitt.

* Så här