Det här

”Hej
För ett tag sen skrev du kort om hur svårt det är att vara förälder, i ett svar till en tjejs kommentar. Jag kände så väl igen mig i det. Jag har en son på bara 14 månader som jag ofta bråkar med. Och efter ditt lilla inlägg så vågar jag mer skriva om våran bråkiga relation. För det är inte bara jag som är arg på mitt barn. Och man kan inte vara den perfekta föräldern. Idag trodde jag att jag inte skulle orka mycket mer, utan ville bara fly lägenheten. Men istället skrev jag av mig i bloggen.
Tack för en superbra blogg att läsa om kvällarna när kaoset har lagt sig”

Svar: Tack för fint beröm. Men du, jag måste fråga; vad bråkar du med en 14 månaders bebis om? Visst bråkar de allra flesta med sina barn och skriker när vi blir trötta, men varför har du en ”bråkig relation” med din ettåring? Jag vill inte låta anklagande, jag undrar bara hur du menar.  

Vad man måste känna till är att låten är skriven av Jacques Brels bror. Kejll Brel.

Här

Jag sitter på tåget mot Stockholm, i måndags klockan 12:50, och inser att jag glömt sladden till min mac.

Panik är ett milt ord. 

Vad är oddsen för att mannen intill är macanvändare? Men det är han. 

Jag får låna hans sladd och hinner ladda upp två timmar. 

När jag skulle hem efter plåtningen i går tänkte jag ”Nu ska jag köpa en extrasladd som ALLTID ska ligga i min stockholmsryggsäck” Så tänkte jag. Då kan jag aldrig glömma sladd.

Jag går in på Applestore eller vad det nu heter, på plattan och får hjälp med sladd som kostar 800 kronor i en låda som doftar underbart. Hur gör de doften som alla mac-förpackningar är insmorda i?

Plötsligt kommer en mysko man in i butiken. Det är han och jag och två anställda. Mysko-man har på sig fladdriga byxor, skrynklig tröja, otvättat hår och solglasögon(som jag när jag går till dagis)

Han går runt och ser inte ut att ha något ärende, sådant ser man. Han ser lite stirrig ut också och jag tänker att det där är säkert en sån där knarkare som jag har hört att det finns i Stockholm. Jag håller handväskan hårt mot kroppen och är beredd på eventuellt utfall. Knarkutfall. 

Plötsligt går larmet i butiken. Mannen med dagislooken backar från en dyr dator med händerna i luften. En av killarna i butiken rusar fram och pekar med hela armen ”Försvinn, UT HÄRIFRÅN”

”Jag har inte gjort något, det är ett missförstånd!!” mannen är oskyldig som en brud. 

”UT”

”Jag gjorde ingenting!”

”FÖRSVINN”

En vakt dyker upp. 

”Vad är det som händer?”

Jag hör inte riktigt vad som sägs men mysko mannen tvår sina händer och som han tvår. Han ser ut som lilla som har dragit en dockvagn i huvudet på stora ”Den bara ramlade”

När jag lämnar butiken hör jag hur butikskillen tar tag om en apparat och skakar den hårt.

”Men varför går inte larmet när JAG gör så här?” 

Och så tar jag tåget hem. Skakad.

Knarkare. 

Hu.

Bara i Stockholm.

”Snälla Malin,
Inte strumpbyxor. Köp stay up:s”

Svar: Aldrig i livet. Stay up’s är för sexy ladies och en sådan är inte jag. Stay up’s rullar ideligen ner. Jag bar ett par på Blogawards och det var ett helvete. Jag älskar strumpbyxor och har dem i en miljard olika färger. De är ett stöd för mage och stjärt. 

Joachim tycker det är rysligt osexuellt när jag med bara tuttar springer omkring i mina färgade kalasbyxor upp till armhålorna. Han hävdar att han blir blind. 

Men ville han haft en stay up-girl skulle han ha dejtat en foxy lady. Skyll sig själv Lantz.

Heja strumpbyxan!

Titta på den här kvinnan. Ung, vacker och frisk. Vet ni vad hon gör?

Ingenting. 

Hon gjorde slut med sin kille och nu åker hon runt och ska ”läka”.

Hon åker till New York och hon åker till Miami. 

Hon umgås med ”väninnor”, shoppar och solar.

Madeleine, det är bara en kille med bakåtslickat hår. Det finns fler. Det finns massor. Plenty of fish in sea.

Och alla vill ha dig eftersom du är snygg och rik och har barnfödarhöfter. Så ryck upp dig nu och fixa ett jobb. 

För snälla rara nån, att välja tapeter till syrrans vardagsrum ÄR INTE ETT JOBB.

Under en filt i Madrid

Glamour på Kungsholmen