Oh the cosyness

Schyrre Joachim, vi köper det här

Sämsta skorna

”Malin, jag tycker så oerhört mycket om dig trots att jag aldrig ens träffat dig. Jag blir väldigt glad av dig.”

Svar: Det tycker jag var otroligt fint sagt. Som när Melvin säger det här till Carol (minus hans psykiska problem)

Nu ska du få höra något som gör dig ännu gladare. Särskilt för Emma, jag ger er;

Love!

Ӏrligt!
Får du betalt för sådana här blogginlägg?
Då ska jag starta en blogg omedelbart eller säga upp prenumerationen på Barometern”

Svar: Ärligt! Jag får det! Och jag får extrabonus när jag publicerar en kommentar som din. Självklart ska du starta en blogg, det är jätteroligt med all härlig respons man får.

Jag förstår inte riktigt vad Barometern har med detta och göra men det får mig att tänka på den gången min redaktör Pelle 2001 fick ta emot ett mycket arg samtal från en prenumerant. Jag hade skrivit något som gjorde mannen mycket upprörd och nu skulle han minsann ”SLUTA PROMENERA PÅ BAROMETERN”

fyllde Lasse tjugo månader. 

Hurra för honom. 

Lasse springer genom livet och har inte tid att lyssna. 

Han älskar sina systrar och följer dem överallt tills han får en dörr i synen. Men han får nästan alltid vara med.

Det var min stora skräck att han skulle bli ett utstött barn som aldrig får vara med. Att tjejerna skulle ropa;

”Ameh mamma TA HONOM”

I morse lyfte vi över Lasse vid halvåtta-tiden. Han trycker upp sig mot Joachim så nära det är möjligt, drar upp täcket till hakan och ligger en stund och tittar i taket och pratar hittepåspråket. 

Och så flyttar han över till mig, lirkar in armen under min nacke, pressar sin panna mot min och säger; ”EY?”

Och så är man vaken. 

Sedan lägger han en arm runt Joachims hals och drar oss mot varandra. Och så ligger vi så på en tätt ihoptryckt kärleksfylld rad. 

Och så är han klar. Nu hoppar han ner på golvet, säger ”EY Å” och försvinner in i lillas rum. Vi hör hur han drar fram hennes saker och bygger torn av dem. 

Nu hör vi tassande ljud utanför. Lilla kommer in och lägger sig hos Joachim. ”Hej gumman! Är du vaken?”

Plötsligt dyker Lasse upp i dörröppningen. Han tittar på Lilla, ger henne årets ondskeblick och skriker till som apan på zoo. 

”Men gubben, hon får också vara här, du hade ju gått”

Men Lasse står kvar. Ser på Lilla med avsky och ”försvinn”.

Charmighet over and out. 

Här

”Det är dags för Grekland att mätta mun efter magsäck”

FNISS.

Hur underbart är inte detta?

Rent som studentklänningar, vackert som nyfödingar. 

Här