Hos Birgitta!

Apropå att ta emot pengar och prylar och att inte skämmas. 

För mig var det en självklarhet att skänka min ersättning från Svenska spel till välgörenhet. 

Jag har bra lön samt ett glassigt jobb som många vill ha. 

Varför ska jag gapa efter mer? Varför ska jag roffa åt mig 5000 till?

Det kändes mycket bra att vara så där hyvens och rättskaffens. 

För att runda av vill jag bara konstatera att; Mycket vill ha mer, och debatten, som jag inte ens tänker namnge, handlar inte om den svenska avundsjukan. Det var väl själva fan vad den svenska avundsjukan får skulden för precis allt nu för tiden. Den svenska avundsjukan bär utöver andra världskriget och smörsidan neråt på golvet även ansvar för oljan i havet och att Kicki Danielssons låt inte spelas i P4. 

Minns ni älgarna? Det gigantiska älgproblemet som gjorde att tågen ALDRIG hann fram i tid.

Nu kommer vi inte fram till Stockholm därför att det ”blixtrar och brinner”

Om det kunde blixtra lite i röven på X2000 så skulle vi komma förbi med ett swisch utan att få i oss så mycket som ett munbloss. 

Pelle Johansson, min chef från förr, hittade krönikan. 

Den är alltså nästan åtta år gammal, fanns internet då?

”DEBATT. Jaha, så var vi där
igen. Dags för en ny debatt
om huruvida barn ska ha
vuxna underkläder eller
inte.
Någon gång om året
dyker frågan upp då en
grupp hysteriska föräldrar
går till angrepp mot modeindustrin
och alla de stackare
som företräder den.
Man kan undra vad det är
som är så upprörande.
Underkläder ska ju alla ha,
hur de ser ut är väl oviktigt?
Själv har jag letat efter ett
häftigt litet set till min två
månaders flicka, hon är så
söt och har en så fast liten
rumpa, det vore väl synd
att inte klä den i något som
får den att synas? Men tro
inte att det går att få tag på
något i hennes storlek, nej
då, min dotter ska alltså
behöva vänta tills hon är
åtta år innan hon kan hitta
snygga underkläder. Men
så är det väl när man bor
i en småstad. Något som är
skönt att se är att i alla fall
trettonåringarna har förstått
hur det ska se ut.
Bomull är ute, syntet ska
det vara och så grädden på
moset: ett streck genom
hela härligheten. En avskalad
mus och ett par tajta
jeans på det så är saken
biff, så att säga.
Vem har någonsin hört om
någon som dött av lite
svamp? Vi får ju inte glömma
vem det är vi klär oss
för. Just det, det finns inget
killar gillar mer än ett par
för små jeans som visar ett
neonfärgat polyesterstreck
när man böjer sig fram.
Dessutom är könshår
avsmakligt, titta bara på
porrtjejerna i filmerna, de
må vara billiga och ha tvivelaktig
moral men god
hygien är de uppfostrade
med.
Ett råd till alla småbarnsföräldrar:
tänk på att barn
inte gör som vuxna säger,
de gör som vuxna gör.
Så om du envisas med att
bära underbyxor á la sloggy
som täcker i princip hela
könet, ha då i åtanke att
barn som sticker ut löper
en mycket större risk att bli
mobbad i skolan och det
vill du väl inte. Behåll dina
slidvänliga trosor för dig
själv. Ropen skalla: String
åt alla!”

Här

Lets go to sthlm i en söt sjal

Världens vackraste tvillingmage är tom!

Vad för slags svenska är det? Jamen alltså allvarligt talat. 

Visste ni att om man googlar ”Om jag var” så får man upp 1. Om jag var din hemmafru, och 2. Om jag var din turk.

Så tänk på det. 

Om jag var er turk så skulle ni inte förstå ett ord av vad jag skrev. 

Om jag var lat så skulle jag leva som jag har gjort idag. 

Jag har skrivit en halv text, fixat kläder till en plåtning, mailat, samt köpt en födelsedagspresent. 

Inte årets entreprenör direkt. 

Nu känner jag mig smutsig. En dag har så många timmar och jag har gjort så lite. 

Nu är alla utom Joachim hemma. Lasse har plockat i sär sin lära-gå-vagn och ser ut att köra en sån där Dolphoped. Om en liten stund kommer Joachim hem till ett hus som ser ut som hurricane Katrina. Tvätthögar i badrummet, en torr baguette som vi glömde äta upp på valborg ligger i hallen(någon har slickat på den), skor och grus överallt, disk i köket, bananslantar som Lasse har strösslat över vardagsrumsmattan, Joachims FF-väskor där och där och där samt hans gröna reskudde. 

Snart kommer Joachim hem och då kommer jag inte orka laga mat, köpa mat, uppfinna mat. 

Eftersom det var andra inblandade än vi i fredagens händelse så bloggar jag inte mer om det. 

Det är inget sensationellt. Inget mystiskt eller hemligt eller brottsligt. 

Bara jobbigt för de drabbade.