Jag har varit ensam i helgen. Joachim åkte till Jefle i går. I över nio års tid har Joachim lämnat mig varannan helg med barn i olika storlekar. Jag har vant mig och så har jag vant mig av vid vanan. Jag är just nu inne i en väldigt ovan period. Jag känner mig som ett lämnat skrutt.

I går kväll hade stora översovning med två kompisar och det lät FNISS tills klockan var 0:31. Jag gick in åttahundra gånger och sa; ”Nej, tjejer nu får ni sova” men varje gång jag lämnat rummet hördes FNISS. 

Samtidigt som fem barn härjade runt i huset och hoppade för många på studsmattan spelade jag Poker DM. 

Jag ledde. Sedan förlorade jag. 

I morse vaknade Lasse 7:21. Då apporterade jag in honom i flickornas rum och lät honom trampa runt på deras kroppar. 

”Han väckte oss!”

”Oj, nämen förlåt, alltså det var verkligen inte meningen” 

FNISS.

”Hej

Har Du tagit paus i bloggandet?

Undrar ,läsande Uffe”

Svar: Nej, egentligen inte men vi var inblandade i en olycka på Valborgsmässoafton. 

Alla i vår familj mår bra men det finns en annan person som råkade illa ut. 

Jag återkommer under kvällen.

Jag ringer till Joachims mobil. Ska han inte komma hem från träningen snart? Alla är hungriga och går omkring med tom blick och tuggar på brödpinnar med sesamfrön på. 

”Hej, det är Henrik” säger en röst med norrländsk dialekt. 

”Vem har jag ringt till?”

”Till Henrik”

Han låter väldigt otrevlig denna människa. Har jag ringt fel? Nej, det har jag inte. Vet ni hur jag vet det? Därför att jag har varit tillsammans med Joachim i hundra år och jag VET hur ljudet av tjugo jättebebisar som snärtar varandra på skinkor med hoprullade handdukar låter. Jag vet att jag har hamnat i Fredriksskans omklädningsrum bland duschande muppar. Det är alltså någon som försöker vara rolig. 

”Det är Henrik, vad är det?”

”Jättekul, ge luren till Jo..”

Klick.

MAN KLICKAR INTE MIG I ÖRAT. Och ska man skoja får man se till att vara lite rolig. Säga att Joachim stack med en artonåring på en vespa för en stund sedan och såg väldigt lycklig och kär ut. Sånt skoj. 

Hej, det är Henrik. 

Hejdlöst obetalbart jätteskoj.

Jag ringer upp tio sekunder senare och då har Joachim tvålat färdigt sig i duschrummet. 

”Vem var det som svarade?”

”Ingen aning, jag har duschat”

”FRÅGA VEM DET VAR SOM SVARADE”

”Nej”

Tänk så mycket humor kan kan ha bara för att man råkade turvinna med 4-1. Jag hade nog haft lite lättare att hålla mig för skratt om jag låg på PLATS 13 (i en haltande tabell)

Skrattar bäst som skrattar åt Superettan 2011.

Titta som de kämpar på

Klicka då inte här för att se vad vi åt i går. 

Lasse och lillas kompis Maja åt allt på tallriken. 

Stora och lilla satt i vanlig ordning och gnällde om att det inte var gott. 

De trycker ner gaffeln och sprätter ut över tallriken. 

”Jag HAR ätit, jag LOVAR”

”Det här är det sista ni äter idag, det blir ingenting mer idag, bara så att ni vet. Om ni är hungriga så att ni gråter så kommer jag inte göra mackor”

Åk till Indien. Åk till Indien. Åk till Indien. Åk till Indien. Åk till Indien. Åk till Indien. Åk till Indien. 

Ni tycker att kläderna som jag bar i torsdagens Debatt var fula. Att jag såg ut som en tant. En ful tant. 

Nu har jag frågat en expert, Charlotta Flinkenberg, chefredaktör på Chic. Hon säger så här;

”Jag ser detta som en outfit som Malin själv valt ut och som på flera sätt speglar hennes mångfacetterade personlighet; uppifrån har vi den moderliga, babyrosa toppen, sådär oskyldigt ”kusinen från landet”-söt. Sen kommer den djärva och kaxiga kjolen med det spännande grafiska prismamönstret, som även kan tolkas som ett lömskt spindelnät. Bara kvinnor med välsvarvad rumpa och självsäker attityd kommer undan med en sådan figurkramande kjol. De mattsvarta strumpbyxorna signalerar elegans (medan glansiga diton signalerar trams) och de relativt modesta och praktiska bootsen visar att Malin vill kunna stå stadigt och känner sig sexig utan att behöva addera höga, vingliga klackar. Det är ingen trendskitnödig, stylistutvald outfit, utan en personlig mix av plagg som passar Malin utmärkt.”

Så shutup om att jag klär mig fult. Jag är söt på mitt sätt. 

”Have you ever heard a song?”

Ja, det har jag faktiskt.

Familjen Wollin-Lantz ska åka på semester i Skåne. Vi behöver tips på otroligt mysigt boende för en barnfamilj i Kivik och Ystad. 

Tillägg: Vi ska sova en natt på varje ställe. Sådan är en långsemester när man lever med en fotbollsspelare. 

Här

Och så länk till kinesen