Fast i Alvesta. Pommes frites i bröd och feelgood-bok

Självklart var jag tvungen att prata med lokföraren innan vi lämnade Kalmar i går. 

Jag frågade inte om vi skulle bli försenade, hur ska han kunna veta det innan han har börjat köra?

Men jag gav honom ett råd.

”Om du ser en älg, BARA KÖR, bromsa inte”

Lokföraren såg på mig över glasögonen och sa;

”Ja, men du vet att om jag kör på älgen så kan det bli elfel som tar lång tid att åtgärda, älgen blir ju bara mos så det är inget problem att köra vidare, men om det går sönder under tåget så blir det problem”

Och jag tänkte att det var väl skit också att jag skulle försöka göra mig lustig. Han förstod inte att jag gjorde mig lustig på älgens bekostnad och där satt jag och var en hjärndöd lantlolla som tycker att man ska köra på älgar med flit. 

”Alltså. Är det så att du pratar med främlingar? Hur i hela världen kommer det sig? Varje gång du sitter på ett tåg så bloggar du om den personen som sitter mittemot/bredvid dig. Jag känner en blanding av beundran och förvirring”

Svar: Jag pratar ALLTID med främlingar, jag älskar främlingar. Man får veta så mycket och alla är så trevliga. Jag träffar bara trevliga människor på tåg. När jag reste med Lasse det första året fick främlingar hålla honom medan jag gick på toaletten. 

Henrik Reuterdahl och jag pratade i nära tre timmar om förhållanden, barnuppfostran och kärleken. Han lärde mig också allt om tåg och spår och lok och älgar. 

Visste ni tillexempel att det är fler älgar på spåret på vintern eftersom de tycker det är smidigt att gå där någon redan har skottat? Synd bara att de är så IQ-befriade att de inte förstår att slänga sina knotiga knän av spåret innan tåget säger SPLATT.

Svar: Det var jag. Jag handlade en stekpanna till ärkehäxan, faster Birgitta. Hon fick också ett lyxigt kaffe som var lyxigt av en massa anledningar som jag inte förstod eftersom jag inte dricker kaffe. Jag valde hela bönor eftersom Birgitta ärvde en handdriven kaffekvarn från min mormor för ett par år sedan. Birgitta är bäst i hela världen på detaljerna som ger livskvalitet. 

När hon försiktigt öppnade paketet med stekpannan i blev hon så glad att hon flög ett par varv runt i köket på sin nyputsade kvast. 

”HURRA! Nu kan jag göra pannkakor!” sjöng hon och så kramade hon mig hårt och nöp mig i armen så att mamma fick ont. Birigtta har Sveriges hårdaste nypor eftersom hon jobbat trettio år på psyket. 

När jag åt min obligatoriska räksallad med avokado och pinjenötter på Entré Café i min ensamhet kom det fram en ung läcker tjej och berömde mig ner i en våt pöl av smält snö på golvet. 

Inte visste jag att unga, snygga tjejer med urläckra glasögonbågar på NK läste mina texter. 

Jag såg den här fantastiska klänningen på en docka på central plats på NKs avdelning för svenska designers. Den kommer från Rodebjers kollektion 10*10 och den är ett konstverk. 

Jag var tvungen att prova den.

”Den kostar väl tio miljoner” sa jag till tjejen som hämtade den.

”Nej..inte tio miljoner precis”

Klänningen kostar 8000 och om jag hade 8000 på mitt klänningskonto samt levde ett glamouröst liv så skulle jag inte funderat två gånger. Då hade jag köpt den och sedan underlåtit att berätta för pappa att den kostade 8000 kronor eftersom jag inte uppskattar att bli jagad med ett vedträ över ladugårdsplan. 

Men jag var tvungen att prova, känna den på min urammade kropp som bara blev gul, inte brun, när jag låg vid poolen eftersom jag alltid smörjer in mig med spf 30.

Jag bär den med mig som ett vackert minne. 

Tycker ni att jag är introvert? Att jag alltid skriver om att jag är bäst, vet bäst? 

Inte då

Och min nya kappa

Lindas urläckra acnetunika

Den smäckraste tvillingmagen jag klämt på

Min favoritsexrådgivare