Jag har inte sett Joachim på två veckor och i går kom han så äntligen hem, tre timmar efter att vi landat på Kalmar flygplats. 

Nu har han varit hemma i tjugo timmar och han driver mig till vansinne. 

Som jag längtade efter honom när jag satt på flyget som aldrig ville landa. Åh vad jag älskar Joachim när han är i ett annat land och jag tror att jag ska landa i ett hav av eld och bortslitna kroppsdelar. 

Och så är han lika störig som vanligt. Han tar liksom inte hänsyn till att jag varit nära döden. 

Idag började han tillexempel laga middag MEDAN FRUKOSTEN FORTFARANDE STOD KVAR I KÖKET. 

”Det här är emot ALLT jag tror på” sa jag och Joachim tog ingen notis. 

Nu skottar han snö och bär in pellets. Han har lovat att ta disken när han kommer in. 

Jag väntar med spänning. 

Undrar ni varför Joachim lagar middag, skottar snö och bär pellets?

FÖRATTHANHARVARITIMARBELLAMEDSINAKOMPISARIFJORTONDAGAROCHINTETORKATRÖV

LÖSTBRÅKNUTITNÄSAJAGATETTÅRINGHANHARBARASOLATBADATIENPOOLÄTITBUFFÉMORGON

MIDDAGKVÄLLSPELATSPELTITTATPÅFILMLÄSTTUSENSIDOROMLÅNGVARIGAKRIGOCH

SPELATLITEBOLL.

Alla är hemma. Klanen är samlad.

Snart är veckan slut. Jag har levt på 50 kvadrat med Fotbollsfruns pappa i fem dagar. Mamma har levt med Fotbollsfruns pappa i 35 år. Hon vinner.

Vi äter frukost, lunch och middag och ingenting däremellan. Varje gång vi ska gå till resaturangen utropar pappa bestört ”EJEN? Va fäsen, vej öut jöu nöss”

Sedan äter han glatt 150 gram tournedos med kall öl. Det där med att han inte kommer få ner en endaste bit har alltså inte stämt en enda gång.

Barnen lever på pommes frites, nuggets, pizza och köttbullar. Jag tvingar dem att dricka mjölk en gång om dagen och ska straffa dem med överkokt broccoli när vi kommer hem.

Idag deltog pappa och jag i en dart-tävling. Pappa vågade inte gå fram och anmäla sig så jag ropade att min pappa gärna ville vara med. Pappa kom sist och jag kom trea. Vann gjorde en dam i 80-årsåldern och när hon satte 90 poäng med tre pilar mumlade jag till de andra medtävlarna; ”Och såna ska ha bidrag” Men ingen hade sett Drömkåken och det blev väldigt tyst.

Jag går runt i blöta bikinitrosor hela dagarna eftersom jag älskar ljudet av;

”Maulin, tau auv dejna buksor, ej döuente rädd öum öunderlejvet?”

Jag älskar salt och strör det spanska saltet av jättekorn i rikliga mängder över all mat.

”Sälta ente söu föerjöurdat hejla tejden”

Och så tar jag mer salt.

om två dagar möts vi på svennebanaroad 2 my love.

Här

Jag VISSTE det! Jag visste att det skulle bli succé David, jag har näsa för det där(se bild ovan)

Det där med att jag skrev ”Kalmar FF har sålt allt av värde samt David Elm” det var ju bara för att tagga och sporra dig. Och se nu så bra det gick!

Jag står nu inte bara bakom Kalmar FFs osannolika framgångar utan också Fulhams.

Stoltast i Sverige idag; Ulla och Johnny Elm. Fira med gräddtårta.

Ps. David är en väldigt duktig skribent. Ta honom bladet.

Här

”Läser din blogg varje morgon för det ger mig en bra start på dagen. Alltså Malin, när du någon gång känner dig trött och låg och behöver bli uppmuntrad, tänk på hur fantastiskt bra du är. Tänk att kunna få människor att skratta och må bättre! Jaja och pyttsan säger säkert några nu…det är väl inte så märkvärdigt svårt att skriva lite i en blogg…Jodå det är det, du har en underbar talang att skriva roligt, fyndigt, underfundigt, och vasst när det behövs. Jag älskar hur du formulerar dig, hur du använder versaler och skrivtecken för att understryka känslor. Att kunna skildra det som händer dig på ett så träffsäkert, kärnfullt sätt är inget annat än en gåva som du har. Igenkänningsfaktorn som gör att man gapskrattar befriande, är få förunnat att kunna sätta på pränt. Man kan tänka ”åh ja, precis sååå är det…” men aldrig komma på dessa meningar och skriva ner dem på detta otroligt komiska sätt som du gör. Tack för att du förgyller mina dagar, MALIN WOLLIN FY F-N VAD DU ÄR BRA!”

Svar: Jag vet! Och nu blir det ännu mer av allt det härliga. Se här

Idag följde jag och Lasse med pappa på en ”promenad”. Pappas promenader är promenader på samma sätt som Ola Skinnarmos expeditioner är utflykter.

Jag visste att hur långt jag än skulle gå så skulle han håna mig när jag ville vända tillbaka.

När vi hade gått två kilometer i tryckande hetta i dåliga skor, över sten och lera och med Lasses vagn från helvetet föreslog jag att vi skulle gå tillbaka till hotellet.

”A dejt ej öutröulet”

”Men vi har ju gått och gått och gått, för <faan>”

”Vej skau baura öut te pejren däer”

”Men det är hundra meter till av asfalt och sedan kommer vi ändå inte upp för trapporna med vagnen”

Pappa muttrade och muttrade och himlade med ögonen så att ögonvitorna blottades. Har någon någonstans någonsin haft en så förslappad dotter? Troligtvis inte.

Jag tog Lasses vagn och tvångsvände. Och så stannade vi till vid en båtkyrkogård, men det var inte en båtkyrkogård, det var helt enkelt bättre begagnade båtar som man åker med om man inte bryr sig om man lever eller dör. Pappas favoritbåt. Pappa berättade att det som doftade var härdad plast och glasfibrer.

När vi nästan var framme vid hotellet tog vi oss ner för alla hala stenar för att diska vagnshjulen som var fulla av bondens åker från de höga vågorna som slår in över vägen.

Jag körde ner med vagnen så långt som jag vågade och satte mig ner på huk för att tvätta rent. Då kom årets våg och sköljde över mig och vagn och mammas alla vykort.

”Döu muste jöu äkta daj”

”Tack för tipset”

Bloggar på den lilla datorn som den där lilla gumman med det lilla bordet och den lilla pallen och den lilla skålen med mjölk och SJAS KATTA säkert använde. Jag brukade tänka att det var väl ganska osmart att jaga bort det enda sällskap som lilla gumman hade. Och så satt katten långt borta i ett träd och kände sig oälskad. Och lilla gumman ångrade dig nog samma sekund som hon hytte med kvasten.

På den lilla datorn bloggar jag från mig till er. Jag har kuppat in Lasse i mammas och pappas rum. Smooth.

”Dejt ej ente mejna öungar” sa pappa tre gånger i går. Sedan gav han upp. Den här veckan är det VÅRA öungar, det krävs en by för att fostra ett barn och det där. Eller bu, som pappa skulle sagt.

Läs lördagstext här