Jag har återvänt till Arginneginnvaddetnuheterjagärsåtröttattjaginteensorkargooglastavning.

Först; tack för alla underbara kommentarer den senaste tiden. De är så otroligt goda och söta, jag sitter och suger på dem länge.

Nu sitter jag i receptionen på Sunving resort och smakar salt på läpparna. Lasse är sur i vagnen med mamma, lilla sitter i en solstol under ett badlakan och spelar nintendo ds eftersom hon ”VILLGÅIN”

Stora har försvunnit på upptäcksfärd med pappa längs stranden. Hon kommer komma tillbaka med tusen vackra ”stenar” som är nedslipade skärvor av ölbutelj.

Flygresan i går var..lång. När vi skulle gå av sov tjejerna och jag beslöt att vi skulle vänta tills planet var tomt. Men folket tog aldrig slut. Pappa blev till slut nervös och kunde inte stilla sig.

”Göur dum tebauka en ej plaunet ejen? Göur dum baura ront ront? Vej haur blejvet löurade”

”Pappa, det är ju ändå 186 personer som ska gå av”

”Haur döu rejknat?”

”Ja”

”Vau sau döu?”

”De sa när vi lyfte att planet är en boeing blabla som tar 186 passagerare, tror du att jag står och räknar tvåhundra pers, jag kan inte ens räkna till tre barn”

”Jasöu”

Mmmmcello

Fridah undrar i sin krönika; Hatar jag mina barn? 

Inte hatar jag mina barn Fridah. Jag älskar mina barn. Jättemycket. 

Jag skulle kasta mig på långa svärd för mina barn. 

Jag skulle kunna skriva ett tjockt sjok av text om hur mycket jag älskar mina barn, hur jag tänker kring bloggen, vad jag lämnar ut och inte lämnar ut, men jag hinner inte. Jag måste skriva färdigt tre texter innan ungjävlarna kommer hem. 

Jag ville bara säga en sak. 

Julia Roberts är världens bästa skådespelerska.

Hon är vackrast i hela världen. Och hon är mest begåvad i hela världen. Och tänk så storsint jag är som skriver det här. Joachim älskar Julia Roberts. Om Joachim fick en chans att dra med fingret längs Julias kind så skulle han byta bort det mot SM-guldet och två av tre barn. Joachim skulle gifta sig med Julia och släppa mig som en het potatis även om han stod på ett fält av uppåtriktade knivuddar.

Men det är okej. Julia är bäst. 

”BRA svar på diskussionen om mat i skolan i Barometern! När jag läste insändaren häromdan tänkte jag; hoppas någon som Malin, som verkligen kan få fram ett budskap med sina formuleringar, replikerar! 🙂 And so you did.”

Svar: Vad roligt att du gillade texten, det gör mig glad. Jag får mycket utrymme i Sveriges största tidning men det hindrar mig inte från att ha en åsikt om skolmaten i Nybro. Jag älskar lokalpolitik, jag har det i bröstmjölken. Bröstmjölk som pumpades á la Birgitta Olsson så att mamma kunde vara pluggande centerpartist. 

När jag var nitton valde jag mellan att flytta till USA eller flytta till Stockholm. Efter seriöst övervägande valde jag att flytta till Oskarshamn för att gå kantorsutbildningen. Joråsåatte.

Alla andra bodde på internatet. Inte jag. Jag satte mig obstinat i en etta i Oskarshamns ghetto(inga namn) Efter ett halvår flyttade jag hem och pendlade med buss. Då köpte jag den dyraste cd-spelaren som fanns då. 1200 kronor kostade den och den blev min bästa vän. 

Jag kan skriva mer om mitt år i Oskarshamn en annan dag. Men jag kom att tänka på musiken jag lyssnade på där jag satt på bussen och var sorgsen. 

Jag köpte Madonnas Ray of light och älskade den här

Jag köpte två singlar, den här och den här 

Repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat 

och repeat. Kalmar- Oskarshamn, Oskarshamn- Kalmar. Hela vintern, hela våren. Och så ville jag inte bli kantor och så flyttade jag till Stockholm och var sorgsen där också och så flyttade jag tillbaka till Kalmar för att vara ihop med en kille som ropade ”Kasta ut fendrarna!” när man åkte båt, men det gick inte så bra och så blablablablaJoachim!blablablabla

Och nu är jag inte sorgsen längre. 

Här

Jag var inbjuden att delta i Kvällsöppet i kväll. Jag fick klartecken för sent och kunde inte komma. Men åh vad jag ville vara där. 

Ämnet; män som blir pappor mot sin vilja.

Jag ser programmet och jag blir så fruktansvärt upprörd och jag vill vara där.

Marcus Birro, du har mist två barn. Du har längtat så mycket som en människa kan längta. Du ville ha ett levande barn med den kvinna du älskar. Pelle Philipsson älskar inte kvinnan han fick barn med. 

Du kan inte applicera ditt öde på Pelles situation. Det är orättvist. 

Det här är vad jag skulle sagt om jag varit med i programmet;

Att tvinga en man att bli pappa mot sin vilja är ett grovt övergrepp.

Att lura en man att bli pappa är att förvägra barnet en bra relation till sin pappa. Ett barn har rätt till sin pappa. 

”Mamman är lika maktlös” säger Anna Ekelund. Vilket skitsnack. Kvinnan har all sexuell makt. 

Jag är så trött på mamman och kvinnan som offer. Kvinnor gör val. Sedan ska barn och pappor rätta sig därefter. 

Jag tycker att Pelle är otroligt modig som vågar prata om det här och jag tror att många män känner igen sig. 

Bebis!

Här