Nu finns Bamse för de små. För barn 1-4 år. 

Dagens boktips

Här

Jag sitter och letar te på nätet eftersom Gerdas inte har det jag önskar. 

Jag vill ha trädgårdsblandning som Birgitta köpte på Bönor och blad i Stockholm. Och jag vill ha grönt te med jordgubbar och champagne. 

Jag hittar det inte här, men lyssna på ljudet! Uppdatera, uppdatera, uppdatera. Hur gör man ett sånt ljud? Helt ljudiskt!

Champagne och jordgubbar hittade jag här

Men jag undrar om den andra sorten verkligen hette trädgårdsblandning. Det är ett ganska dumt namn när jag tänker efter. Ett te som smakar altan, kattbajs i sandlådan och trasiga plastleksaker. 

Ett sånt här

Så. 

Nu sitter jag med min Mac i knät och tittar på lokalt väder mot min vilja. Jag tittar på vädret en gång om året, den dagen jag ska åka till stranden. Jag behöver inte veta att det ska snöa. När jag plöjer med vagnen fram och tillbaka till skola och dagis fyra gånger om dagen så märker jag om det snöar och eftersom Lasse pulkavägrar så har jag inget val. Om vädertjejen skulle säga att det ska regna bajs i morgon så förändrar det inte min vardag. 

Lilla säger att hon har städat sitt rum, det vill säga; hon har plockat upp en liten liten sak och lagt den där den inte ska ligga. Nu sitter hon i soffan och tjatar så att öronen blöder. 

”Snälla jag får titta på Bolibompa på datorn, snääääälla”

”Nej”

”Snällasnällasnällasnälla”

”Nej”

”Bara en ytterfittabit!”

”Yttepyttebit”

”Jag SA ju det”

Lasse ligger och sover med en napp i munnen och en i handen precis som det ska vara. Han har gått tre dagar på dagis. Han äter för fyra ettåringar, i förrgår åt han tre skivor blodpudding, det var första gången han åt pludding eftersom jag inte köper grisblod i plastkorv. Stora började gråta och vägrade titta på svikaren som tömt miss piggy på allt blod. 

”Vad har han ätit idag?” frågade hon dagen efter. 

”Tomatsoppa”

”Jag älskar dig min älskling” sa hon och kramade honom hårt.

På tal om grisar så tittar jag nu inte längre på vädret utan Landet brunsås där Erik Haag har krockat med ett vildsvin som ligger på hans flakbil MED AVHUGGNA KLÖVAR. Nu ska han göra korv av svinet och därför ”klätt av grisens kläder”.

Jag har saknat bloggen och jag har saknat er. Vilket härligt rövgäng ni är. 

Nu slår Joachim över och stannar på reklamen för Gina Tricot. Det är en ny tjej med brunt hår. 

”DET DÄR FUNKAR INTE, jag tänker aldrig mer handla på Gina Tricot” säger han och går till badrummet för att borsta tänderna på tjejerna. 

Kvar sitter jag. Jag ser inte heller ut som det där norska kåtslaget men jag är glad ändå för om en halvtimme ska jag se jättegamla avsnitt av Morden i Midsommer, avsnitt så gamla att till och med Joyce ser lite halvhet ut.

Till detta äter jag choklad och dricker en stor kopp grönt te. Jag har mätt hur många deciliter som ryms i min stora mugg. Sju. 

Ja, det var väl det. 

Jag är inte magsjuk men nu tar jag en paus.

Puss och kram.

”Du menar dær magsjukan sitter…
Hoppas inte, før din skull!”

Svar: Det var precis vad jag tänkte, men jag ville höra vad ni trodde. 

OH NO. 

Jag vägrar. 

Jag sväljer. 

Jag drar ihop röven. 

Här ska inte läckas i något hål. 

Allt är bra. 

Jag mår bra. Trallalla. 

Jag har ont i magen. Jätteont. I en del av magen där jag aldrig har ont. I en annan del av magköping gör det så ont att jag går runt i en ring. Vem i mänsklighetens historia var först med detta självbedrägeri att försöka gå ifrån smärtan? 

Som när man föder barn, man ska ligga still och ”ta in smärtan”. Det gjorde jag med Lasse. Jag blundande, gick in i mig själv och smakade på smärtan. Med tjejerna sprang jag ner liggandes. 

Jag har provat att lägga mig raklång på magen. Det hjälpte inte. Det är det enda knep jag känner till. 

När inte det hjälpte provade jag att göra situps. Det hjälpte inte men det blev heller inte värre vilket är märkligt. 

Jag har ont exakt mitt i magen. Inte i tjejdelarna av magen, inget livmodertrams. Inte i övre delen där katarr sitter. I mitten. Där sitter ju INGENTING. 

Moderaterna har nu svarat på förra veckans MEGA-snackis.

Jag tycker att det är ett modigt svar.

De vågar bemöta Alexandra, de lindar inte in det. 

Sjukskrivingsdebatten kommer förfölja oss ända in kaklet. Den kommer fälla regeringen. 

Ingen kan lösa frågan om vem som är ”sjuk” och vem som är ”sjuk” och vad som är för sjukt för att jobba. 

Är Alexandra för sjuk för att jobba? Det vet bara Alexandra. 

Men som trebarnsmamma kan jag konstatera följande;

Om man fysiskt och psykiskt orkar ta hand om tre barn så är man en stark och arbetsför person.

Just nu sitter jag och sköter mitt jobb. Jag är ensam. När mina barn kommer hem, det är då slitet börjar.