Den är alldeles för stor och framförallt på tok för tung. Och man kan heller inte micra sitt te om det svalnat då guldet blixtrar som stjärnornas krig, jag har provat. 

Men den är fin. 

Eftersom jag inte litar på Lasse så måste jag ta honom med mig när jag går på toaletten. Då får han leka med korgarna. 

”tja: svenska dagbladet gjorde en JÄTTEGREJ på detta förra måndagen: alla dessa stackars utskrivna. En sjuksköterska som lyckats hålla sig undan arbete sedan 2001 (med namn och bild och allt) på grund av TRÖTTHET. Och somvägrade att gå på omställnignsstöd eftersom det skulle förstöra hennes ”självbild”.
Att Sverige har västvärldens högsta sjuktal beror absolut på att vi har västs sjukaste befolkning…
Eller i alla fall tröttaste…
Var gärna sjuk men var det inte på MINA skattepengar”

Svar: Problemet är att regler för alla drabbar de som har det sämst. Så är det alltid och det gör mig ledsen. Människor är olika, regler tar inte hänsyn. Människor har omständigheter. Regler skiter i omständigheter. 

Jag älskar regler men jag älskar människor mer. 

Jag har ingen bra lösning, det har ingen politiker heller så jag är i gott sällskap. 

Jag är förtjust i Hanne Kjöller på DN. Läs här

Vad tycker ni? 

Vill alla människor ha ett jobb?

Är latheten utbredd?

Stannar folk hemma för skitsaker?

Idag var det så dags. Lasses inskolning. INSTITUTION. In med dig bara. 

Jag ringde i går eftermiddag för att försäkra mig om att jag hade rätt tider. 

”10-11” sa Anders så när klockan var 10 var jag självklart inte på plats. Men klockan elva dök vi upp i det kommunala kapprummet.

”Jag ringde hem till er klockan 10:30 men det var upptaget”

Det berodde på att jag lät Lasse leka med telefonen medan jag sminkade mig. Men det sa jag ingenting om. 

Jaha, det var just en snygg inledning. I går kväll fick Lasse ta ett fjäskigt bad, idag vattenkammade jag honom och tog på honom hans gulligaste kläder som jag hade lagt i en prydlig hög på fåtöljen intill hans säng. Jag har borstat tänderna noga och tagit det lugnt, han ska minnas mig som pedagogisk, korrekt och varm innan vi skiljs åt. 

OCH SÅ FUCKAR JAG UPP DET.

Så här blir det när man själv inte går på dagis. Hade jag gått på dagis hade jag lärt mig vikten av att höra upp när andra människor förmedlar information. 

Nåja, vi fick stanna en stund. Lasse försökte klättra tillbaka in i livmodern och så gick vi hem. 

Han är för smart. Han förstår. He’s going down screaming this one. 

Såg ni Göran Hägglund i studion? Såg ni när kameran filmade Lennart Persson över Görans huvud? Såg ni Görans ”hår”?

Herren ger och herren tar. 

”Halloj!
Undrar bara hur det går för Lasse på dagis. Vi ska snart skola in så det är sånt man tänker på nu=) Å så undrar jag, jobbar du hemma eller på nåt kontor?
Kram o tack för en bra blogg”

Svar: Inskolningen börjar idag. Mellan 11-12 första veckan och mellan 9-11 andra veckan. Sedan blir det 15-timmarsvecka i fyra veckor, efter det 20-timmarsvecka. Måndag-torsdag 9-14. Jag övervägde ledig på onsdagar men onsdagar är min skrivigaste jobbdag. Lasse får anpassa sig. 

Jag jobbar hemma. När vi hade två barn hade jag ett mysigt kontor med fönster mot gatan. Nu har jag blivit utkörd och sitter lite överallt. Det är helt värdo.

”Malin! Jag måste få veta var era fantastiskt tjusiga köksluckor kommer ifrån! Jag vet att detta har frågats och nämnts förut i denna blogg men nu har jag letat ihjäl mig hur länge som helst och snart får jag en bloggöverdos. Snälla! Hilfe!

ps. tack på förhand. ds”

Svar: Luckorna kommer från Ikea. De heter Ståt i vaniljgult men jag tror att den färgen har utgått. 

Här

Svar: Det är min mamma, Anita Wollin.