Helgen
avkom och helgen gick. Allt flyter ihop. Är det jul i morgon? Eller var det jul i går? Är det världens längsta dag idag? Nej, världens kortaste dag måste det ju vara. Joachim sa något om det till stora i morse när de åt frukost tillsammans. Stora VISSTE att årets kortaste dag infaller på julafton och då är det fullständigt irrelevant hur många år Joachim har prenumererat på Illustrerad vetenskap och allt viktigt han har lärt sig. Själv skiter jag i vilket. Det är kallt så att snippan går i ide.
I fredags hade vi den årliga julfesten. Knytkalas där Åsa alltid gör för många köttbullar och ingen äter av min rödkålssallad. Jag tjyvstartade min vita jul och drack endast must.
På lördagsmorgonen var det som vanligt inte så sällsamt som Joachim och jag skulle önska. Vi vill läsa Kalmarsidorna och bebisannonserna och se efter om man känner några döingar. Men lilla morgonbajsar, Stora vill ha svar på livets gåtor och Lasse har börjat ”äta” själv så att det stänker kanelfil över hela helgkrysset som jag aldrig lyckas lösa eftersom jag inte vet vad en ”bruten led” på tre bokstäver blir. Jag kan ”säger sårad” på två bokstäver och sedan kör jag fast och väser könsord.
När lilla äntligen är färdig och ska ge sig in på sin macka som aldrig äts upp, inte ens när Joachim gapar så att adventsljusen flämtar, kommer hon på att hon vill ha vatten.
”Mamma, kan du hämta vatten till mig?”
”Nej, du kan gå och hämta själv, jag äter och vill sitta på min stjärt”
”Men jag har inga ben”
”Har du inga ben?”
”Nej”
Sabla tjafs.
”Då ska jag trolla, jag kan det. ALAKAZEN NU HAR DU FAN BEN”
”HAHA fan ben”
”Bra Malin, jättebra, begåvat” säger Joachim som sanerar Lasse under köksbordet.
Love lördag.