Pappa och korven
avIgår hade vi en underbar dag på en ö i Kalmarsund. Vi badade, fikade och låg på en filt i solen. Lasse låg under en handduk och snarkade så det hördes över till Victorias födelsedagskalas.
När vi kom hem lagom till Bolibompa ville jag laga middag, en otroligt god fetaostpaj.
När det var en kvart kvar av gräddningstiden kom pappa ut i köket.
”Vau skau vej ejta?”
”Paj”
”Skau vej ente hau lette köuv?”
”Nej”
”Min vej musta hau lette söuvel”
”Nej, paj är maten och jag har gjort två så du ska nog bli mätt”
Men pappa kan inte vara utan korv. HAN MÅSTE HA KORV. Han öppnar kylen och plockar ut beiga bratwurstar i en stor påse.
”NEJ, du ska inte ha någon sabla korv, sluta nu”
”Min..”
”Men hur gör du när du blir bortbjuden, tar du med dig fucking korv i fickan eller?”
Nu har mamma kommit in i köket.
”En gång fick värdparet steka upp rester från kylen till pappa”
Men Elin och jag framhärdar. Jag kastar tillbaka korven i kylen. Då tar pappa fram en halv meter korv och menar att det är hans förrätt. Han skär små små bitar med en stor kniv och äter direkt från kniven. Pappa tycker att han är Indianda Jones men han är bara en bonntölp i saltstänkta shorts som äter en halv meter korv innan middagen.
Så är pajen klar. Vi äter och alla tycker det är jättegott, även pappa. Men korven kan han inte släppa.
”Tink um vej hade häft lette köuv te ditta”
”Men HÅLL UPP med din jävla korv”
Men pappa kan inte släppa tanken på korven som ligger där i kylen, beige, ostekt och otroligt god. Han tjatar hela middagen och avslutar måltiden med att äta upp barnens sojakorvar under ett evinnerligt muttel.
Jag ångrar att vi inte mulade upp den där halvemeterskorven i trynet på honom så att vi hade fått lite middagsfrid.
Kom inte mellan en bonnläpp och hans fläsk.