hade jag besök av den här tjejen för tidningen Må bra. Eftersom jag mår så bra!

En stjärna

Men du får göra om älskling. Jag vet att det är nytt det här med bloggandet så du är ursäktad.

Det här är vad alla vill veta;

Har du tjej?

Hur kär är du i henne på en skala från ett till elva?

Hur har du inrett din lägenhet?

Vill du ha bebisar?

Hur många bebisar?

Vad ska bebisarna heta?

Hur tätt vill du ha bebisarna?

Se så Joachim. Gör om, gör rätt.

Dagens outfit

”Rydström får det att låta som om du var KFF´s Yoko Ono”

Svar: Inget kunde vara längre från sanningen. Jag är Kalmar FFs turhora.

Nu har Joachim och jag träffat min revisor och hennes chef för ett möte. De ville att Joachim skulle vara med eftersom ”det gäller honom också” vilket är revisorspråk och betyder ”eftersom du aldrig fattar någonting hur många gånger vi än säger det”

Så nu har vi haft möte alla fyra plus Lasse.

Joachim satt och sa mhm och nickade myndigt. Jag tittade på Joachim och försökte göra likadant.

Nu har jag tydligen något prejudiceringsfond som jag ska betala, eller få eller skatta på ELLER HUR FAN DET NU VAR MED DEN SAKEN.

”Fattade du nu?” ville Joachim veta i bilen efteråt.

”Nej”

”Ameh blablablabla skatt blablabla moms blablablabla inom sex år blablablabla”

”Jaha!”

”Fattar du?”

”Nej”

JOACHIM, sånt här diskuterar vi ICKE med lössläppta karlar som ligger till höger och vänster om jag får be.

Det första halvåret var jag som ett plåster, sedan hade jag dig där jag ville och sedan åtta år är det JAG som har makten i det här förhållandet.

Jag fascineras av hur män kan se våld utan att fara illa. Joachim och jag såg This is England i förrgår och jag satt i biblioteket medan den vidriga misshandelsscenen spelades upp. Jag ställde mig i dörröppningen med pekfingrarna frenetiskt gnuggande långt in i öronhålen medan jag nynnade på Den blomstertid nu kommer för mitt inre, våldshatande jag. Joachim satt i soffan och vek tvätt och lalalalala inga problem att se ett skin sparka en jamaican gul och grön.

”Hur kan du se det där, jag fattar inte”

”Det är inte på riktigt, jag kan inte se när det är på riktigt”

Inte på riktigt. Min kvinnliga hjärna skiter i riktigt.

Igår hade Elin och hennes kille J hyrt tre filmer. Jag ville se Australia men J tyckte att vi skulle spara den så att mamma kunde se den en annan dag. Så jag blev tvingad att se 3:10 to Yuma.

”Will I see children die?”

”No”

”Will I see deathångest?”

”No…well maybe some”

Och det fanns en del våld, bland annat dödar Russell Crowe en kille med en slö gaffel i halsen. Kött kött kött, lät det.

En bit in i filmen tittar jag på pappa som jag tittar på Joachim när han ser grovt våld. Fullkomligt oberörd sitter han där och tar in all dödlighet. Som när de bränner en kille levande i en vagn. Killen skriker i panik, bönar och ber för sitt liv, men det blir AVSLAG och lågorna slukar hans levande hysteriska kropp tills det blir alldeles tyst.

”Tycker du aldrig att det är jobbigt att titta på våld?”

”Tjau..”

”Finns det inget som är jobbigt?”

”Jöu, min sun däer smöja sum möutusögsmassagen..”

HAHAHAHAHA motorsågsmassagen?

Och så skrattar vi högt och länge och jag får aldrig svar på vilket våld pappa tycker är svårt att se.

Elin och J

Här ska jag gifta mig någon gång Joachim, med eller utan dig.

Här