Joachim vill se Krig och fred. Det får han. När jag har sett färdigt House.

Det blir reklam.

”Krig och fred!”

”Jaja keep your pants on”

Åh så spännande det är. Någon ska spränga en bro så att någon annans armé hamnar i vattnet och inte kan följa efter.

”Fransmännen hade ett DJÄVULSKT artilleri” utbrister Joachim.

Och säger han det så var det säkert så.

Det vet inte jag, men jag vet vilken lek som är den allra hetaste just nu. Varje dag när jag kommer och hämtar leks det Malin Wollin och Joachim Lantz.

Ikväll, 22:00 svensk tid, landade Elin och hennes kille J. Mamma hämtade vid flyget och sedan åkte de vidare till pappa på gården. Känner jag min pappa alls så hade han gått och lagt sig och sov räv när sällskapet klev in genom dörren.

Jag har många drömmar, önskningar och fantasier. Men om jag bara fick en önskan uppfylld skulle det vara den om att vara en fluga på väggen i köket när Elins fästman möter svärfar för första gången.

Ljuva pinsamhet!

Fortsättning lär följa kära vänner.

Lasse har hittat marängerna. Han ser ut som Kleerup över hela kroppen, vit och pudrig. Han är täckt i ljuvaste socker och han vet inte ens om det. Kan man dammsuga en bebis? Jag kör ett par tag med mellersta suget som flickan sa.

Jag tog taxi hem igår klockan 23:00, duktig flicka.

Jag kan tycka, att när man betalar dyra pengar för en kort resa i en likadan bil som man kör själv så är det det minsta man kan begära att det är tyst i bilen.

Igår lyssnades det på en låt som gick ungefär så här; ”Baby baby, oohhhh baby baby” såndär fruktansvärd gubbablues som är värre än all Alice Babs dobidobi i hela världen. Fasansfullt. Högsta volym, saxofonsolo, mer baby, baby, gubbgitarrsolo.

Varför tar chauffören för givet att jag vill lyssna på denna våldtäkt i örat? Sitter jag i hans privata bil kanske? Stör jag rent av? Jag borde bett honom stänga av, det borde jag. Men jag gjorde inte det eftersom jag är snäll och väluppfostrad.

När vi kommer fram vill mitt kort inte fungera. Plasten har börjat ge med sig lite. Chauffören drar ett par gånger, konstaterar att ”nej, han vill inte” och så drar han av plasten. Så kan han väl inte göra? Han drar ett par gånger till men nej, det går inte. Då slickar han på fingret, diskar remsan och gnuggar mot benet. Så nu är det chaufförsslick på mitt plastlösa kort. Efter en stund springer jag in och hämtar ett annat kort och nu går det bra. Chauffören försvinner med sitt hiskeliga gubbdunkadunka och kvar står jag med ett fuktigt Visa.

Jag vet vem Henrik dejtar men jag är för snäll för att tala om det

Premiär för Fokus

Hurra hurra uppstått har jesus och HORA DIN MOLDAV! Jag heter nu Fotbollsfrun, på riktigt. Inget mer 7148-trams som ingen kan komma ihåg. Testbild

”Ya-hoo, du med lååånga limp-röven. Jäääätterolig är du – ha… Jag vet ett jobb där du garanteeerat skulle ha problems och det är som högstadielärare. Att sitta vid datorn med de där sinnessjuka naaaglarna och snickra ihop kalmaritiska krönikor det är peanuts, intet, nada. Testa en dag i en högstadielärares liv så ska du få se på fan själv. Jag är en djävulusiskt ärrad h-stadielärare som klarar skoltillvaron genom att inta generals attityd (märk väl en respekterad och omtyckt general) – sitt inte och gör dig luuustig över den ”urmysiga” tillvaron i förflummade sossepolitiskt nerkörda grundskolor. Dina ungar lär hamna i just den smeten en vacker dag. Och då vill vi lärare ha er föräldrar MED oss, inte MOT oss som så ofta är fallet. När ska svenska förvillade föräldrar inse att de inte är specialister på sina egna barn när barnen går i flock…de liksom förvandlas till andra personer då. OBS att de flesta ungarna uppför sig helt OK.”

Svar: Jag tycker att du verkar vara en smula full, och det är väl okej om man är ärrad och prövad. Jag testade en dag i en högstadielärares liv för ett år sedan, och nej, jag skulle förmodligen inte klara jobbet som högstadielärare eftersom jag inte är utbildad lärare och inte är ett lärarämne.

Ett glas rött och partiledardebatt. Rött där också, men mest grönt.