Här

Två gånger i veckan tar min mamma med sig stora och lilla till simhall och simskola.
Två gånger i veckan. Trots att mamma har röven full av företag, gården, skröpliga släktingar, jobbresor och inte minst; pappa som går hemma på ladugårdsplanen och undrar när mamma kommer hem och fexar tjejk.

Men ibland är mamma inte i stan. Då får jag åka själv. Hu.
Igår var mamma i Stockholm och jag var tvungen att åka till stället där jag krysshoppar fram bland oidentifierade småhår och pölar av iskallt vatten.

Och så springer barnen ifrån mig så fort vi kommer innanför dörrarna. Jag vet inte var de håller hus. Jag hör bara någon som ropar DET FÅR VI FÖR MORMOR!

Först har stora simskola och då badar lilla och jag intill trampolinerna. Då ska jag hålla mig intill kanten så att hon kan säga ”JAG SKA INTE” för att sekunden efter hoppa rakt på mitt huvud. Och så simmar hon efter mig, fyller munnen med vatten och spottar ut över ansiktet, hon sväljer frenetiskt och har rapmaraton i mitt öra. Det är en halvtimmes hellhole och så blir det lillas tur.
Igår fick stora vara själv en stund i äventyrsdelen medan jag satt utanför simskolan för att se så att lilla sköter sig.
På bänken sitter en känning och en Amelialäsare. Vi samtalar en smula.
”Det är ju skönt för dig att din mamma kan ta barnen ibland”
”Ibland? Hon är alltid här, hit kommer jag bara i absoluta nödfall”
”Åh”
”Jag HATAR simhallen”
”…”
”Först ska man raka sig i en jävla timme så att ingenting sticker ut”
”…”
”Sedan ska man springa runt och prova bikinisar”
”…”
”Och så ska man stå framför spegeln och se vad som fungerar och Joachim måste ta bilder på röven med mobilkameran så att jag kan se hur det ser ut”
”…”

Här

”Ska du till Göteborg i helgen?”

Svar: Nej, men jag borde. Det går alltid bra när jag är med. I helgen ska jag titta på Malena. Det ska inte pappa. ”Jejkla skejt” sa pappa.
Han har ju delvis rätt. Öst låter för jävligt. Men Malena är bra. Och den där Rybinåntingnånting.

”Vill du ha något sjukt att skriva om? Då kan jag bärätta att täby kommun ordnar ett annorlunda läger för flickor i sommar. Istället för kollo så ska de ha ”girls and the city”-läger där man får lära sig ALLT en tjej måste(!) kunna. Det här kan man läsa i brochyren som fritidskontoret gett ut:
”En vecka av hejdlöst frossande i mode och cityliv. Vi besöker Stockholm Fashion Centre, designers, SoFo, NK, Östermalm, mm, går på spa, gör färganalys och dricker latte varje dag. Årskurs 5-7.”
Bara 1300 kronor kostar detta, jag gissar att latten inte ingår, eller sockret som kommer gå åt för att elvaåriga tjejer ska kunna få i sig den”

Svar: I’m on the case.

Anders Timell, min brunbrände och välekiperade vän, det är inte pengarna det handlar om, på den punkten är vi helt överens. Men eftersom Adam alltid vinner spelar det ingen roll hur mycket pengar som kan vinnas i teorin, och som du vet; mer pengar eggar.
Som ni pratade igår kunde man tro att ni inte tar mig på allvar. I’m serious as cancer when I say; det är på redigt. It’s ON.
Och det där om att skjuta över mål, tycker du inte att jag har tillräckligt med skjuta över mål som det är?

”Hans Shimoda bloggar…inte. Det är inte jag som står bakom den du länkar till. Har fått mitt namn “kapat” som kvällstidningarna kallar det ; )

Bästa,

/(den riktige) Hasse Shimoda”

Här

Vilken skön snubbe med sin violin.

Och nu har jag fixat med länk i nytt fönster.
Men hur gör jag enbed i Mac?
Att det ska vara så svårt att ha en lyxdator.
JAG FAR SÅ ILLA AV MINA LYXPROBLEM

”Jag håller verkligen med. Något som är bra däremot är lära-gå-vagn. En sån från Brio som dom kan släpa runt saker i och gå med när de vill. Den ger lite stöd, den rullar, fast inte för mycket så att den bara frar iväg och ungen ligger platt på golvet. Snygg är den också, den svarta. Heja Briovagnar!”

”Läs David Eberhards ”I trygghetsnarkomanernas land”. Han tar upp ropen på förbud mot gåstolar som ett exempel på trygghetsnarkomani. Han går på fakta istället för på känslor, trots att han själv har barn.”

Svar: I love David, han är ett unikum och vad det här landet behöver. Men vi är oense om gåstolarna. Det är inte farligheten jag vänder mig mot i första hand utan dess onödighet och onaturlighet. När vi får barn ska vi köpa så mycket prylar, vi behöver ingenting. Vi köpte hoppgunga till barn nummer ett. Barn nummer två använde den en gång. Till Lasse plockade vi inte ens fram den. Ett barn behöver en mamma och en pappa, ett golv, en träslev, kärlek, kramar och nyttig mat. Allt annat är tingeltangel. Jag älskar napparna och väggskötbordet men vi klarar oss utan det. Det ser freaky ut med dessa små bebisar som far över golvet som krabbor i en pimpad plastbalja.
Ingen kan anklaga mig för att vara trygghetsnarkoman. Vi har inte ett enda skydd i vårt hem. Jag försöker vara där Lasse är och hoppas på det bästa. Vi har en grind, det är allt.
Och på tal om Lasse så blev han åtta månader igår. Och dagen till ära gick han åtta steg med sin lära gå-vagn som han fick i julklapp av farmor och farfar.