Hur jag får Joachim på bättre humör
avRrrrr
”Vatten och samhällsteknik det är Joachim”
”Hej, jag ringer från tidningen Vi förlorare, skulle jag kunna få en intervju?”
Rrrrr
”Vatten och samhällsteknik det är Joachim”
”Hej, jag ringer från tidningen Vi förlorare, skulle jag kunna få en intervju?”
Nu ska vi hjälpas åt. Ni ska i kommentarsfältet berätta vilken comviqåterförsäljare som är er favorit och varför. Exempel: ”Jag köper mitt kontantkort i kiosken vid eken eftersom jag gillar stora träd” Skriv sedan din mailadress.
Vi ska samla kommentarer. Av kommentarerna väljs en ut som får ett kontantkort laddat med lika många kronor som antalet kommentarer inlägget fått. Comviq skänker sedan pengar baserat på den blogg som fått flest kommentarer.
Om ni inte har Comviq- hitta på. Det är för den goda saken.
Kom igen, kör hårt.
18:39 och noll noll i Sundsvall. GREAT.
Nickelodeon är en skräpkanal, egentligen. Det flimrar, det är hysteriska ögon, skrikigt och gapigt, grälla färger och epelepsi.
Men: Jag avgudar Svampbob Fyrkant. Jag älskar Bläckvard, jag älskar krabburgare och jag ÄLSKAR Patrik.
Igår. Patrik säger något som han inte själv begriper, men som är väldigt smart.
Svampbob; ”Säg det där igen”
Patrik; ”Det där igen”
Svampbob; ”Nej, det där andra”
Patrik: ”Nej, det där andra”
Svampbob; ”Glöm det, jag har en idé”
Patrik; ”Glöm det, jag har en idé”
Patrik är en stor fet rosa klump med IQ akvariefisk, men han är glad ändå.
Nu har jag skjutsat Joachim till flygplatsen för flyg till Sundsvall och svenska cupen. När vi svänger in på flygroad ser vi en guldfärgad golf som har stannat vid vägkanten. Det är Henrik Rydströms bil. Varför har de stannat där? Jag lägger mig på tutan och bilen fortsätter köra. Vi följs åt men när vi är kanske trehundra meter från flygplatsen stannar bilen igen och jag kör förbi. I backspegeln ser jag hur någon kliver ur bilen, lutar sig fram och ”Joachim jag tror att det är någon som SPYR!”
Vi fortsätter till flygplatsen, jag lämnar Joachim i farten eftersom vi har tjafsat hela bilresan om att jag tog så lång tid på mig med sminket när vi skulle till kalaset igår. WROOOM och jag lämnar honom i ett moln av asfaltsdamm.
Nu ska jag se efter vad det blev av Henrik och hans bil. Borta. Jag möter inte bilen, jag ser den inte vid sidan av vägen. Den är puts väck med betoning på puts om man känner Henrik.
Nej, jag kan inte hantera detta. Vem gick ur bilen? Vad gjorde han? Var är bilen?
Jag ringer Henrik.
”Hej, det är fotbollskillarna”
”Vad GÖR ni?”
”Va?”
”Var ÄR ni?”
”Va?”
”Jamen vad HÅLLER NI PÅ MED?”
Jag lugnar ner mig, Henrik förklarar att det var Dennis Nilsson med son som gick ur bilen, de ska plocka skräp i diket.
Vi lägger på och FAN VAD JAG ÅNGRAR MIG. Som en hysterisk dåre beter jag mig.
Men om man inte frågar får man ingenting veta.
Och; jag har fortfarande inte fått svar på två frågor;
1. Varför stannade bilen på det första stället?
2. Var tog bilen vägen?
Måste ringa Henrik igen och fråga.
Titta ryggen!
Minns ni min vackra klänning?
Birgitta och jag när farmor hade rullat in i bild
Birgitta och jag innan farmor rullade in i bild
Mina nya horskor med ta-mig-bakifrån-look