Birgitta har en vacker ring

På väg till faster Birgittas 60-årskalas. Måste bara hämta farmors löständer. Dont leave home without them granny.

Elever på Funkabokskolan skrev ett svar på min debattartikel och bjöd in mig att besöka skolan. Igår besökte jag min gamla högstadieskola för första gången på femton år.

Här är elevernas text.

Här är artikeln om besöket.

Här finns webfilm från rundturen.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4991425.ab

”Läste din krönika om trädgården i min frus amelia när jag senast var på dass, den var väldigt kul. tack behövde det.”

Svar: Tänk att jag är skithuslitteratur. Vilken komplimang. Endast det bästa duger när jag bajsar.

Hej Malin! Kan bara beklaga Er vokabulär och telefonkoversation mellan Dig coh Din Joacim, fader till Ert barn. Det är begklaglitgt hur Man, Ni, Du utarmar språket. Tänker Du, Ni över huvud taget på vad det är Du, Ni säger eller uttrycker, för mig är det bara helt otroligt. Detta sätt att föra fram och ta del av andra människors tanka fundringar och levene är nytt för mig. Jag är helt betagen. Betagen i den bemäkelsen att jag tycker det är anmäkningsvärt hur långt det får gå och hur långt man är berädd att driva med det som står en allra närmas nämligen de människor som Du, Ni är och kommer att vara beroende av när det verkligen gäller. Då när inga andra finns där. Visst ska man kunna skoja och driva med saker och ting och sig själv, det vill säga bjuda på sig själv, men detta är inte att bjuda på sig själv. Hur ska vi få våra barn att bli tolleranta, förstående, trygga, kärleksfulla om vi inte själva föregår med gott exempel. Jag tror inte att Joacim och ´Du vill att Ert barn en dag ska säga till sin älskade att ”jag sak döda dig” förstår att det ska var ironi för vuxna, men tänk på vad Du, Ni uttrycker. Kanske är det så att Du, Ni vill ha den tillvaron där andra ska bli förbannade och bjuda på motstånd och väcka oponion. I så fall tror jag att Du, Ni lyckas. För mig har Du, Ni gjort mig riktigt förbannad, dessuton tar ju aftonbladet upp Dina inlägg, inte konstigt för den tidingen lyser med alla sin frånvaro av god jounalistik. Men du, Ni kom med goda exepel på hur vi kan föra vidare till våra yngre generationer det som är genuint och bestående när det gäller. För till slut är det bara en sak det handlar om och vi är alla lika inför det öde som vi alla står inför. Hjälp till istället att göra det så bra som möjligt för alla i Din närhet så vi kan möta varndra på ett kärleksfullt sätt. Nu vet jag inte för jag har inte läst allt du skrivit, men jag skulle bli så glad om du kunde visa mig om Du, Ni över huvud taget skrivit något som kan bidragit till att göra någon glad, eller bara varit kärleksfulla mot Er själva ellr mot någon annan mäniska. Det finns ett ordspråk som säger att ”Allt Du gör blir det mer av” visste Du, Ni det.
MVH/K

Svar: Ja verkligen.

Jag sitter nu vid min svinigt dyra mac som Joachim tycker är en onödig statuspryl. Jag visste inte ens att det var en statuspryl (prislappen var en ledtråd)
Nu har jag hittat första irritationsmomentet.
Det finns inget verktygsfält i bloggen, jag kan inte länka, inte feta, inte göra shite about nothing.
Vad beror detta på? Att jag använder Safari?
En sak till, det spelar ingen roll att jag trycker enter, all text hamnar i ett stort köttigt tjok.
Så här kan jag, vi inte har det. Hur ska jag göra?

Menyn:
Ekologisk naturell yoghurt
Änglamarks fruktmüsli
Russin från Saltå kvarn
Hemmarostade mandlar och hasselnötter
Ägg från pappas pullas enda hål
Gröna löv och röda bär från Gerdas te
Quinoaknäcke med ekologisk bregott och mozzarella

Himmelriket på ett köksbord.

Klockan är sju och Lasse sitter mellan sin mor och far i sängen och låter AUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAU
Jag ammar en smula, den sista slatten i patten.
Jag ammar nu endast ett morgonmål, thats it och tuttsen är snart lika yttepyttiga som innan dräktighet och annat.
När klockan är halv åtta går jag upp, oklart varför.
Alla i huset sover men jag går upp frivilligt för att diska och plocka.
Vilket sorgligt offer-fån.

Lyssnar en stund på P1 innan jag rattar över till P4 och Ring så spelar vi, idag med Sissela Kyle.
En man från Arvidsjaur vill höra Malena Ernmans La Voix.
HURRA! Aldrig att man hör låtjäveln på radio.
Jag höjer och njuter, gråter en smula. Jag är väl felskapt på något sätt för det kommer tårar i båda ögonen när jag hör Malena.
Så står jag där i köket när hela familjen sover, med diskhandskar, tacosrester, gråter som ett litet hittebarn och vet inte om jag gråter för att jag diskar klockan halv åtta eller för att det är vackert.

Och så sjunger Malena sin sista höga långa ton. Och Sisela Kyle säger;
”Vilket UNDERBART SKRIK eller vad man ska kalla det”
Och så var man tillbaka. Torka tårar i armvecket och göra klart.

Joachim och jag upplever mac. Den doftar så gott att jag vill ligga med den.