De här är såååååå goda. Särskilt de från Provence.

Jag hatar att laga mat, det är sedan gammalt.

Jag minns en tid då jag tyckte att det var roligt att hitta nya recept och ”ha roligt” i köket.

Sedan fick jag en hög med ungar som hatar allt jag lägger i en gryta/plockar ur en ugn/värmer i en micro.

Jag har blivit en av Pavlovs hundar. Om någon säger ”laga mat” så får jag en stöt i huvudet.

Igår var jag ensam med alla barnen, Joachim tränade och skulle komma hem runt 20=jag kan inte vänta med maten tills han kommer hem och gör den åt mig.

Jag kokade pasta.

I en ugnssäker form la jag fyra laxfiléer. Sedan saltade jag mycket, ringlade olja och strösslade ut vad jag hittade i kylen vilket var: skivad aubergine, skrynkliga champinjoner och gul lök i klyftor. Jag klickade över en för gammal burk creme fraiche och ställde in på 175 grader. När pastan nästan var färdigkokt la jag ner ett knippe sparris och kokade två minuter, sedan la jag in sparrisen ovanpå laxen i ugnen. Formen fick stå i ugnen sammanlagt 30 minuter.

Det blev gott.

Men jag hatar fortfarande att laga mat.

Och barnen åt tre pasta penne var, plockade bort sparrisen, auberginen, löken, champinjonerna och skraaaaaaapade bort all creme fraiche samt mosade laxen med gaffeln så att det skulle se ut som om de hade ätit.

Och jag hatar fortfarande att laga mat.

Tycker ni alltså att ni har rätt att fara runt med era penisförlängande sjömotorcyklar med överhängande risk att köra hjärnan av någon?

Är det alltså en RÄTT ni har att man ska vara rädd att bli ÖVERKÖRD i huvudet när man BADAR?

Jag kan förstå om man blir ihjälkörd om man irrat sig ut på E4 som en borttappad älgkalv. Men på sin lokala bladplats?

Och ljudet. Fattar ni inte att alla som ligger på filtarna hundra meter bort vill skjuta er med hagelgevär? Är det inte åtminstone lite jobbigt att vara så extremt hatad?

*Landa på en sten*

Joachim har varit på avfallskonferens.

Jag tänkte att jag skulle ställa ner resväskan i källaren. Hittade något som jag bara kan anta låg i någon slags goodiebag.
Den här:

Slut på meddelandet.

så kan jag varmt rekommendera den här:

Jag satt i bilen och tänkte att detta kunde vara Ola Salos coola lillasyster. Men det är det inte.

Jag tänkte vidare att det var roligt att hon sjöng ”The race is on, come on Usama” och att det förmodligen var en gammal låt som handlade om USA’s jakt på bin Laden.

Ehum.

Joachim tittar på tysk finalfitboll, oj jag freudianskrevfel och tänker inte ändra. Jag äter ömsom dyr ömsom billig choklad och slår ut hela poängen med att köpa dyr choklad. Tjejerna ligger upp och ner med fötterna mot väggen och pratar väsentligheter. Fyraåringen har somnat med ansiktet före in i soffkuddarna i källaren. Herr Bebis har maratonammats till sömns efter en lång kväll av ”protester”.
Tioåringen har laddat ner en app som heter Poo så var femte minut dyker det upp en bajskorv som ber mig mata den.
Parenting in the year 2013

Mitt liv skulle bli så himla mycket lättare om Radiopsykologen i P1 ville sluta säga radiopsykologen med ett ljudligt P.
Nehej, nu ska jag psova.

Nej, det gjorde jag inte. Men jag kunde ha gjort det. Tack för era svar, nu vet jag bättre än att utsätta mina medmänniskor för omedelbar sarkasmlivsfara.
Jaha, jag ligger här i sängen och funderar på om de här jeansen sitter bra eller inte

Jag frågade Joachim om han kunde ta en bild på mig medan han ändå stod still och tankade och hade en fri hand.
”Man får inte använda mobiltelefon på macken” säger han då.
”Vad är det för trams, nu tar du en bild” svarade jag.
Tillbaka i bilen ville jag bara att Joachim skulle bekräfta att han drev med mig.
Men det gjorde han inte.
Joachim trodde att det kunde ha med känslig teknisk utrustning att gör. Sedan när är en bensinpump delikat som neonatala avdelningen?
Får man inte använda mobilen när man tankar? Vet ni?

Jag köpte jeans till Joachim på hans födelsedag.

Jag tycker om Cheap monday och har köpt chinos från märket tidigare. (dessutom har vi fyra barn så vi har inte råd med finjeans)

Nu gled jag in som easy breezy på Kompaniet och köpte ett par unisexjeans i modell Slim.

Joachim blev reserverat glad, hoppade tveksam i jeansen och lät sedan som en hel gosskör.

Detta är en autentisk bild på Joachim:

Låt oss uttrycka saken milt och nöja oss med att konstatera att byxorna inte ”fungerade”.

Så Joachim åkte in till stan och bytte upp sig till ett par Elvine Slimson. Orangea.

Han är nu jättesnygg och söt som en apelsin.

Slut på berättelsen om Joachims byxor.