Inlägg av Malin Wollin

I klädbutiken

av Malin Wollin

Jag: ”Ursäkta?”

Mycket söt tjej som jobbar i butiken: ”Ja?”

Jag: ”Är det här såna där ängsliga byxor som alla har nu?”

Mycket söt tjej som jobbar i butiken: ”Ja. Är du fotbollsfrun, jag läser din blogg varje dag. Nej, gud vad töntig jag är”

Jag: ”Ja, det var verkligen töntigt” (Nej, så sa jag inte. Jag blev jätteglad och sa tack)

Jag: ”Jag har köpt ett par ängsliga sneakers också”

Mycket söt tjej som jobbar i butiken: ”Okej”

I kassan tio minuter senare:

Mycket söt tjej som jobbar i butiken: ”Satt de bra?”

Jag: ”Nej,det såg för jävligt ut. Men jag tar dem ändå”

Jag rafsar åt mig en senapsgul själ med bausjkamönster.

Jag: ”Exakt den här färgen är det på min bebis bajs”

Mycket söt tjej som jobbar i butiken: ”Det behövde inte jag veta”

Jag: ”Nej”

 

Hemma på gården klockan 22:30

av Malin Wollin

”Pappa, er handdukstork går ju inte att reglera”

Regleeera

”Lasse kissade snett så jag tvättade hans byxor och hängde upp dem. Det var tre timmar sedan och det har inte hänt ett skit”

”Jahau”

”På vår handdukstork kan man reglera värmen”

”Tau mej dej dejna jädra pessebuxor te staun döu”

Vem tröstar amningstutteknyttet?

av Malin Wollin

Nu börjar den komma ifatt mig. Trötheten. Sedan den tolfte september har jag inte sovit mer än tre timmar i streck. Detta är helt normalt och alls inte orimligt när man har en bebis. Men att gå upp 7:30 varje morgon och skriva krönikor när man inte har sovit är tufft. Men det är etthundra procent självvalt, jag gnäller alltså inte. Så HOLD IT med de kommentarerna.

Jag har en extremt snäll Lasse som bara sover, skiter snett och äter.

Jag är så bortskämd, lycklig och tacksam.

MEN FY SATAN VAD JAG ÄR TRÖTT.

Och eftersom Kalmar FF spelar fotboll på en arena från 1300-talet så måste de åka till Borås för hemmamatch mot Fejenåt. Så jag är trött och ensam.

06:20 kom sexåringen över och la sig att titta på Lasse som låg i ena änden av sängen och sög på en bröstvårta fäst vid mig på andra sidan av sängen.

”Måste du amma på nätterna?”

”Ja”

”Åh GUD vad jobbigt”

Två timmar senare sitter jag vid datorn och skriver dagens krönika när tårarna helt plötsligt börjar rinna. Jag är inte ledsen. Jag bara gråter. Jag tror att jag eventuellt nuddade tuttarna mot skrivbordskanten, det är helt livsfarligt. Om man nuddar tuttarna, tänker på tuttarna, tittar på tuttarna så kommer alla känslorna på en och samma gång. Jag är en stor hormonbägare som rinner över.

Och det är skönt att gråta.

Men så sabla opraktiskt eftersom jag inte ser skärmen.

 

 

Sida 445 av 817