Här

På Expert en onsdag klockan 13:15.

”Hej, jag skulle vilja ha lite amnings-TV”

”Förlåt?”

”Jag skulle vilja ha lite amnings-TV”

”Eh..jaha..vad hade du tänkt dig?”

”Boxer”

”Okej, då har vi grundpaketet. Om du binder dig i tjugofyra månader får du boxen på köpet”

”SÅ länge ska jag inte amma”

”Nej”

Här

Om jag hinner tänkte jag åka in till stan och köpa skivor samt kläder till bokmässan.

Skivor: Amy McDonald, Abalone dots, Dixie Chicks och Hello Saferide(släpps idag?)

Kläder: Vad ska man köpa när man har sex kilo kvar till gamla vikten, inte kan använda de gamla jeansen, vägrar gå i Joachims byxor och inte kan använda klänning med strumpbyxor eftersom man då visar röven varje gång man ska amma? Jag vägrar mysbrallor.

Det enda som återstår är tights och tunika/klänning. Var hittar jag det? Odd Molly?

Jag har förstått att det finns en motståndsrörelse vad gäller mina tummar uppe till höger. Att min inlägg nagelfars, studeras och analyseras in i minsta beståndsdel.

Ni frågar er; ”Är detta inlägg verkligen värt trettio tummar?”

Är det verkligen er sak att ifrågasätta andras ivriga betygsättarfinger?

Och; jag älskar mina tummar.

När andra går på utvecklingssamtal hos chefen har jag mina tummar.

Finns det inte något mästerskap i onani ni kan anmäla er till för att lätta på trycket?

Lämna mina tummar ifred.

Jag har ingen aning om var sockenstugan i Ljungbyholm ligger, men jag brukar tänka att det löser sig. Eller också står jag på en enslig skogsväg i morgon kväll och skriker könsord.

Här finns karta, jag tror att sockenstugan ligger intill kyrkan.

”Och varför skulle det räknas till tur att få se dina vårtgårdar?”

Svar: Det förstår du när du ser dem.

”Det sägs att du & Gnällapan ska hålla föredrag tillsammans i nästa vecka. Klarar ni det utan att ha ihjäl varandra? 😉 ”

Svar: Ja då, Henrik tycker så himla mycket om mig så jag har inte hjärta att vara elak mot honom när vi väl ses.

Om ni vill se oss sitta och prata om oss själva i en timme eller så;

Kom till sockenstugan i Ljungbyholm på torsdag klockan 19. Det är gratis.

Henrik kommer, jag kommer(om jag hittar) och Lasse kommer.

Har ni tur får ni se mina vårtgårdar.

Lilla tjejen: ”Mamma, var doktorn tvungen att skära ut bebisen med kniv?”

Jag: ”Nej, bebisen kom genom snippan”

Lilla tjejen: ”Ja..mellan två tjocka ben”

Final i svenska cupen. Mycket spännande. Skulle Lasse hinna bli hungrig innan matchen var slut? Skulle jag bli tvungen att visa vårtgårdarna på Fredriksskans?

Ja.

Eftersom matchen höll på i hundra år så var jag tvungen att hala ut fendrarna i första förlängningskvarten.

Snällaintestraffarsnällaintestraffarsnällaintestraffarsnällaintestraffar

Men straffar blev det.

Mot straffar hjälper inga knipövningar i världen så jag la huvudet mellan knäna och nynnade vackra melodier alla tio straffar. Och så grät jag när Marcus Lindberg missade. Stackars stackars Marcus.

På raden bakom mig satt en ung kille och borrade in en sneaker i min nyförlösta bakdel.

”Ursäkta mig men min rumpa går hela vägen ut”

”Oj, förlåt”

”Det är lugnt”

Det är lugnt? Varför sa jag då till honom om det nu var så himla lugnt att han upptäckte nya platser med sin fjuniga fot?

Matchens lirare blev förresten den förkylde Joachim Lantz.

Min kille; bäst även när han är sjuk.