Joachim och jag står i badrummet och tittar på varandra under terrorbalans medan vi borstar tänderna. Joachim spottar utan att spola med vatten och jag måste stå standby för att skölja ner hans skum.
Joachim: ”Vad hårig du är på ryggen”
Jag: ”Ameh”
Joachim: ”Och här i svanket, herregud”
Jag: ”Jamen raka in dina initialer vetja”
Joachim: ”Får jag göra det i mustaschen också?”
Nu har jag precis dragit i mig tretton färska ”love you Malin”-kommentarer upp genom min grovporiga lantbrukarschnabel.
Sitter i ett ostädat hörn av huset och pundarslår mig på benen med blottade ögonvitor.
”Håller med, hur f-n kan de behålla dig..? Du är en looser.
Du skulle inte vara något utan dina wannabees här på bloggen, som ständigt utbrister i eufori vad bra du är på alla sätt och vis… Ofattbart! Har de inget eget liv?
Och så fort du får negativ respons så lägger du ut inlägget här, så att alla wannabees får tillfällighet att ”trösta” dig med sina glada tillrop. Du behöver egokicken och du är helt beroende av dem, erkänn det. ”
Svar: Kolla! Nu la jag ut det här också. Jag är beroende. Jag behöver hjälp.
Hjälp mig.
Men hjälp så snälla alla är. Idel komplimanger, jag blir alldeles rörd.
Det hade ni verkligen inte behövt.
Men slutar ni får jag ätstörningar.
Åh vad jag älskar fotografer med sin dyra utrustning och magiska fingrar.
Kolla min panna, det ser ut som om jag har Jennifer Lopez-babyhår hela vägen ner till ögonbrynen, det sexigaste jag vet.
Duktiga Johanna Reeder har tagit bilden. Johanna kan vara världens snällaste människa. Och det säger jag inte bara för att hon kallade mig fotogenisk. Hon sa också att jag såg ut som en modell.
Jag skrattade hysteriskt och sedan grät jag i smyg och torkade snoret i armvecket.
”Hur, hur, hur kan Aftonbladet behålla dig. Trodde alla fattat att folket tröttnat på ditt röv hit och röv dit”
Svar: Nej, jag har skrivit på ett fett rövkontrakt med Aftonbladet. De kan inte få nog.
Liam Neeson
Thomas Kretschmann
Russell Brand
Rafael Edholm
Kolla in Wendela, min nya arbetsplats. Samma kollegor; Cain Dingle och Andy Sugden. Samma lunchställe; soffbordet med fruktfatet och alla bananflugorna.
Men mycket roligare.
Och dagens krönika
Hjärtligt välkomna ska ni vara.
Vi sitter i mammas och pappas kök. Jag har saker att berätta.
Jag: ”Joachim har klippt sig”
Joachim: ”Ring pressen”
Pappa: ”Döu kunne vil klippa hunum?”
Jag: ”Jag kan väl inte klippa hans hår”
Pappa: ”Dejt ej jo baura te å tau tremmen”
Jag: ”Så då kan vi lägga ner frisörskolor helt och hållet?”
Pappa: ”Klippa in gobbe ej vil inge svöurt, dejt ej skillnad pau tjerringar sum skau hau krossidoller och pinauler”
Jag: ”Är det möjligt för dig att säga bonnigare saker?”
Pappa: ”Bunni?”