”Men kan du förklara varför du inte vill skriva för AB längre 🙁 ??”

Svar: I’m not going anywhere. Jag ska bara få en lite större bildbyline. Där mina fötter får plats. Och då är det stort. 

”Heja Linnéa!

Bu Malin!

Du är en självgod, som man säger på engelska, golddigger. Såå hungrig på uppmärksamhet och dessutom, att du kallar dig ”fotbollsfrun” tyder väldigt mycket på att du helt går upp i hustrurollen, ”den jag knullar med är både manlig och jämlik” – ja, mammarollen med för den delen… ”och jag som ju jääämt är gravid, fniss…” Du ÄR bara någon pga din älskade Joachim. Gud, vad kul det vore om ditt liv sket sig, hahaha!!

Det spelar ingen vad det handlar om, du förutsätter, precis som Linda Skugge, att det DU har och det liv DU lever är det enda rätta alternativet. Att INGET kommer att gå fel i ditt liv, för du är ju så braaaa…

Har dina föräldrar helt glömt bort att lära dig sunt förnuft och visa vad en knippe ödmjukhet kan göra..? Eller är det bara ego-grejer som är din grej..?”

Den här debatten är roligare än Zandéns och Gyllenhammars.

Åsa Mattsson säger; ”Det är inget fel på att förena kärlek, föräldraskap och stimulerande arbetsuppgifter, men det är inte säkert att det måste ske inom den trånga ramen som den traditonella tvåsamheten erbjuder”

Och ; ”Jag tror fortfarande på kärleken, men framöver kommer jag att förhålla mig mer kreativt till den”

Åsa, min mogna vän, jag ser inte Joachim som en trång ram, Joachim är mitt fynd, min guldskatt. Vad är det för beiga snubbar du har gängat dig med som får dig att se på tvåsamheten på det sättet? Jag tycker det är bra att du i fortsättningen tänker förhålla dig mer kreativt till kärleken. Själv tänker jag vara både kreativ och älska, inom min fina ram med Joachim uti.

Unni Drougge säger; ”Det är fantastiskt att kvinnor kan skilja sig och slipper relationer där det är hårt och tråkigt. Det man blir bitter av är att vara kvar i en relation som inte är bra”

Ja Unni, jag säger inte emot dig. Självklart finns det bittra kvinnor i relationer, men det är inte om dessa min krönika handlar.

Och slutligen så har varken Unni eller Åsa svarat på krönikans kärnfråga:

Den om varför kvinnor som levt pissiga liv med sura gubbar inte kan låta unga kvinnor leva i förhoppningen att livet får ett lyckligt slut.

”Hur mår du-egentligen?

Jag har tyckt att du varit rolig, intelligent, inspirerande, modig, annorlunda – en frisk fläkt. Jag har läst alla dina krönikor i amelia och skrattat varje gång…

Men det du nu skrivit i Aftonbladet, får mig att helt omvärdera dig. Men det är väl det som får dig att gå igång, eller hur? Att provocera oss ”lådvinskärringar” ???

Hur fan man kan dra alla separerade kvinnor (40+) över en kam och skriva det du skrivit, det är helt ofattbart.

Du borde skämmas…

Jag skulle inte vilja skriva det här, för det är ingenting man önskar någon annan, men jag hoppas faktiskt att du hamnar i samma tragiska, jobbiga, smärtsamma situation som jag (och alla andra ”bitterfittor”) hamnat i. När man går in i en vad man tror ska vara en livslång relation, inte tänker man ju då att livet ska utveckla sig som det nu har gjort, det är inget man önskar sig.

Jag har själv valt att separera, men det är efter minst 5 jobbiga år med många tankar och överväganden, nya tag hela tiden, tills det till slut inte är hållbart längre.

Återkom till oss läsare om 10-15 år, och berätta hur ditt liv har utvecklat sig. Vad tror du själv har hänt då?

Hur naiv kan man bli, jag bara undrar?”

Svar: Som svar på din inledande fråga; jag mår väldigt bra. Jag samlar vatten och känner mig tung, men jag är en väldigt lycklig kvinna i mina bästa år.

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på ditt beska mail, jag skulle kunna avfärda dig med ett stick och brinn, men sånt faller bara tillbaka på mig själv.

Så;

Att du önskar att mitt liv ska ta en tragisk vändning säger en hel del om hur du mår- egentligen.

Jag vill egentligen bara tacka dig för att du som det heter på engelska make my point. Det är ju om dig krönikan handlar, förstår du inte det?

Min krönika handlar om kvinnor som inte tror att det finns lyckliga slut. Att livet i en relation med barn kan vara livet ut, ingen bitterhet, inget martyrskap. Bara en kärleksrelation som varar, där man får se barnen växa upp, ta studenten och få barnbarn. Det är så jag utgår ifrån att livet ska bli, det är det jag önskar mig. Är det naivt? Nej, min bittra vän. Det är en känsla av att jag har valt rätt kille, att jag förtjänar ett liv utan bittert slut.

Jag ska gladeligen återkomma om tio-femton år och berätta hur det går för mig och Joachim. Men förhoppningsvis har jag glömt ditt bittra mail tills dess.

Dagens roligaste

Men jag tycker inte att föräldrarna är puckon.

Och glöm inte att Belinda bantar. Hungriga kvinnor är det argaste som finns.

Min sista

Idag utanför plus.

Hörni, vi kan inte låta Lars vara med i Idol. Jag vill engagera mig.

Han ska inte stå på Idolscenen och hora runt.

Han ska harva på i det fördolda och bli älskad för den han är, avsluta sina studier, spela på små hak, släppa en skiva med BARA egna låtar och nästa sommar kan han vara förband åt Lasse Winnerbäck.

Tumma inlägget och stöd min kampanj ”Rädda Lasse- Död eller levande”

Ja.

Igår kom nya numret av Mama. Ulf Ekberg har fått tre barn på fyra år, dottern är fem månader. Dessa barn bor i Stockholm med mamma. Ulf själv bor i London. Han och mamman är fortfarande ett par. Han träffar barnen varannan vecka.

Varannan jävla vecka.

”Tre veckor är för lång tid” säger Ulf insiktsfullt och beskriver hur barnen gråter i telefonen och vill veta varför pappa inte kan komma hem.

Är detta på riktigt?

Ni som lever varannan vecka-liv med era barn på grund av separation; hur känner ni inför detta? Att en pappa som har en miljard på banken och kan leva precis hur han vill väljer att träffa sina tre små barn varannan vecka?

Personligen mår jag fysiskt illa.

Här

”Var det du Malin som mailade in till Morgonpasset när de var där och frågade om det var därifrån de fått inspiration till låten?? Håller med dig, det är likt.”

Svar: Verkligen inte. Jag lyssnar på Adam. Jag äter gröt till sporten med Timell, läser mail till efter åtta-gästen och gör nummer två till Vinn Adams pengar.

Om rutiner är nyttigt kommer jag leva i tvåhundra år.