Joachim var träningsledig igår och vi åkte till mysiga Isgärde. Barnen badade, vi läste gamla nummer av kommunistBamse som jag köpte på Kalmar marknad och fikade nybakade bullar.

En bit bort satt tre killar i en såndär fast och spännig ålder, kanske 18 år eller så. De satt uppradade i sina brassestolar och jag såg att de kände igen Joachim.

Lite senare på eftermiddagen satt Joachim i sanden vid strandbrynet och jag stod bredvid. Då hör jag hur killarna i stolarna betygsätter något, oklart vad. Men eftersom jag är övertygad om att jorden kretsar runt min röv så är jag nu övertygad om att de graderade mitt arsle.

”Jag ger den en stark fyra” sa en av killarna och jag knep med skinkorna.

Nu vill jag bara veta en sak; hur högt gick skalan?

Är jag en stark fyra av fyra möjliga eller är jag en stark fyra av tio?

Om det nu var min bak de bedömde. Men kom igen, vad skulle det annars ha varit?

Jag vet, jag är gravid. Det är varmt. När det är trettio grader och solen gassar ser man syner. Men jag kan SVÄRA på att jag såg Gerry McCann(PortugalMaddies pappa) på stan idag.

Jag tittade tills han såg att jag tittade. Då kisade han med ögonen precis som Gerry alltid gör på bilder.

Snälla säg att det var någon mer än jag som såg Gerry McCann i Kalmar idag.

”hmmmm…vad är det med er kvinnor som inte kan leva utan era män. du ska föreställa mamma och vuxen människa och du kan inte sova själv`???? menar du verkligen allvar med detta???”

Svar: I’m serious as cancer baby. Jag hatar att sova ensam. När Joachim ska komma hem mitt i natten ligger jag och läser mig medvetslös. Efter det ligger jag och lyssnar efter ljud av mördare i källaren. Så fort jag hör nyckeln i låset somnar jag in.

Joachim tycker att vi ska skaffa en hund, då skulle jag ha sällskap. Men med tredje barnet på väg och 250 kvadratmeter satans röra behöver jag en hårande hund som tre gapande hål i huvudet.

Istället brukar jag gå in och skaka om ett av barnen när jag går och lägger mig.

När de vill veta hur de hamnade i min säng säger jag att de drömde mardröm.

Jag har aldrig haft ett blogguppror. Eller jo, ett litet ett om homolove.

Men nu känner jag att jag verkligen brinner för en fråga.

Rickard ville ha mustasch. Han var också väldigt söt i mustasch.

Men NEHEJ sa elvahundra tanter och ringde in sin avsky. Så Rickard rakade av sin fina mustasch.

Detta kan vi i bloggvärlden inte acceptera. Ska vi verkligen låta det stanna där?

Låtom oss göra vår röst hörd.

Klicka tummen upp på inlägget för att visa ditt villkorslösa stöd för Rickards ansiktshår.

Visa att vi inte tänker stå tysta och se på.

Klicka.

Nu.

Jag är o så svag för Eddie.

Jag älskar päronen.

Om du inte orkar se hela (gör det, fuck Allsången) så kommer päronen ca fem minuter in i klippet.

Jag läste om Rickard och hans mustasch och tänkte blogga om det men blev så upprörd att jag var tvungen att vänta någon dag eller så. För om jag hade skrivit om det när jag precis hade läst det hade jag nog skrivit att man borde släpa ut tittarna som ”rasade”, ställa upp dem mot en vägg och bara RATATATATATATATATATATATATATATA

Men nu har jag lugnat ner mig lite. Nu tycker jag det kan räcka med att dra in prenumerationen på Hemmets journal för de mögliga ruggugglorna som sitter där hemma och rasar över någon annans ansiktshår.

Om Rickard hade hoppat upp på papprena med nyhetstelegram och visat hur han låtit porrpungen växa under semestern och sedan ollat kamera ett, då skulle jag förstå en tittarstorm.

Men en mustasch. Kom igen Hjördis o co.

Stoppa in löständerna, ta ett göteborgskex till och glöm inte medicinen ikväll. Då blir det Allsång på Skansen.

Tänk om Anders Lundin har gjort slingor.

Gårdby lanthandel. Be still my heart.

”Skäms över det jag IOFS inte tror är en MFFsupporters kommentar men ändå…varför måste allt bli så primitivt intill dumhet bland fotbollssupportrar? Tyckte ”också” det var ljuvligt, framför allt för Mff men också för hela allsvenskan, spänningen, att MFF vann och att ett nytt stjärnskott fick visa ”framfötterna” men det finns väl ändå gränser för hur man uttrycker sig? Å andra sidan, är man så bra som kalmar vinner man. Oavbrutet och det är inget man kan göra något åt annat än att vinna över dem då…”

Svar: Jo, men det var jag som uppfann rövknulleriet. Det var jag som introducerade det i fotbollens finrum som är allsvenskan.
När Kalmar vinner med 5-1 mot Djurgården är det rövknulleri. Det finns inget annat ord i svenskan som kan beskriva saken mer rättvist.

Men att vinna med 3-2 i slutet av matchen är mer en seger på fitthåret, förlåt hittefåret.

Ps. Grattis till jobbet som ny krönikör i Land.

”Malmö FF rövknullade ditt Kalmar.
Stackars Joachims rumpa”

Svar: Jag vet inte om man kan kalla det rövknullning när det blir 3-2 i slutminuterna. Men min kille satt på bänken hela matchen och hans rumpa är orörd. Fast och fin och fullkomligt obesudlad.

”Synd att folk är så pryda i Sverige” säger naturisten Steffen.

Alltså Steffen, jag är inte pryd. Jag älskar att vara naken. Jag sover naken, jag duschar naken. Jag springer naken genom huset efter min kvällstoalett om det visar sig att jag glömt stänga av TV:n i andra delen av huset. Jag springer med mina naturliga skinkor och hoppar förbi köksfönstret ut mot gatan med tuttarna i nävarna.

Jag älskar min nakna kropp.

Men jag vill liksom inte gå så långt som att utgå ifrån att alla andra också gör det.

Att andra människor vill sätta sig på den stol där jag just suttit i trettiogradig värme med allt vad det innebär av rövsvett och annat sekret. Om jag gick in i köket på bilden skulle jag behöva ultraviolett ljus för att vara säker på att inga luckor var ollade. Jag skulle ha bakteriedödande trasa innan jag satte mig ner på köksstolen och jag skulle ständigt vara mentalt beredd på att få en fladdrande enögd hämnare förbidaskande på skinkan.

Hu.

Sånt här pratar naturister aldrig om. Kroppsvätskor och hygien. Det pratas bara om att nakenhet är naturligt, att människor med kläder är pryda.

Vi är inte pryda Steffen. Vi anser bara att rövsvetten bör stanna där den hör hemma; mellan våra skinkor.