Här

Kolla in tävlingen

I viptältet. Sverige- Grekland.

I tältet sitter jag, Lasse Anrell, supersöte Henrik Olsson och en drös gulliga tjejer som ger oss frukt och dricka och säger till när det är dags att gå upp på scen.

Lasse sitter och äter räkor när han plötsligt tittar upp och ser en av tjejerna rakt i synen.

”Du är otroligt lik Anders Svensson”

Hela tältet skrattar. Tejen också. Skratten lägger sig och tjejen lutar sig fram och frågar;

”Vem sa du att jag var lik?”

Jag vet raring, jag brukar också höra Heidi Klum första gången.

I Norrköping kliver en kvinna i sextioårsåldern ombord och ska sitta framför mig. Hon ber mannen som sitter bredvid hennes plats att resa sig upp. Det gör han. Men var ska tanten göra av sin väska? Hon tittar upp mot hyllan ovanför, den är full.

”Är det där din?” säger tanten och pekar på väskan längst ut.

”Ja” svarar mannen.

”Kan du ta ner den?” säger tanten som vore det den självklaraste sak i världen att hon ska ha den platsen på hyllan.

Nu blir jag förbannad på Hemmets journal-häxan. Mannen är så snäll och fin och hon beter sig som ett galopperande östrogentåg.

”Det finns plats där” säger jag och pekar på hyllan mittemot som är helt tom.

Tanten tittar på mig genom sina bruntonade glasögonbågar och väser;

”Jag vill ha den HÄR, så att jag vet att jag får den med mig”

Mannen skrattar till lite artigt och säger:

”Jaha, hur löser vi det här?”

Tanten svarar inte utan väntar tills mannen plockar ner sin väska och lägger den på hyllan mittemot.

Nu sitter jag och skickar hatblickar in i nacken på Hemanentmonstret. Hoppas att det svider, hoppas att hon lider. Hoppas att hon missar att gå av tåget på rätt station och börjar gråta.

Från min stol på scenen vid Skeppsbron igår sa jag i halvtid att Zlatan skulle göra det första målet. (Jag sa också att Spanien skulle slå Ryssland)

Jag fick rätt. Men vad hände med Petter Hanssons mål? Detta fula, grisiga krigarmål. Bollen skulle in, och när Petter inte fick in den med sin blonda skalle nötte han in den mellan benen på den grekiske målvakten som började gråta.

Zlatan ska göra mål. Och med tanke på hur överbetald han är så bör målen vara snygga.

Men Petter, en random back som ingen lägger märke till, kliver fram och punkterar matchen.

Petter är min hjälte idag.

Jag älskar nämligen backar.

Viplogen 19:00. Vi har jordgubbar och bubbelvatten. Jag har lovat att bebisen ska heta Lasse Anrell om Ryssland vinner EM. Det är ett fucking fult tjejnamn.

För er som inte tittar på fotboll ikväll så tror jag att jag är med i Gynnings program om en stund.

Hans: ”Sitter på samma tåg som du, men blev inte varse bråket. Vad handlade det om?”

Svar: Jag reser numera alltid biljettlöst. Jag vet inte riktigt vad detta innebär eftersom konduktörerna alltid säger olika. En del vill se leg, andra priokortet, en tredje bokningsnumret och andra låter mig bara sitta och litar på mitt ord. Lite High Chaparal sådär.

Idag hade jag dock bokningnumret i mobilen och tänkte att det är väl det allra bästa. När tant kom förbi läste jag upp numret varpå tanten säger:

”Då har du byte i Alvesta och hinner hämta ut dina biljetter” och går sedan raskt och något surt därifrån. Vadå biljetter, tänker jag.

När hon kommer förbi i Emmaboda frågar jag:

”Varför ska jag hämta ut mina biljetter om jag reser biljettlöst?”

”Det sa du ingenting om”

”Nej, du frågade inte”

”Du sa ju att biljettautomaten var trasig i Kalmar och att du inte hade kunnat hämta ut dina biljetter”

”Nej”

”Jo”

”Nej, jag har inte sagt att biljettautomaten är trasig, varför skulle jag ens gå dit när jag reser biljettlöst?”

”Men då ska du visa upp ditt priokort”

”Javisst kan du få se mitt priokort, du kan få se leg, jag kan visa dig allt jag har”

Nu är vi rejält sura på varandra, tanten och jag. Jag kan känna hur hela vagnen mentalt sitter och slår vad om vem som slår vem på käften först.

Tanten vänder så ryggen till och säger över axeln i en pratbubbla med rimfrost på:

”Jamen så ha en så himla bra dag”

Sabla kärring.

Jag har bråkat med konduktörstanten. Så att alla hörde. Sånt gör jag aldrig. Jag blir ett offer, mumlar i skägget och går hem och gapar könsord. Men inte den här gången tanta, jag känner mig wild och crazy. I love mitt nya jag.

Ann Fredlund, JAG GJORDE DET!

Sånt här gör mig kissnödig. Jag är den största tryghhetsnarkoman som har bott i ett lagom dyrt kedjehus. Ord som räntor, matpriser, bostadsmarknad, arbetslöshet och konjunktur gör mig febrig.

Jag tänker att jag ska åka ut till Coop och hamstra krossade tomater.

Jag misstänker att jag har väldigt starka överlevnadsinstinkter. Jag är inte den late jävlen Klas Klättermus som bara rejvar loss i skogen och tänker att det ska lösa sig. Jag är istället övertygad om att ryssen när som helst bankar på vår port med kemiska vapen.

Och när de gör det sitter vi tryggt i gillestugan med våra krossade tomater.

Men hörni, sparar ni? Har ni buffert? Jag har fått för mig att det är en myt. Att de flesta normalbananer inte har en spänn sparad. Tydligen ska man ha tre månadslöner undansparade. Har ni det?