”Ärligt, vad skulle du göra om Joachim inte ville ha barn? Skulle du då inte ”råka” glömma p-piller eller ”slarva” med kondomen?

Självklart är krograggsvarianten fel, konstigt att så många försvarar det, men hur var det med tredje barnet? Tjat, övertalning, slarv… är du så oskyldig?

Var går egentligen gränsen, för när kvinnan ”tar över” och bestämmer när det ska bli barn? Jag har hört det mesta, och det är inte alls ovanligt att kvinnan ser till, på ett eller annat sätt, att det blir barn, fastän mannen kanske inte vill.”

Svar: För det första äter jag inte P-piller, det är satans påfund. För det andra så skulle jag aldrig lura Joachim till en bebis han inte vill ha. Jag älskar och respekterar nämligen honom. Och jag vill inte ha ett barn som kom till på det sättet. Never.

Denna efterlängtade trea har varit planerad sedan barn nummer ett. Att jag tjatade hål på Joachim och att han inte ville var bloggöverdrifter. Jag ägnar mig åt sådana hela tiden.

Joachim vill ha den här bebisen lika mycket som jag och lika mycket som han ville ha de andra två.

Inte vet jag varför jag förklarar mig för dig, eller vad vår familj har med krogragg att göra.

Men nu är det gjort. Och nu vet du.

Och så vill jag tillägga att jag tror att det är mer eller mindre halvvanligt att kvinnor i fasta relationer tappar p-piller i handfatet när mannen inte vill ha den där tredje bebisen. Det är fullständigt obegripligt hur man kan riskera att förstöra ett förhållande genom att göra så.

Med det sagt så har jag väldigt svårt att förstå varför killar är så allergiska mot treorna. Varför många är så orubbliga i sitt nej till nummer tre. Onödigt.

Dessutom tror jag att treorna är assköna när man har gjort alla sina tusen misstag på de första två.

Det spelar ingen roll vad någon säger. Jag ändrar inte ståndpunkt.

Kvinnor bestämmer när det blir bebisar.

Att bli gravid med ett krogragg är ett övergrepp mot en annan människa och borde vara straffbart.

Ja, män som inte använder kondom är oansvariga. Men de förtjänar inte att bli pappor mot sin vilja.

Och inget barn förtjänar en pappa som bara känner avsky mot mamma.

Till mina Å:n, Ä:noch Öööööö:n.

Och det går inte alls att göra prickar med alt-knappen. Man måste ha en kod också sabla know it alls. Ge mig koden istället för att raljera över min bonnighet.

Oj så ledsen jag blev över att någon undrade om det var första gången jag lämnade Kalmar kommungräns.

I love Kalmar. I hate utlandet med små toahål, klorvatten och dammiga gator.

Hemma igen. Med mina svenska fördomar om andra länder intakta. Trygg i mitt kedjehus med kefir och ost som inte smakar vårta.

Jaha, så jag KAN blogga från Mallorca med mobilen, bara utan bilder. Men imorgon kommer jag hem, flyget ger mig skräckdiarre. Idag såg jag en tantpå stranden som hade med sig överdragslakan till solstolen, sedan solade hon med långbyxor och skor på. Det finns så mycket sjuka människor. Jag längtarhem till Sverige där jag har en blogg där folk tycker att jag ska straffknullas.

fucking testing

Kvinnor tjanar pa att vara singlar. Helt otroligt. Och helt logiskt.

Jag fick barn nar jag var 23 och fortfarande pluggade. Inte tankte jag pa jobb och inkomst da. Jag hade fullt upp med tentor, poang och studielansberget som bara vaxte.

Nar jag var 28 fick jag jobb pa Aftonbladet och ett ar senare pa Amelia. De skiter fullstandigt i om jag har noll barn eller atta.

Men stackars, stackars alla tjejer som har gjort som man ska. Utbildat sig tidigt i livet, traffat en gullig kille och flyttat ihop i en tva i Bagarmossen. Vad hjalper det att de har en fin examen och trevligt satt nar arbetsgivaren bara ser en aggsjuk livmoder pa andra sidan skrivbordet?

Siffrorna som visar att kvinnor forlorar pa att skaffa snubbe och knoddar kommer aldrig forandras. Och vill ni veta nagot ironiskt? Det ar kvinnors eget fel.

Kvinnor som vill ha hela foraldraledigheten for sig sjalva, vara ensamma om att kunna numret till ungarnas dagis och deras sista siffror. Det ar de, inte mannen, som staller till det.

Man kan ta ansvar. Men det star valdigt ofta en aggsjuk livmoder i vagen.

Och den livmodern forstor for andra livmodrar.

Har

Jag ligger pa stranden med magen insmord i spf 30. Det svajar bara latt i palmtaken ovanfor stolarna. Alla tittar pa den ensamma kvinnan med stor mage. Varfor ar hon ensam? Var ar hennes man? Vad gor hon har?

Jag ligger med min stora Sturkonasa upp mot de latta molnen ovanfor och latsas att jag ar en gravid kvinna pa rymmen. Att jag ar arvtagerska till ett imperium. Att jag har blivit gravid med poolskotaren. Att jag ar pa flykt fran allt i ett frammande land.

Pa lunchrestaurangen sitter jag ensam med vaskan full av arvspengar och ett foto pa min poolskotare. Jag bestaller in wokad tofu med gronsaker, stekt ris och cola med citron. Servitoren som tar min order ar bamhartigt artig och ler medlidsamt.

Kvinnan som kommer in med maten ser forst pa mitt ansikte, sedan pa magen och sa en lang sorgsen blick nar vi far ogonkontakt. Sedan skyndar hon ut i koket och far trost av en kock med svettiga axlar.

Maten ar god, colan bildar imma pa det kurviga glaset.

Jag ar en arvtagerska i synd i ett exotiskt land.

Jag mar bra.

Jag ar har pa en halsoresa, visst. Men resten av hotellet bestar av folk som vill do. Snabbt och i ett moln av nikotin.

Var jag an valjer att lagga mig sa ligger det en javel bredvid och roker en stund senare. Jag flyttar mig och genast kommer ett nytt gang flaskiga tyskar eller vita engelsman och gor min halsoresa till en gasugn.

De ligger i sina solstolar och drar djupa harda bloss med sammanpressade bockligmunnar.

For en stund sedan lag jag bredvid ett ungt par med en ettaring som satt mittemellan sina foraldrar som rokte varsin right. Varje gang de tande en ny cigarett, samtidigt, hostade ettaringen, nyste och borjade gnalla. Foraldrarna trodde att han var uttrakad dar han satt och borjade sticka till honom leksaker och pekbocker.

Sluta rok pa honom javla puckon.

var det pa restaurangen intill harom kvallen. Det var inte forran dagen efter jag forstod att de feta gubbarna med cigaretter och svettiga skjortor hade tittat pa ligafinalen.

Jag laste om Zlatan pa natet, hur han ar en hjalte, en gud, en symbol. Och sa borjade jag grata.

Eh.