Nagot blev fel i redigeringen. Det som undersokningen visade var alltsa att par utan barn var lyckligare an de med barn. Det ar det hela kronikan bygger pa. Nu blev det kronikapannkaka

Jag ligger vid poolen och laser Flyga drake av Khaled Housseini. Till hoger om mig finns fem lediga stolar. Ett hollandskt sallskap slar sig ner. Sallskapet bestar av tva kvinnor och tva man i femtioarssaldern. De klar av sig. Kvinnorna har minimala bikinis och lika sma som deras badklader ar, lika stora ar mannens magar med har pa. De bestaller in en bricka med ol och kvinnorna drar upp varsin gul blend extra langa. De drar djupa bloss genom lappstiftsmunnar och skrattar at sina runda man. Rosterna later som gamla paddor med stamband av torr asfalt. Jag vander mig om for att inte fa i mig sa mycket av andrahandsroken som skoljer over mig och min rundade varma mage.

Vidriga hollandare. Vidriga rok. Vidriga skrattande paddor i for sma bikinis.

Funderar pa att byta stol, men varfor ska jag flytta pa mig?

Aldrig.

Nu ansluter en yngre kvinna till gruppen. Hon ar kanske trettio och bar pa en bebis som hon lamnar over till padda nummer ett. Paddan fimpar och gosar med barnet. Hon hojer det mot himlen och drar det till sig. Pussar pa munnen, gnuggar nasa. Hur kanns det for en bebis att suga pa den dar bocklinroven?

Sa fort den yngre kvinnan har lyft bort barnet tander paddan en ny blend. Suger djupt och tittar omt pa sitt barnbarn tva stolar bort.

Nu tander aven padda nummer tva sin andra cigarett. Det har gatt tio minuter sedan de slog sig ner.

Jag laser sidan ut. Slapper en fis. Sverige mot Holland. Kemiska vapen.

Eat this, tanker jag och lamnar de i stekande sol, gul blend och ett moln av Kalmarfis.

Har ar jag. Jag kan inte skriva de dar vokalerna i avslutar vart alfabet med. Sabla U-land allvarligt talat.

Jag ar har pa uppdrag for Amelia. Wellnesresa i en vecka.

Jag har matt samre.

Nu tog mina euros slut.

Aterkommer om en alldeles liten stund.

På Hilton någonstans. Roomservice is good. Sängen är bred. Toaletten har godkänd spolkapacitet.

Det är inte mannen på bilden som har skrivit inlägget.

Fortsättning följer.

Så går det när man smäller i orange dörrar i Kalmar.

Vi flydde dramatiken och åkte på kalas. Nu är det många polisbilar utanför och bombkillar från Malmö.

Nu ska vi sova. Hoppas att bomben inte smäller för då föder jag ett barn.

”Är det på riktigt eller håller du på att skriva en roman? Står inget på aftonbladet.se eller expressen.se, de brukar vara snabba annars…”

Svar: På riktigt. Och jag som har haft altandörren öppen hela dagen. Tänk om de har smugit ner i källaren. Jag måste ner och hänga tvätt. Vågar jag gå ner?

RATATATATATATATATATATATATATA kanske väntar på mig i tvättstugan.

Polistejp på min gata. Nu är det bara jag och poliserna. Och buset med AK 5-orna.

Jag stod i sovrummet och hörde plötsligt röster. Vem är det som pratar, tänkte jag för mig själv och öppnade fönstret. Där stod två poliser. Så kom det fler poliser. Och journalister.

Jag öppnade dörren och frågade en fotograf från Östran vad som har hänt.

”Har jag skrivit något olämpligt på bloggen?”

”Jag vet ingenting, det var något om automatvapen”

Ringer dagis. Där är barnen inlåsta och fröken berättar om en misstänkt bomb och bovar i långa svarta rockar och att boende i området evakueras.

Jamen så TREVLIGT att man är informerad. Vad roligt att man är försumbar. Så det är okej om män i långa rockar med automatvapen och bomber kommer in och RATATATATATATA i huvudet på en gravid kvinna?

Hjälp.

Nu passerar en svart hund med bombnäsa. Han luktar på vår brevålda. Stanna inte hundjävel. Efter hunden kommer två poliser med GEVÄR under armarna.

Det är fullt med bilar på gatan. Alla evakuerar. Alla lämnar sina hem och kör härifrån. Kvar sitter jag och känner mig övergiven.

Som sagt; Hjälp.

Morgonens höjdpunkt vid frukostbordet är att läsa familjesidorna. Först läser jag dödsannonserna, hu så hemskt, sedan vidare till bröllop, förlovning och födelsedagsbarn. Till allra sist sparar jag alla nya bebisar. Mmmm.

Men vad händer med folk när de berättar i tidningen att de har förlovat sig?

”I Paris av kärlek”

Ja?

Vi utgick liksom ifrån det era förälskade fån.

Om jag någon gång förlovar mig ska det stå;

”I baksätet på en Ford. Av tvång”