På alla snippors dag drar jag upp en traktor som pappa kört fast. Det tog en timme.
Pullparad
Fredag klockan 18:30. Vi håller andan. Pappa tar ett djupt andetag. DIN SNORRAR DIN SNORRAR HALLAO KULLA PAU MAJ
”Häftig remix. Vilka tror du går vidare i andra chansen imorgon?”
Svar: Åh vilken bra fråga! Det finns bara en enda låt som verkligen förtjänar att gå till final. Therese Anderssons låt är underbar. Jag ska rösta mig själv till fattigdom.
I övrigt kan det faktiskt kvitta.
Men vad är det med allt Sibel-tjat? Handen upp om du kan nynna hennes låt. Det kan du inte.
så går karln och gör en remix.
DAMN.
Den blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men vissa krönikor skriver sig själva.
”Hej på dig Erik,
Jag måste säga att jag tycker det är lite lustigt att du hänger på min systers blogg om det är politiska debatter du är ute efter, det finns ju en mängd politiska bloggar därute. Jag kan inte kommentera Chavez senaste bravader med den sk. smutsiga bomben eftersom jag inte vet om det är sant. När jag har bevis för detta återkommer jag gärna för att sätta liberala sprättar på plats. I nuläget nöjer jag mig med att säga att jag stöder Chavez, precis som majoriteten av folket i Venezuela. Jag applåderar alla som sätter sig upp mot USA och dess marionettdockor (såsom Colombia). Chavez utmanar det kapitalistiska eländet genom att t ex öka statens ägande av landets naturtillgångar. Detta tycker bushlovers som du Erik är alldeles förskräckligt, för demokrati enligt din modell är ju friheten att kuna sko sig på andras lidande, såsom läget var i Venezuela innan Chavez tog makten. De oroligheter som nu pågår är Colombia ansvargt för, att Venezuela ger militärt stöd för att stoppa dessa kränkningar kan väl knappast vara förvånande eller upprörande?”
Pilutta dig Erik.
”Eller, som i Äntligen morgon i morse om du lyssnade. En man som tog livet av sig genom att tejpa för hela ansiktet med silvertejp. Det ger MIG ångest”
Svar: Jag VET! Såna tejpmärken får man ju aldrig bort.
Åsa ringde precis och undrade HUR I HELVETE MAN FÄLLER IHOP DEN JÄVLA RESESÄNGEN. På väg tillbaka till datorn kollade jag in gäddanalen i hallspegeln så länge att jag gick in i en antik karmstol.
Nu var det inte fullt så blodigt som älgkossan men långt mer pinsamt.