Klockan 19 skulle vi vara på plats på Ernesto. Klockan 18:45 springer jag runt osminkad med blossande aknefejs och fladdrande hudflikstuttar letandes efter en hudfärgad bh.

Då ringer min chef på Aftonbladet, Jan Helin, och lovar att fatta sig kort, vilket han självklart inte gör. Men han är förlåten eftersom han är väldigt trevlig och hade intressanta nyheter som snart blir officiella.

Klockan 18:50 ringer Sophie.

Jag: ”Du är väl för fan inte på väg?”

Sophie: ”Jo, skynda dig”

När Sophie kliver in i hallen med med hela sin vackra uppenbarelse och felfria hy springer jag fortfarande omkring halvnaken med deofläckar på blusen.

”DU MÅSTE SMINKA MIG”

Så Sophie lägger ögonskugga. Jag sitter på toalettlocket och vackra Sophie plöjer sina vackra fötter genom tampongplast, trosskyddspapper, hårspännen och damm på golvet.

”Så här ser det ut hos oss också” ljuger hon genom sin vackra mun med dyrt lipgloss på.

”Jag vill att du gör mig minst lika snygg som du” säger jag och Sophie börjar svettas.

Så ska hon lägga mascara. ”Titta här” säger hon och måttar med hylsan rakt framför ögonen. Sedan böjer hon sin vackra barm fram i synen och målar. Och jag får inte titta bort. Så jag sitter och tittar helt legalt på Sophies bröst och blinkar inte en enda gång. Det var mycket trevligt.

Två timmar senare försöker ett packat drägg ragga upp Sophie på Ernesto. Det var inte fullt så trevligt. Jag har aldrig sett någon bli så tillintetgjord.

Nu känner jag att jag har problem att avsluta det här inlägget.

Slut.

Träffade en gammal kollega på stan idag. En kollega som har bantat bort allt och lite till. Hon bara satt där på en bänk och såg ut som ett streck. Bredvid sig på bänken låg en krycka.

”Vad har hänt?”

”Jag har droppfot”

”DET HADE HON PÅ HOUSE!”

”Jaså”

”Hon blev förlamad i hela kroppen, och lungorna, hon dog nästan”

”Nej men usch, säg inte så”

”Äsch då, nästa gång vi ses har du sluppit kryckan. Då har du fått en rullstol i stället.”

Det är helt fantastiskt hur många plagg som inte fungerar när man har akne över hela kroppen. Det enda som funkar är polo. Jag väntar på ansiktspolon. Eller att Sofi Fahrman ska säga att skimasken är to DIE for.

Cykla in till stan och;

Handla kläder till festen ikväll 

Låna kläder till fotografering imorgon

Köpa concealer med acnebehandling

Köpa nya stövlar eftersom 7000 personer anser att de dyra ska skickas tillbaka

Skicka tillbaka farfars gummistövlar

Köpa svamptighta byxor, svarta

Köpa två nya cykelhjälmar

Skjutsa två barn till simskola

Skjutsa ett barn till gymnastik

Handla mat på Coop

Bli vacker som en brud och gå på premiärfest

Nu lever vi lite längre allihop.

Man måste inte utse en vinnare, men en av alla titlar stod en ut från mängden. Jag skrattade högt.

”Kim Novak bajsade aldrig i Genesarets sjö” från Linnea.

Svarten: ”Känns som om du ville veta vad vi tyckte om benen, inte stövlarna…fotot visade ju inte ens hela stövlarna!”

Svar: Då skulle du sett fotot innan jag beskar det. Jag var helnaken med inoljade bröst.

Nu har jag lyssnat på råden från er och bestämt mig för Dermalogica. 1550 kronor för tre produkter. Som hittat.

Jag: ”Jag har lagt 1500 på hudvårdsgrejer”

Joachim: ”Då vill jag fan inte se en enda finne framöver”

Och jag vet inte. Är de värda 1500?

Här ser det bra ut

Men här? Om man bortser från det faktum att jag ser ut som ett L, är de inte väldigt stora?

Ni som har åsikter om allt, ska jag behålla eller inte?

”Malin har du nån gång lekt filmleken? Alltså den filmlek som innebär att man byter ut ett ord i titeln mot bajs.. Det är helt hysteriskt, vad sägs om Dansar med bajs (alternativt Bajsar med vargar) eller varför inte klassikern Bajs Fiction 😉 Har enorm potential!”

Svar: OM jag har. Vi har även gjort det på bloggen. Nu gör vi det igen. Släpp loss kreativiteten.