En av mina äldsta vänner ringer. Hon sitter och läser bloggen.

”Hej det är Malin”

”65EE! Du måste be henne skicka en bild”

”Jag vet inte..”

”Jamen HUR ÄR DET MÖJLIGT?”

”Jag vet inte”

Sedan pratar vi en stund om folk vi känner. Hon berättar att hon träffat en gemensam, gravid vän på Ikea.

Äldsta vännen: ”Fattar du hur ONT det kommer göra?”

Gravid vän: ”Säg inte så”

Äldsta vännen: ”Den där stora, ut genom det där lilla hålet”

Gravid vän: ”Sluta”

Äldsta vännen: ”Ont som SATAN kommer det göra”

Sedan pratade vi lite till om folk vi känner och deras bröst.

”Hej Malin!

För det mesta gör dina kolumner mig glad. Men i dag gjorde den mig 
riktigt arg. Sist jag kollade i min kalender befann vi oss i året 
2007. Jag kollar igen för säkerhet skull och jo, det är fortfarande
2007.
Men din kolumn i dag luktar unkna gamla värderingar. Det är ju fint 
att du sjunger vid pianot, gör egen lera och bakar kanelbullar med 
smör. Suveränt att du alltid ska finnas där för dina barn och bråka 
med dem. Men vad ger dig rätten att döma ut en annan mammas kärlek 
till sitt barn? Vad ger dig rätten att vara självgod och säga att du
minsann är en bättre mamma?
Hon är enligt dig en ”karriärhäxa”. Jag betvivlar att du hade sagt 
samma sak om det var en man som hade flyttat många mil från sitt barn
för att karriären och nya kärleken fanns någon annanstans. Pappor 
lämnar sina barn hela tiden men inte fan beskrivs de som karriärshäxor.
Sonen som du tycker så synd om är dessutom inte övergiven, han har en 
pappa och en plastmamma. Visst hade det säkert varit optimalt för 
honom att få ha alla föräldrar nära men du påstår dig veta hur mycket 
han saknar sin mamma eftersom du saknade din mamma när hon gick på 
möte i två timmar. Vad vet du om hans känslor?
Jag är själv uppväxt med båda mina föräldrar men det är verkligen 
inte säkert att man vet om ens föräldrar älskar en även om de bor 
under samma tak. Det kan jag intyga.
Och ditt slut är ju bara för mycket. Varför skulle den nya mannen 
vara ett misstag och ingen fin kille?
Det är verkligen hemskt att skuldbelägga en person på det sätt som du 
gör. De flesta kvinnor med barn är fantastiskt bra på att 
skuldbelägga sig själva för att de jobbar för mycket, aldrig har 
tillräckligt med tid och inte alltid orkar vara den perfekta mamman 
(som du själv beskriver att du känner ibland!).
Ingen mamma ska dessutom behöva ta den skiten som du öste ur dig i 
kolumnen. Det är att sparka nedåt.
Mvh Elin”

Svar: Elin, jag är en bättre mamma. För jag finns här med min lera och mina hormoner.

När jag skrev karriärhäxa syftade jag inte på mamman i Göteborg, jag ville bara beskriva hur jag känner när jag sitter där i mitt lilla gråthörn.

När det gäller sonens känslor så vet jag ingenting. Jag gissar.

Jag hade då tänkt till både en och tre gånger innan jag blev ihop med en kille som inte bodde i samma stad som sina barn. ”Varför i hela friden gör du inte det” hade jag frågat och förmodligen inte gillat svaret. Och där har ni mitt svar på frågan från alla er som undrar om det inte är lika illa när en pappa sticker. JO, det är det. Men dagens krönika bygger på intervjun med mamman, på vad hon sa. Att jag skrev krönikan alls hänger på mammans inställning. Att hon försvarade sitt val. Att hon i slutet av intervjun säger att hon inte skulle göra om det är det dummaste av allt. Men flytta tillbaka då!

Vad hon indirekt säger är att hon ångrar sig, men hon väljer att stanna kvar i Göteborg, alltså; hon är en lika stor egoist nu som då.

är jag väldigt tacksam för. De finns nu på en lista som jag igår tog med till videobutiken.

Först ut på listan från mina bloggläsares tips blev ”Se upp för dårarna”

Den sög.

Riktigt jävla ordentligt.

Över hela omslaget kryllar det av fyror från fega recensenter som inte vågar säga sanningen. När blev Helena Bergström en helig ko? För jag kan inte hitta någon annan förklaring till varför denna skitfilm har blivit hyllad.

är detta jag: (Hittad här)

”SKYTTKVINNAN:

Hon är zodiakens mest uppriktiga person. Hon säger vad hon tycker och tänker i alla lägen och kan fälla kommentarer som får hennes mer diplomatiska vänner att baxna. Ändå är det svårt att bli arg på henne(HAHAHA) Hon är varm och generös.

Skyttkvinnan menar inget illa med vad hon säger, det är bara så att hon sätter sanningen högst. Liksom ett barn kan hon inte förstå varför så många vuxna människor envisas med att linda in tanke och vilja i artiga fraser eller maipulativa handlingar.’

Skyttkvinnans krav på rättvisa gör att hon engagerar sig i samhällsorienterade ämnen som religion och politik. Hon ser allt i stora perspektiv. Globala orättvisor gör henne mer upprörd än privata angelägenheter. Hon är med andra ord inte den som får utbrott i tvättstugan(HAHAHA)

De flesta skyttar är globetrotters. Resandet passar dem utmärkt, eftersom de varken har behov av komfort  eller en fast plats i tillvaron. Skyttkvinnan reser till de mest udda platser på jordklotet för att utforska(HAHAHA räknas Coop?) Äventyrslusten gör att många skyttkvinnor avstår från att skaffa barn. Radhuslycka och mysiga hemmakvällar passar liksom inte deras rastlösa läggning(HAHAHA) De skyttkvinnor som väljer att bli mammor känner sig sällan tillfreds förrän barnen vuxit upp och blivit stora nog att diskutera med.

Som kärlekspartner är skyttkvinnan mer kamratlig än passionerad. Visst har hon starka känslor inom sig, men hennes nyfikenhet på livet gör att hon inte gärna ödslar sina känslor på en sak eller en person i taget(HAHAHA)

Skyttkvinnan vill ha allt!”

Jo men det stämde ju ganska bra.

Alltså jag har små tuttar. Jättesmå. De är flatare än anorektiska tunnbröd i en mangel.

ÄNDÅ måste jag ha 75C i bh:s från HM.

Jag köpte en vit t-shirt-bh i 75B igår och när jag kom hem och provade så vällde det ut stora hudveck i armhålorna.

Vad i hela friden ska tjejer med jättelökar ha?

Igår fick jag dessutom mail från en arg kille som berättade att hans tjej hade 70E och minsann var smart.

Var köper hon bh?

Här

Så ni lämnar bloggen för att jag älskar Linda?

Hej då.

Det är så mycket ni inte vet om Linda. Någon dag ska jag berätta.

Dagens boktips; ”Leka tre” av Cajsa och Stina Wirsén.

Dagen:

Skrev klart tre krönikor och skickade.

Åkte in till stan och åt lunch med Joachim

Gick till cykelaffären och köpte en Monark

Jag: ”Sadeln lutar ju”

Säljaren: ”Det är för att det inte ska bli tryck på könet”

Jag: ”Men nu känns det ju som om jag stupar rakt på könet”

Säljare: ”Jaha”

Jag: ”Det är väl olika beroende på vilket kön man har helt enkelt”

Säljaren: ”Ja, så är det nog alldeles säkert”

Så nu har jag köpt en Monark med en extra deluxe sadel för 500 kronor.

När jag hade betalat cykeln bad jag säljaren höja sadeln något.

”Men det här är vår visningscykel”

”Jaha, men var är min?”

”Den kommer på måndag”

”Men hur ska jag komma hem hade du tänkt dig?”

”Ja du”

Så då började jag gå mot busshållsplatsen men upptäckte att jag inte hade några pengar när bussen väl kom. Då gick jag upp till Joachims kontor.

”Bilen står vid Fredriksskans”

”Puss puss hej då”

”Bilen står vid Fredriksskans”

”Vi ses ikväll”

Kommer ut på parkeringen bakom kontoret. Letar en stund, blir förbannad. Ringer Joachim.

”VAR FAN ÄR BILEN?”

”Den står vid Fredriksskans, det sa jag två gånger”

”Så fan heller”

till den underbara världen av blogg

Tack för att du var en sann gentleman och lät mig få taxin.

är Lindas duell med Leo. Så nej, jag kan inte spökskriva åt dig, för då skulle jag inte ha något att läsa och då skulle mina söndagar bli så meningslösa.

Visst är det underbart hur Linda och jag helt ogenerat slickar röv offentligt och inte vet hur vi ska sluta eftersom vi inte vill.

I love you baby.