I en indian

Vi har precis kommit innanför dörren hos mamma och pappa. Jag hälsar på en amerikansk man (Gary?) och känner mig så vacker. Jag har min underbara Odd Molly-klänning, dopskorna och ny frisyr.

Elin: ”IIUUU, du har en stor vit finne på ryggen”

Jag: ”Jaha men ta den då”

Pappa: ”Får jag titta? Åh fy SAUBLARNA”

Morbror Åkes fru Marianne: ”Vad gör ni?”

Elin: ”Malin har en vit finne på ryggen som jag ska klämma”

Tryck

Elin: ”Nej, det kom ut vitt! Vad ska jag göra?”

Jag: ”Ta bort det?”

Elin: ”USCH, vad ska jag ta?”

Nu vänder sig Elin om, tar tag i blomkrukan i hallfönstret och torkar av min rygg med en jävla pelargon.

Välkommen till kalaset Malin.

Om jag bara får välja en:

Blogg: Linda Skugge
Stilikon: Tjejer på stan, alla vardagsbrudar är så fräsiga
Mascara: Den rosagröna
Väska (du måste inte äga denna): Oäkta skinn, lagom stor
Modell: Gisele- Min homodream
Skådespelare: Isabelle Huppert
Parfym: Äpplet från DKNY
Resmål: Coop, en tisdag klockan 11
Skor: Mina dopskor från Coop
Designer: Odd Molly
Färg: Grön
Fulaste plagg: Stringtrosor; bajs på en rövtråd
Fulaste accessoar: En full pojkvän
Mest användbara plagget: De där mameluckerna man får på BB som man också kan ha som bh-topp när mjölken rinner till.
Godis: Allt från Haribo
Skönhetsprodukt: Rexonas aloevera-deo
Tv-serie (genom tiderna): The Office

Från fina Angelica

Om ni ska tala om för mig att jag har blivit en elak gris och att ni därför inte vill läsa min blogg längre:

Skriv inte ”Inte för att du bryr dig men nu tar jag bort dig från min lista”

Jag bryr mig visst.

Jag blir jätteledsen och får en sån där brännande känsla i magen, strax ovanför naveln.

Sedan sitter jag och tänker på hur kommentaren var formulerad, om och om och om igen. Sedan glömmer jag bort det en stund. Plötsligt märker jag att jag sitter och pillar på nagelbanden så att det blöder. Varför gör jag så, undrar jag för mig själv. Sedan minns jag.

Precis så här är det. Varje gång.

Ni får tycka att jag är ett spydigt svin. Ni får skriva att ni inte kommer tillbaka. Men ni får inte skriva att jag förmodligen inte bryr mig.

För det gör jag.

Ni kanske tror att jag är en hård motherfucker. Det är jag inte.

Jag är egentligen alldeles för sårbar för att ha en blogg.

Jag kommer in i mammas och pappas finrum. Där står en stor amerikan, han presenterar sig som EJ. Jag sträcker fram handen och säger:

”Hello, my name is Malin. I’m the star in this family”

Så att jag kan sitta och mysa med Fanny och skrika, gapa samt peka med hela armen åt mina egna ungar.

Om en alldeles liten stund ska vi åka ut på landet för att träffa släktingar från USA (Chicago och LA)

Jag ska vara så lökig jag bara orkar genom att tillexempel fråga om de bor bredvid Jennifer Aniston.

Jag vet att de här släktingarna är jävligt frånskilda men ändå tycker att det är helt FASANSFULLT att Joachim och jag har skaffat två barn(legat med varandra minst två gånger) trots att vi inte är gifta.

Ja jävlar, här ska sättas dit dubbelmoralandes americanos.

Förlåt, röven.