Du hade ingen bil.

Men eftersom ni bor på en ö som snart sjunker i havet så kanske du kan ta roddbåten nästa år?

Jag: ”Joachim?”

Joachim: ”Ja?”

Jag: ”Nu när jag har skickat mina första F-skatträkningar..”

Joachim: ”Jag vet vad du tänker fråga”

Jag: ”Jahaaa, Mr see into the future, vad ska jag fråga då?”

Joachim: ”Hur du ska göra för att betala in skatten”

Jag: ”Håll käften”

och ännu finare folk kommer inte alls.

Idag var det barnkalas för lilla tjejen. Till detta kalas var Henrik Rydström och Sophie Johanssons dotter bjuden. När kalaset redan har börjat ringer Sophie och säger att de inte kan komma eftersom hon jobbar. Varför Mr Gnällmonkey inte kunde ta med sin dotter till kalaset fick jag inte veta.

Han skulle väl tvätta mössan idag.

här?

Nej, och varför gör jag det?

Och vad fan gör de med glasögonkillen? Man kan väl inte bara slarva bort en unge sådär. Jag minns att jag älskade den här videon men nu blir jag bara provocerad.

som är så satans bra. Den handlar om en brud som äter naglar till frukost, slänger ut lökarna på krogen och handlar nyttig mat på Coop. I början av boken startar hon något som hon kallar för ”blogg”. Det ska bli vansinnigt spännande att se hur det slutar.

”Malin: Annika och Niklas har en poang, att vurma for miljon vill ju alla. Men vilken slags insats vill du och alla andra som bryr sig om miljon gora? Det ar liksom latt att tycka att Ulf N har fel, men da borde man ju i konsekvensens namn presentera ett annat alternativ an vad han gor.”

Svar: Mer vindkraft, mer mer mer. Mer pengar till forskning mer mer mer, vågkraft, hur går det med det? Högre bensinskatt, det ska svida att ta bilen. Subventioner till människor på landsbygden. Förenkla för folk att jobba hemifrån. Utkörning av mat(rapsbil) så att en bil kommer med mat till folket istället för att många bilar åker till Coop. Det finns så mycket att göra, och visst kan väl vi visa hur man ska göra? När det gäller Ulf så är det uppenbart att han tycker miljöfolket är en samling muppar som bara gapar och gnäller. Hans krönika går inte bemöta med motargument, det handlar om en grundläggande inställning till andra människors värde (de vi blir rika på) samt en respekt för naturen. Något Ulf saknar. Jag må vara en korkad dumjävel, men jag har fan hjärtat på rätt ställe.

Nu måste jag gå. Om en timme kommer fjorton barn och fjorton vuxna på barnkalas. Och jag ska städa huset. Med Grumme tvättsåpa.

Tanken var att jag skulle blogga från husvagnen utan att tala om att jag var på semester (eftersom tjuvar också läser bloggar)

Men internet har inte fungerat. Jag ringde Telia och skulle vara arg, men just som jag börjat skälla bröts(?) samtalet och då histade jag in mobilen i husvagnsväggen.

Joachim kallade mig för psyksjuk och satte sig i förtältet.

Regnet smattrade mot takluckan, en tvestjärt kröp in i strandfilten.

Lite senare kom Lars Norén förbi och meddelade att han inte längre var intresserad av att köpa rättigheterna till vår semester eftersom den blivit för svart för hans smak.

Jag smorde in mig i spf 40 och låg två timmar i eftermiddagssolen. Solskyddsfaktor är vår tids fiffel- och bågbusiness.

Min bästa vän under vår underbara solsemester med medeltemperatur 14 har varit Aftonbladet i pappersformat. I lördagens tidning roades vi av nyheten om Peyres skottdrama.

Analys:

Det kända paret låg och sov i Nataschas mammas lägenhet= loserbrud

Någon sköt mot Dhanis mammas bil= losersnubbe

Dagens gissning; Dhani och Natascha ringer själva upp AB på väg till Polisen= loserpar

Råtthunden med hysterisk blick får också följa med= loserhund

I dagens söndagsbilaga visar Natascha och hennes bröst upp sommarens Saint Tropez-mode och jag gör en knivskarp analys av även detta:

Natascha Peyre är snygg på samma sätt som Mc Donalds är gott när kroppen har gått in i svältfasen.

När jag vaknade i morse kändes det opassande på något sätt. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Jag såg stora tjejen i hennes nyvaknade ögon och sträckte ut min bikinirakade kropp. Lutade mig fram och tog upp Joachims mobil.

Jag: ”Joachim?”

Joachim: ”Ja”

Jag: ”Klockan är kvart i elva”