”Hej Malin. Du verkar ha det tufft i tillvaron. Jag fattar inte att du pallar med
allt.Men det är tur att vi får ta del av ditt jobbiga liv . Det måste ha kommit
som en fullständig överaskning att det var så här att vara sambo med en
allsvensk fotbollspelare. Du måste ha tvingats inn i detta liv. Hälsningar Kenneth”
Svar: Ja, det är tufft Kenneth, men säkert inte hälften så tufft som du har det med dina eskalerande hemorrojder. Pensla på raring.
Det finns as och så finns det as, och så finns det jävla as.
Ett vanligt as, stort eller litet, kan jag hantera. Det kan handla om någon som skriver att jag behöver suga mer kuk, att jag är en äckelfitta eller en sjuk satans fitta. Dessa as är irriterande på samma sätt som bananflugor; fullständigt omöjliga att bli av med, men man vänjer sig.
Men ett jävla as är en helt annan sak. Det är aset som lismar, slickar rent i analen och kommer med glada tillrop för att i nästa stund vara, just det, ett jävla as.
Jag kan inte bemöta ett jävla as av två anledningar. Jag vet inte hur man gör och jag vill inte ge det jävla aset den uppmärksamheten.
Så jag låter bli. Jag skriver ett inlägg om det jävla aset och mår lite bättre.
Som är mycket kortare än mina bröst
lista:
Baka bullar och festbröd
Städa hela huset
Tvätta ifatt all tvätt som samlats under de tre veckor tvättmaskinen varit trasig
Rensa barnens garderober
Planera mat och efterrätt
Slå in en cykel
Joachim är i Stockholm och laddar mentaaaalt på en ren hotellsäng. Själv låg jag i en solkig kvalstersäng med en fyraåring som släppte fläktande fisar på låret.
De är nio centimeter höga, vilket får mig att se ut som Lasse Berghagen.
Tänk om jag stapplar in i kyrkan och tappar dig ner i det medeltida kyrkogolvet. Nej, de här skorna var inte en god idé. Tänk om.
med tips på hur man grejar länken så att den öppnas i ett nytt fönster. Äntligen har tekniken kommit till byn.
Nu ska jag prova med en länk till dagens panel i P4
Pappa och Joachim såg något vitt längst bort i hagen. De svingade sig vågat över staketet och sprang som pubertala kvigor över de gröna vidderna. Och kom tillbaka med nävarna fulla av fungus.
en halvtimme finns jag här
Prästen var ung och snäll och sjöng ett par psalmer för oss.
Sedan frågade jag hur kort klänning man får ha i kyrkan och berättade att jag hade köpt en okristligt dyr klänning.
Ett av prästens papper faller till golvet.
Prästen: ”Shit”
Jag: ”Var det bordsbönen?”
Inspirerad av Niklas svidande kritik samt ett gammalt inlägg i underbara Camillas blogg tänkte jag nu bjuda in till frågestund.
Vad vill ni veta? Kanske hur syrrans nya kille luktar, hur långt armhår jag har eller hur mycket jag har på sparkontot.
Fråga vad ni vill.