ligger i Berga centrum, detta sjuttiotalsnostalgiska fäste. I love.

Videoöppet har aldrig straffat mig för filmer som jag lämnar tillbaka för sent. Varje gång. Så länge som jag har hållt på filmer borde ett nackskott vara enda sättet att lära mig. Istället är de hur trevliga som helst. Jag längtar tills jag är en 65-årig man som tippar och känner ATG-ombudet bättre än sin fru. Då kan jag hänga där uppe i Berga centrum, på Videoöppet. Vi kan prata om matcher som borde varit en solklar etta, men som kryssade på stopptid.

Om en stund ska vi se Babel som förmodligen innehåller en hög dos lidande barn.

Uschamej, som mormor skulle sagt.

Så här ser syrrans nya kille ut var han står och var han går. Eventuellt tänker han djupa tankar om träd i skogen och huruvida det låter när de faller.

Mmmm 

och när Bruce gör den tillsammans med en vän.

Tackar så mycket för tipset om ättika i en skål för att få bort stanken i skafferiet. Nu luktar hela skiten ättika.

Och ja, jag har tagit bort skålen.

Stackars Henrik och stackars Sophie, säger folk till mig.

”Blir de inte arga när du skriver så elakt om dem?”

”Inte vet jag, vi har inte träffats på ett tag”

Spänn av, tonen är rå men hjärtlig. Fast utan det hjärtliga då.

Och eftersom det var Henrik Rydström som uppfann uttrycket ”all publicitet är bra publicitet” så tror jag att han tar det med ro.

Sophie då, är det inte synd om henne? Jovisst är det synd om Sophie. Men Henrik är ju borta ganska mycket.

En snaps och så var hon borta. Så vekt. Så omoget.

Jag: ”Oj vilken konstig min, jag ser ju ut precis som Heidi Klum”

Joachim: ”Nej, Caroline Jönsson”

Jag: ”Nej, det är Heidi Klum”

Joachim: ”Caroline”

Jag: ”Heidi”

Joachim: ”Caroline”

Ni bestämmer; Heidi eller Caroline?

Moster Eva hjälpte mig fläta, sedan nålade jag upp i pannan. Jag gick tillbaka till sällskapet, någon sa ”Hell Ceasar”, jag tog en bild och utrotade skiten.

På torsdag kväll åker vi ut på landet. Vi småpratar en stund och packar ur bilen.

Pappa; ”Nu åker vi ut på sjön”

Mamma: ”Tänk på att vi ska äta”

Pappa är redan nere på bryggan och hojtar. Pappa, Joachim och Elins nya kille far iväg. Kvar finns bara svällvågor och en hormonell mamma.

Klockan 20:00:

Mamma: ”Elin, nu skickar du ett sms till Johan att han ska hälsa pappa att jag har stuckit”

Elin: ”Stuckit vart då?”

Mamma: ”Att jag har stuckit. Gör det nu”

En timme senare kommer de tillbaka.

Jag: ”Mamma har lämnat dig”

Pappa: ”Var är potatisen?”

Och så händer det. Pappa hämtar högtryckstvätten och rengör fyrtio portioner färskpotatis.

och larmet har fungerat utmärkt. Allt finns kvar.

Nu har jag precis rensat ur skafferiet och skrubbat det tre gånger. Ändå dröjer sig en odör kvar som mest kan liknas vid ett scenario där knäckebrödet har fått en depression, möglat ihop och dränkt sig i vinäger. Det är vidrigt. Vad kan man göra för att få bort stanken?