Tillägg-gårdagens krönika
avJag har inte druckit en droppe sprit sedan midsommar 2005 och det är min avsikt att fortsätta på det spåret. Aldrig, aldrig mer sprit.
”Oj då vad duktig du är”
Nej, men smart.
Jag har inte druckit en droppe sprit sedan midsommar 2005 och det är min avsikt att fortsätta på det spåret. Aldrig, aldrig mer sprit.
”Oj då vad duktig du är”
Nej, men smart.
Mötet gick bra. Jag har fått en lagom hög med pengar som ska växa sig större.
Pengar är inte allt, men ju mer pengar jag får desto mer tid kan jag lägga på er. Så enkelt är det.
Jag sitter nu på tåget och överallt omkring mig sitter hemvändare och läser om hur jag söp mig medvetslös.
i AB
Nu sitter hon och babblar i telefon. Hon tecknar åt mig att personen i andra änden pratar för mycket när det är hon själv som sladdrar så att syrebristen nu är svår.
Faster Birgitta, till personen i telefonen; ”Jag har fått såna blåsor i munnen, jag tror det är jordgubbarna”
Jag: ”Jag tror att du har sugit för mycket kuk”
Javisst älskling, du hade jättekoll. Men hade du nätat bakom Wastå hade jag ställt mig upp och skrikit ”Bär ut dödköttet på BÅÅÅR”
Min galna faster Birgitta står i köket och pratar med sina inre röster. Helt plötsligt börjar hon skrika och gapa. Jag smyger fram till hallen.
”Nu är det igång igen!”
”Vilket?”
”Soprummet, nu har det blivit fel igen”
Jag lyssnar och hör ett gnisslande läte som ekar dovt i trappuppgången.
Galna faster Birgitta stormar ut i trappuppgången, öppnar sopnedkastet och kastar ner en sopkasse. Ingenting händer.
”Nej nu JÄVLAR” gormar hon och springer tillbaka in i hallen. Hon plockar upp ett par fina pumps från golvet och springer ut i trappuppgången igen. Sedan kastar hon ner sina fina skor i sopnedkastet. En i taget.
”Men Birgitta, dina skor”
”Jag ska inte ha dem längre”
Sedan lyssnar hon. Hon ser fullständigt sinnessjuk ut där hon står i linne och strumpor med örat mot väggen. Gnisslet fortsätter.
”HELVETS JÄVLA, JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD, OCH GROV I MUNNEN HAR JAG BLIVIT OCKSÅ FAAAN”
Jag står alldeles stilla och helt tyst. Stilla som man gör när man har mött en giftig orm på stigen och inte vill att den ska hugga. Tyst som man gör när man står nära en sociopat som throws a fit.
När man har skrivit en krönika om hur man bajsar toaletten full så till den milda grad att det blir totalstopp och mamma tvingas forcera skiten med sin finaste söndags-gå-bort-flaskborste. När man får stopp i avloppet ett par månader senare.
”Bajsbolaget AB vad kan jag hjälpa till med?”
”Hej, jag har stopp i avloppet så vi behöver en spolbil”
”Jaha och hur var namnet?”
”Malin”
”Och efternamnet?”
”Mummel”
”Ursäkta?”
”WOLLIN för helvete, okej? W-O-L-L-I-N, det är jag som är Malin Wollin, bajskorvs-Malin”
sover jag hos faster Birgitta, den sladdriga gammeltackan. När jag närmar mig hennes boning på Kungsholmen placerar jag ett litet diskret filter i varje öra. Ett filter som silar allt dravel som kommer ur denna vålnads trut. Det är det enda sättet att komma därifrån med vettet i behåll.
”Skatteverket det är Bengt-Ingrid”
”Hej, jag skulle bara höra hur det går med min anmälan om F-skatt”
”Jaha, när skickade du in den?”
”Det var väl en vecka sedan ungefär”
”HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA”
”Hallå?”
”HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA”
”Hallå?”
”HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA”
Klick.