I en annons för Niveas hudvårdsprodukter kan man läsa om hur du testar hudens ålder. Ta tag i huden på handryggen, håll i tio sekunder, släpp och räkna hur många sekunder det tar innan huden har lagt sig. Om hudfliken försvinner tillbaka omedelbart är din huds ålder 20 år.
Min hud är 20 år. Värre är det då med tuttarna. Stora tjejen tog tag i bröstvårtan och drog ut den, släppte och den förblev lång. Jag slutade räkna sekunder när jag var uppe i minuter.
tog det inte, men nästan.
Vi har pratat, beställt pizza, plåtat och svettats.
Syrran fick spelet när det var dags för porträttbild.
”NEEJ, jag vägrar, jag har sju dubbelhakor, jag ser ut som en pelikanjävel”
Naturligtvis fanns jag vid hennes sida för att stötta och peppa.
”Ja, du ser verkligen ut som en pelikan, men bildredaktören kanske kan beskära bilden under munnen”
Nu har jag precis kommit hem från klädbutiken där jag fick komma in innan öppning för att hitta något till dagens plåtning för Hennes.
Mina fem deadlines klarade jag av igår men den inre stressen ledde till utslag över hela bröstet och axelpartiet. Nu blir det stor tunika.
Om en alldeles liten stund kommer fotograf och reporter.
Syrran: ”Jag får inte bli ful, lova mig det, jag får inte bli ful”
Jag: ”Han är bara fotograf, inte magiker”
Hur kär var man då inte i denna man?
Snygg-Conny har blivit gubbe, men det gör ingenting. Desto mer gör det då att han har en snippa på sin haka. Alltså många königa skägg har jag sett, men detta måste vara något slags rekord.
Syrrans flavour of the month; Johan.
Första träffen med svärföräldrarna igår.
Vi hade precis sjungit Ja må hon leva och skålat för Elin.
Jag: ”Och välkommen till JOHAN”
Lite senare i trädgården:
Jag: ”Bara så du vet, du kom jäkligt lindrigt undan”
Johan: ”Jag förstår det”
Nej, det tror jag inte att du gör.
Idag var dagen då jag skulle gå upp samtidigt som Joachim. Igår kväll hotade han med att det inte skulle bli fråga om några omväckningar.
Imorse gick han upp, tog på sig morgonrocken som han tvättar en gång om året när den går in och lägger sig i tvättstugan på egen hand, och mumlade i morgonskägget;
”Gå upp nu”
Det gjorde jag emellertid inte. Fem minuter senare kommer han in och trycker ner röven med handen så hårt att fjädringen i sängen trängde in i köttet.
”Du är sinnessjuk”
”Men jag har ingenting för att jag är gullig eller pussar dig på kinden, du är lika jävlig på morgnarna ändå”
”Men jag vill inte bli nedtryckt i sängen som ett kadaver”
”Hur vill du bli väckt då?”
”Med musik”
”Jag ska gå ner i källaren och hämta min klarinett”
”Gör det och jag trycker upp den där solen inte skiner”
Av förra veckans sju dagar var jag hemma med sjukt barn i..sju. Detta har medfört att det nu ligger fem deadlines och blöder på hårddisken.
Dagens bidrag till bloggevigheten kommer därför vara ytterst begränsat. Och splittrat.
Hoppas att det finns acceptans för min prekära situation.
Och att ni har en ordbok till hands.
Tjejen som vann min gula cykel med sitt bidrag till Greenpeace är borta.
Cykeln står ohämtad och oälskad i garaget.
Var har du tagit vägen cykeltjejen?
Ett liv utan tomat vore ett makalöst påvert liv.
Idag är det måndag vilket betyder ny arbetsvecka vilket betyder pasta med tomatsås till lunch. Jag skulle kunna dricka krossade tomater direkt ut förpackningen. En förpackning av papper förstås, det är väl ingen här som köper krossade tomater på konservburk?
Ute på altanen står åtta tomatplantor som jag vårdar med mitt liv.
Tomat är liv. Tomat är kärlek.
Expressen utser Sveriges miljöhjälte. Nio nominerade, en känd.
Kungen får 84 procent av rösterna.
Kungen, en miljöhjälte? En person som med sin familj symboliserar själva begreppet konsumtion. Med sin bilsamling, miljarders flygresor och bensinslukande yachts i medelhavet.
Att säga att man värnar om miljön är jävligt gratis. Att göra avkall på något för att bidra kostar lite mer. Jag vill veta vad kungen gör som kostar honom något i form av tid, arbete eller pengar.
Om jag lever tills jag blir trehundra år så kommer jag aldrig förstå kärleken till kungen och hans familj.