Med:
Städning av hela huset.
Någon slags aktivering av barnen
Matshopping
Bakning
Men vad gör jag just nu?
Tittar på Youtubeklipp med Danny Saucedo.
Sånt erkänner jag för er. Som jag aldrig skulle kunna tala om för någon och sedan låta dem leva. Men ni är helt enkelt för många att döda. Samt att jag inte vet var ni bor.
De inläggen jag har kollat i Sigges NAZI-test har fått 21.
Jag kanske kan börja skriva pekböcker.
att Sigge har lamslagit hela BloggSverige med detta inlägg.
Det är sånt här som gör att folk får sparken från sina jobb.
Är du medveten om det Sigge?
I ett inlägg för ett par veckor sedan länkade jag till den här artikeln. Anna Nio skrev att hon hade samma tapet och att den kom från Åhléns, men i Kalmar har inte Åhléns tapeter.
Är det någon som vet var man kan hitta tapeten? Vilket märke är det? En extremt snarlik går också bra.
Om jag vill hylla Linda så är det min fulla rätt att göra så. Min blogg- min frihet.
Linda har rätt i nästan allt.
i Linda när jag hör henne på radio Stockholms webradio.
När man läser Lindas blogg och krönikor tror man hon är hundraelva år med liktornar.
När man ser henne på TV är hon en blyg flicka med rosor på kind.
I radio låter hon som en mogen vacker kvinna man vill dricka vin med.
En ålder för varje forum.
Jag hörde bara sista tio minutrarna. Borde finnas arkiv.
Och för att slippa eventuella ”Åh vad tröttsamt när du fjäskar för Linda Skugge”-kommentarer:
Linda, det finns mycket du har fel i.
Jag tycker det ser ut som att han saknar mig, vad säger ni?
Undrar om punggreppet kompenserar lite.
No more Mr Nice guy på biblan. Men det är rätt åt mig.
Sedan blev jag tillrättavisad under allvarliga glasögonbågar när jag ville surfa trådlöst utan mitt kort. Mina uppgifter finns ju där, på hennes skärm. Jag kunde min pinkod utantill, jag kunde visa mitt körkort. Men det är en principsak. Och jag kan respektera det. Fast i de allra flesta fall är principen för principens skull bara TRAMS.
Nu åker jag till stan för att lämna tillbaka biblioteksböcker som är looooooong overdue.
Har fått så många påminnelser att nästa steg är en kula i brevlådan.
Men bibliotekspeople är så sweet. När de tittar in i skärmen och ser att jag har haft böckerna i sju år lägger de huvudet på sned och säger skuldtyngt;
– Det blir tyvärr tjugo kronor.
– Ja?
– Jag spillde.
– Jaha, men kom och hämta papper då.
– Men JAG vill inte torka upp det.
– Nähä, men varför ska jag göra det?
Betänketid förflyter.
– För att det är äckligt.
