Om jag ”rippar” (som det så otroligt gulligt heter) en skiva som jag har lånat på biblan, är det olagligt då om jag bara lyssnar på den själv på datorn?

Rent hypotetiskt alltså.

Från Mårten:

Mer Family guy

Syrran och exet var tillsammans i två år, från juni 2004 till juni 2006. Barnen saknar Mr Ex och för dem hör han fortfarande ihop med syrran.

När vi satt på ett släktkalas ett par veckor efter the break up frågade någon oinsatt var Ex höll hus.

Då sa stora tjejen med ett barns självklara och ack så så höga röst.

– Det är för att DE INTE ÄLSKAR VARANDRA LÄNGRE.

Nu är han mer som en i familjen.

Han kommer hit och fikar, äter lunch eller bara hänger ut.

En sån här sak skulle jag kunna göra på ett båring möte.

Nu måste jag verkligen jobba en liten stund.

Jag: ”Kan du inte laga mat nu?”

Exet: ”Laga mat själv, jag har jobbat hela natten och har inte sovit. Ni går ju bara omkring här och gör noll”

Jag: ”Men vad fan, jag jobbar. Vem tror du lämnar in mina krönikor, FEM i månaden?”

Exet: ”Ojoj knatter knatter idag bajsade jag i toan, väldigt svårt”

Känner sig Patrik Ekwall

Vissa gör vad som helst för att få stopp på Ekwalls blogg.

Jag gillar den:

”Med hjälp av en snäll dam i mediafiket på Fredriksskans fick jag två magasin som heter ”Fokus – Kalmar FF i fokus” i handen, producerad av Alarmstreet Media.
Oslagbar!
Det i särklass bästa jag någonsin sett o läst om/av en fotbollsklubb i Sverige…snyggt, välskrivet, bra bilder, sköna idéer, underbar distans o massor med självironi o humor.
Jag belv störtförälskad i knäcket där reservmålvakten o bänknötaren Sasja Sjanic fick åka runt o betygsätta olika parkbänkar i Kalmar.
Eller bildknäcket på ett gäng spelare i ”Kalmar Farmboys”.
För att inte tala om ”Signerat: Malin Wollin” om spelarfruar.
Ingen aning om hur vanligt folk utanför bygden får tag på magasinet , men ansvarige utgivaren Adam Lindrooz har adam@alarmstreet.se
Kanske går det att beställa där?”

Ja. Så bra är Fokus.

Tusen ”lyckliga” personer får komma på P Diddys kalas på Stureplan.

Ja jävlar i helvete vad lycklig jag skulle bli om jag blev bjuden. Om jag bara fick gå på den festen skulle jag aldrig önska mig något mer i hela mitt liv.

Inga fler bebisar, inget bröllop, inga fler midsomrar med vackert väder, inget mer Dr House. Bara jag fick gå på den här festen.

Jag skulle svälta mig två veckor i förväg så att revbenen kom fram. Sedan skulle jag smörja in röven i brunkräm och glitter. Komma dit i genomskinlig tajt klänning och gresa så att hela läpperiet ramlade ut på trottoaren när jag klev ur taxin.

Hela kvällen skulle jag grisa runt och visa min kladdiga glitterröv.

Sedan skulle jag sätta mig och bajsa rakt i en kokainhög på bordet och gå hem.

Något ska man ju ha honom till.

Som är så vidriga att de försöker tjäna pengar på Teds fina minne.

I en fasansfull slaktscen våldtar de ”Låt kärleken slå rot” med sitt anala saggsound.

Det kom en skiva för ett par år sedan med blandade artister som tolkade Ted. Det kan passera. Jill Johnsson gjorde tillexempel ev fin version av Oh vilken härlig dag.

Men det som Fame utsatte oss för på P4 leder raka spåret till köttkroken. Det är bara UPPSTÄLLNING.

Vet ni vad som kostar 179 kronor?

Lilla jävla sjöjungfrun.

En film som kom 1989.

Kostar 1-7-9 kronor på Ginza.

På stan kostar den 199 kronor.

Jag vägrar ladda ner. Jag är ett lagligt luder.

Men jag vägrar också lägga nästan tvåhundra på en film som är ARTON ÅR.

Någon som vill sälja en billig sjöjungfrun på dvd?

Nu är Begin to hope helt utnött. Barnen sitter och sjunger med i texterna när de målar vattenfärg.

Låt nummer två, Better, sjunger Regina så här: Bea Bea Bea Bea

Lilla tjejen sjunger: PAPPER PAPPER PAPPER

Det är fint att man kan styra sina barns taste in music.

Dagen det landar en Smurfhits eller Absolut Kidz i det här huset är dagen då de nakna lesbiska barbiesarna får besök i garderoben.