Två av deltagarna i Ensam mamma söker tycker att det inte var bra för barnen att delta i programmet.

LÄGG AV.

Jag skulle berätta om min bok.

Jag trodde att jag skulle göra det före eventuellt vin.

Nu blev det efter eventuellt vin som inte var så eventuellt.

Jag var varm i kläderna och en strålkastare bakom scenen grillade  mig i stjärten.

Jag minns att jag sjöng. Gjorde jag det?

Jag minns att jag häcklade en centerpartist från min barndom. Gjorde jag det?

Nåväl.

En otroligt lyckad kväll. Jag må vara lättroad där jag blir lyft från mitt sammanhang i mysbyxorna i soffan och placerad mitt i en festkväll med god mat, men jag är inte billigare än att jag förstår att det var en fantastiskt lyckad tillställning.

Tack Dillbergs, Saluhallen och Pirat.

Och tack gamla HM-kjolen som räddat mig så många gånger.

”Hej Malin,

Jag är en (den ende?) mannen som i smyg följer din blogg och dina krönikor, har alltid tyckt att du är både rolig och tänkvärd. Då jag dessutom är fotbollsintresserad har jag funnet det intressant när du kommenterat saker kring Joakim med kontrakt och annat.

Jag tycker mig ha märkt en förändring i hur du skriver och i ditt tilltal den senaste tiden, tyvärr inte en förändring till det bättre…

Tidigare innan du blev så etablerad, framgångsrik och ”känd” skrev du snällare och med ett varmare tilltal. Nu är du mer kategorisk och konfrontativ, både i dina åsikter och ditt ordval.

Vad beror det på? Jag tror och hoppas att det inte är ”storhetsvansinne”, du verkar vara en tjej med fötterna på jorden och med en familj som hjälper dig att vara kvar i verkligheten. Är det att förväntningarna ökat och att du måste vara med spektakulär för att behålla dina läsare och mediaintresset för dig? Jag vet förstås inte, jag vet inte ens om det faktiskt är en skillnad eller om det bara är jag som uppfattar det så. Vad tycker du?

Varma hälsningar
Sune (som saknar den gamla Malin)”

Svar: Asch, det är nog bara dagsformen. Som har hållit i sig i ett par månader.

Det är lättare att skriva varmt när man är glad.

Jag känner mig varken etablerad, framgångsrik eller känd så jag tvivlar på att jag drabbats av någon typ av storhetsvansinne eller hybris.

Jag tror inte att jag behöver vara spektakulär för att behålla min skara läsare, jag vet inte ens hur man är spektakulär.

Synd att du tycker jag är typig.

Jag jobbar på att komma upp ur den blå lagunen som ibland är så väldigt blå.

Nu återgår jag till att förbereda mig inför kvällens bokafton tillsammans med Jan Guillou. Apropå att känna sig etablerad.

Nu lämnar jag den här Syrien-hallen och ger mig ut i natten. Frågor på det?

Här

Tack för alla glada tillrop. Jag försmäktar antar jag.

Idag har jag blivit fotograferad i hyrd studio. En studio med en överdimensionerad golvbrunn som någon av er påpekade. Även jag funderade över varför den var där. Om man sticker ihjäl någon som blodar ner och har sig så kan det ju vara smidigt att spola ner sörjan i hålet. Men annnars vet jag inte.

Jag blev så väldigt snyggt fixad av den här tjejen. Kanske skulle jag stå i kjol och bara tuttar lite framåtlutad? Det där är ju faktiskt mina bröst, eller åtminstone samma likadana.

Men det skulle inte vara naket.

Men håret blev ju bra.

Dagen i Dagmar

Håret.

”Låt det gro ut igen” skrev någon av er häromdagen.

Ouch.

Men jag vet, jag vet. Je sais.

Det är en enda röra. En jefligt platt röra.

Så nu? Låta växa ut?

För det mesta sätter jag bara upp det lilla stubbet därbak till en rotborste som inte är vacker på något vis.

Jaha. Det var det äventyret.

Det var det här jag ville ha.

Dagens frill.

På en bricka som vi ärvt av Joachims farmor (som lever och är härlig) bar jag fram kvällens mat.

En närstudie i tapas.

Oskalad potatis, ”tvättad”, insmord i salt, kryddor och olivolja. Hur mycket olivolja tog du Malin? Jag tog så mycket att det var sjukt. Sedan tog jag lika mycket till. Så mycket olja ska det vara. Man ska få en blodpropp bara av att lukta på dem. In i ugnen på 175 grader och så får den stå länge. Hur länge ska de stå i ugnen Malin? Länge, fattar du?

Man hittar champinjoner på Ica som är dyra, 65 kronor kilot. Man tänker: Är det kungen som plockat dem? Man stoppar ett par stycken i en påse och hittar ostronskivling för 19:90 kronor kilot och tänker what the fuck. Nej, det tänker man inte. Man tänker: Om jag köper ostronskivlingen för 19:90 kronor kilot så blir champinjonerna billigare Man cyklar hem i mörkret och är övertygad om att bli våldtagen under bron. Man klarar sig, den här gången också. Man klarar sig hela vägen hem. Man rövövar lite extra i sista uppförsbacken.  Man parkerar cykeln i stället. Man ser Joachim diska lydigt. Han dansar till Detsamma med Thomas Stenström. Man går in och tänker att man ska sautera svampen men blir för hungrig och tar bort från spisen för tidigt. Svampen är nu mer diskad än någonting annat men smakar ändå ljuvligt. Detta kan du konstatera eftersom du druckit två glas rödvin.

Joachim har gjort en röra med feta, tomat, rödlök och balsamvinäger. Han sköter sig. Vem vet, jag kanske behåller honom.

Och slutligen: våra rosa vänner. De är som ni ser pillede. Joachim har pillat dem. Förmodligen till Hästpojken på hög volym.

Till detta: bubblor. Min tanke var att det alltid skulle finnas en flaska bubblor i matkällaren om det helt plötsligt skulle finnas en anledning att fira. Det finns inget att fira, annat än att vi lever, men så kom det sig att det inte fanns någonting annat än just de där bubblorna och då klippte vi flaskan.

Ja!

Det är en smula ”Adjö med er far och mor, jag ska ut och telemarka men jag lovar att komma hem i god tid till middagen” över den men jag kunde inte låta bli.

Den finns på Åhléns för 349 kronor men jag hade kupong!