”Jaja…jättefint osv. Men jag undrar: om man har det så fint, varför vill man sälja det???Borde det inte vara just där som man bara vill njuta av tillvaron med sin mysiga man och sina underbara ungar? De där bilderna ger mig jävligt dåliga vibbar. Jag gissar på en nasty divorce”
Svar: Nej, så är det inte.
Det är så här:
I huset bor Anna. Hon är 31 år och singel. Hon arbetar som sjuksköterska på sjukhusets akutmottagning.
Hon lever ett gott liv med ett fåtal nära vänner som hon oftar bjuder på middag. Hon känner sig ensam ibland men oftast inte.
Det duggregnar varmt den kväll hon är på väg hem från bion och möter en man på gatan utanför huset. Han är lång och blond. Han är snygg på det där sättet när man måste titta en stund för att upptäcka det. Och det är det Anna gör. Hon tittar länge. De börjar prata med varandra.
Och trots att hon aldrig har sett honom förut bjuder hon in honom.
Han hänger av sig i hallen och hukar sig när han kliver in i vardagsrummet.
Hon ber honom slå sig ner i soffan.
Hon skyndar sig ut i köket och öppnar kylen, visst hade hon en öppnad vinflaska?
De sitter i soffan resten av natten. När vinet är slut dricker de kaffe, hon hittar en halv ask choklad.
De somnar.
När klockan är fem vaknar han och lägger en filt över henne.
Sedan försvinner han.
När hon vaknar tar det en stund innan hon minns varför hon ligger i soffan med kläderna på.
Och så undrar hon. Varför gick han?
Hon kliver upp och sätter upp håret i en morgonknut. Det är söndag och klockan är kvart över nio.
Då knackar det på glasdörren.
Utanför står han. Med frallor i en påse och Brämhults juice.
Hon öppnar dörren.
Hon kysser honom.
Och plötsligt bor de tillsammans i det där huset.
Han är så stilig, hon är så stolt. Hon får titta på honom hur länge hon vill.
Han älskar henne och han är så glad att han gick Västra trädgårdsgatan fram den där kvällen.
Och så blir hon gravid.
I maj följande år får de en dotter. En rultig tultig liten Märta.
När Märta fyller ett år firar de med saftkalas i trädgården.
Märta har en rutig förklädesklänning och underbyxor med volanger.
På kvällen sitter de i korgstolarna utanför entrén och dricker varsitt glas rosé.
De pratar om livet och om Märta och om huset. De får inte plats, de vet ju det.
Veckan därpå ringer Anna mäklaren.
Kan vi inte säga att det var så här?
