Jag är så glad att det inte är problem med syresättningen i kommentarsfältet angående lärarna. 

Jäklar vad vi ska diskutera detta, lite senare. 

Min lördag ser ut så här.

7:00 Lasse vaknar

7:30 Göra välling, byta bajs och väcka flickor små

8:30 Äta lördagsfrukost med ägg från pappas pullor, marmelad på svarta vinbär och lördagstidning. 

9:00 Klä på, borsta hår och tand, packa väskor och ut i bil.

9:30 Köra till Ingelstorps kosläpp. Ljuvligt. 

10: 30 Jag kör lilla till Leos lekland för kalas. Joachim och resten av klicken stannar med kossorna.

11:10 Tillbaka på kosläppet, hämtar Joachim och Lasse. Stora stannar med Åsa och Anders. 

12:00 Hem och hämta grejer. 

12:20 Skjutsa Joachim till träningen. 

12:30 Hämta lilla på Leos. 

12:45 Hämta mat

13:00 Hämta stora hos Åsa och Anders

15:20 Köra till Fredriksskans

15:45 Köra till videobutiken och låna filmer

16:00 Hem och städa huset ensam med tre barn

17:00 Åka till mamma och pappa och höra mer om pappas ”ejventur mejd auvluppet”

17:30-21:30 Jaga tre barn runt mammas och pappas hus samt bada dem alla i badkaret

22:00 Kanske en lugn stund i soffan till ljudet av pappa som sover respirator-style framför Stieg Larsson som han bara ”muste sej”. 

Jag hade valt min näst kortaste kjol eftersom den är väldigt snygg och förresten så ska Belinda säkert klämma in mig på andra raden och då spelar det ingen roll om jag har rumpan bar eller vad. 

Men jag ska sitta på första raden och jag börjar nervöst dra ner kjolen mot knäna tills man ser de vita prickarna av lycra poppa fram. Just då poppar migrationsminister Tobias Billström upp. ”Här ska visst jag sitta” säger han och klämmer ner sig alldeles intill det inte särskilt moderata kjoltyget.

På min vänstra sida sitter socialdemokraternas Luciano Astudillo. 

Plötsligt inser jag att jag har glömt klippa bort galgtråden på min topp. Så pinsamt. 

”Vilken bonne från bonnköping jag är! Har någon en sax?”

Nej ingen har en sax. Så jag tar ett tag om trådens ena fäste och drar till. Ritch. 

Och så känner jag hur en främmande mans händer tar tag och drar till i den andra änden. Tobias Billström drar RITCH och tråden är av. 

”Hjälp, en moderat klär av mig!”

Först blir det viktig film om en jätteberömd egyptisk journalist som jag inte hört talas om. Han går runt i Stockholm och pratar med folk om integration. Jag måste kissa. Men sluta nu. Det är direktsänd TV, du får hålla dig. Jag kan inte!

Måste gå. Gotta go.

Jag springer upp och ut genom kulisserna. Bakom en vägg sitter fyra människor på rad, bland annat Tobias Billströms pressekreterare. 

”Är det någon av er som jobbar här? JAG MÅSTE KISSA!”

Billströms pressekreterare tittar ner på sina skor och kväver en fniss. En av de fyra lösgör sig från sin stol och visar mig ut. Jag får kissa och hinner tillbaka innan filmen är slut. 

Efter filmen blir det integrationsdebatt mellan Astudillo och Billström. Det blir lite upprört när Tobias kommer på att Astudillo inte säger det som hans parti sa för ett par dagar sedan och så tycker alla lite synd om honom i smyg. Det är inte så lätt att ha koll hela tiden.

Och så får de båda männen gå tillbaka till sina platser på varsin sida om mig. Och debatten fortsätter. Och de är fortfarande inte alls överens och när den delen av debatten är över har jag spott från båda blocken på kinderna. 

När det har pratats om Rosengård och Vällinge och Södertälje är det dags att prata barnlitteratur och jag kommer på alla bra grejer jag skulle sagt när jag ligger mellan lena hotellakan en timme senare. 

Var det så otroligt svårt att förstå vad jag menade med min krönika? Ska jag lämna all konstnärlig frihet därhän och skriva så att vartenda får på ängen fattar?

Nej, jag tänker inte göra det. 

Jag menar så här; Internet är en så stor del av våra liv. Vi lever livet där. Våra barn behöver lektionstid på ett arla stadium för att lära sig vad som gäller. 

Självklart tar jag mitt ansvar här hemma.

Ibland undrar jag hur bitter den svenska lärarkåren egentligen är. Så fort en förälder yppar ett ord om vad skolan borde stå för så ylar lärarna att VARFÖR SKAFFAR NI BARN OM NI INTE SKA TA HAND OM DEM?

Varför utbildar ni er till lärare? För att det var den utbildningen ni kom in på med era medelmåttiga betyg?

Ni må tro att vi föräldrar inte bryr oss, att vi lämpar över allting på er och går hem och värmer micromat. Men vi har mer koll än ni tror, vi känner igen en engagerad lärare när vi ser en. Vi vet vilka lärare som brinner för sitt yrke. 

Och de lärarna älskar vi.  

53 minuter in i klippet blir det barnboksdebatt

Morrn

Jag har Göteborgs största hotellrum

Belinda med luggen! Skötte jag mig?

Med nytt lack på väg mot kvällens Debatt

Här

senaste Ameliakrönikan?