”..du som har en massa barn och dessutom gillar att diskutera hur man tar hand om dem, kan inte du komma med tips på prylar man behöver införskaffa när man får sin första bebis? Det är dags för oss till sommaren och vi har inte köpt något än. Jag blir så anti för alla i vår närhet kommer med goda råd, försöker pracka på oss vagnar, stolar, kuddar m.m. Känns inte som att man kommer att ha användning för hälften av grejorna! Kan du inte (om du har tid och lust) göra en lista på det viktigaste du tycker att man behöver ha, typ tvättlappar, bilbarnstol m.m. Skulle kännas skönt att få råd av någon utomstående som man dessutom bett om att ha en åsikt.
kram”

Svar: Grattis till första bebisen! (första är magisk)

Här är min lista;

Se så sött det blev i kläder från Indiska.

Hanna Fridén är en väldigt mysig tjej med härligt mörk röst. 

Tilde var söt och rar och verkade så glad. Hon kanske hade sovit lite längre än mina NOLL timmar. Jag kan sova utan Joachim om Birgitta ligger ett par meter bort men jag kan inte sova helt ensam. Så när klockan ringde klockan 07:30 i morse hade jag redan varit uppe i en timme. Och då hade jag legat fem timmar och vridit mig i Birgittas säng som har en madrass med hårda hälsobubblor som syntes på kroppen timmar efter jag stigit upp. 

I taxin på väg från TV4-huset till Centralstationen vill taxichauffören veta vad jag har gjort på TV4.

”Vi har diskuterat varför modeller måste vara smala”

”Var du modellen?”

Smooth operator. 

Jag skulle sagt ja och sagt åt honom att kvicka sig på eftersom jag måste tillbaka till en fitting i Paris. 

Heter det fitting förresten? FNISS.

Vet ni hur många gånger man kan lyssna på den här mellan Stockholm och Alvesta?

20.

Och så fick jag in lite Frida Hyvönen, Rihanna, Agnes, Laleh och Jesus Christ Superstar emellan. 

Tog en bild från min älskade tåg-wc där jag gärna vistas tills jag måste ta ett nytt andetag

Du gör det så bra Unni

”Malin, tack för att du finns. Jag har så många frågor jag vill ställa till dig. Du verkar så stark o säker. Jag är skör, överkänslig som fan o rädd för att jag bygger för stora luftslott. Just nu är det bajstungt så då tänker jag att du brukar kunna pigga upp o du skriver ofta fina svar så jag gör ett försök. Här kommer frågor av blandad kompott. 

1. Hur känns det att vara kändis? Är livet enklare o roligare nu när du ”räknas” o få träffa massa sköna människor. 

2. Hur gör jag för att lyckas? Hur hittar jag mitt kall?

3. Är ditt liv så himla lyckat o problemfritt som det verkar. Flyter allt bara på?

4. Hur skulle du tänka om du som jag var sekundärt barnlös o kämpar som fan men inget funkar o min högsta önskan är en stor o bullrig familj? Vara glad för det man har?

Snälla säg ngt klokt till min oroliga själ som söker efter allt o inget just nu. 

Jag vill räknas. Jag vill lyckas. Jag vill vara glad. På riktigt. 

Kram!”

Svar: Åh Molly! Jag har svar. 

1. Det känns ingenting. För varje dag som går bryr jag mig mindre om hur jag ser ut och vad folk tycker. Det är bra, det är så det ska vara. Jag bor i Kalmar, här är man inte kändis. Kanske ser andra mig som kändis men jag är bara en trebarnsmamma som går i flottigt hår och mysbrallor och hämtar barnen efter en dag vid köksbordet. Mitt liv till vardags är hundra procent glamourfritt. Ibland åker jag upp till Stockholm och får prata i TV, det kommer inte en jävel minnas om hundra år eller ens en vecka. Hur sorglig är man om man hänger upp sin tillvaro på det. Hur jag uppfostrar mina barn kan påverka generationer, det är en svindlande tanke och något som betyder allt. Kändisskap är bara ett symtom. 

2. Du lyckas genom att vara envis som döden och hela tiden se målet, det är inte omöjligt. Nåde dig om du tänker att du måste inse dina begränsningar, den som uppfann det uttrycket borde tryckas ner i en tunna med latrin. Och så måste du äta, sova och vara snäll mot dig själv, det är lika viktigt som allt det andra tillsammans. ”Hitta sitt kall” låter så himla svårt. Vad gillar du? Vad vill du syssla med? Vem ser du upp till? Är det du lite bra på flera saker; går det kombinera? Uppfinn dina egna lösningar. För att bli advokat måste du gå juridikprogrammet men de flesta jobb finns det tusen vägar fram till. 

3. Mitt liv är lyckat, vad för slags idiot är jag om jag påstår något annat? Jag lever mitt drömliv. Vem vill ha ett problemfritt liv? Men de får ju gärna vara små de där problemen och när de är stora så får man skärpa till sig. Ingenting flyter på när man har tre barn men jag blir bättre på att sålla, man kan inte styra över allt. Ibland biter jag mig i armen och väser könsord bara för att jag tappade creme fraiche-locket på fel sida på golvet. Då är man inte helt harmonisk. 

4. Nej, jag tycker inte att man kan förvänta sig att du ska vara glad för det du har, det är för mycket begärt. Vill man ha barn och barnet inte kommer så upplever man den svåraste prövningen i livet. Och det gör du alltså just nu. Då är det lätt att hålla sig för skratt. Jag tycker inte att du ska vara så hård mot dig själv. Självklart älskar du ditt barn men det har ingenting med din längtan att göra. 

Jag tycker att du ska läsa mycket böcker och lyssna på musik. Bästa medicinen mot trassliga själar. Och skriv. Skriv om allt du tänker och känner. 

Du räknas Molly och jag hoppas att du får bli glad och del av någonting väldigt bullrigt väldigt snart. 

Kram Malin

sitter jag i Birgittas lägenhet och ser på Belinda på SVT Play. 

Birgitta är inte här men jag är här. Ensam. Hu.

I morgon hälsar jag på hos Tilde i Nyhetsmorgon söndag. 

Vi ses då.

Kram och godnatt. 

”Detta inlägget kommer antagligen bli raderad eftersom man inte får kritisera tillbaka.

Men jag måste bara skriva att du får fan växa upp. Hur kan en vuxen människa bete sig som en jävla 5-åring. När du har skrivit om TV-spel så har du varje gång antytt på att ”gamers” är loosers-killar som sitter hemma själv och inte har några kompisar. Sen skrattar du bara åt kritiken och rättelserna. Dagens sanning är att alla spelar! Nästan alla tjejer spelar också, dom sitter inte hemma och diskar som du tror. 

Jag har svårt att hata folk, speciellt inte folk jag intear träffat. Jag hatar inte Hitler eller Bush men Malin Wollin, hon har jag ingen respekt för.”

Svar: Och det är detta jag ska växa upp för? Det är detta jag ska ta på allvar och bemöta med respekt? Att jag är värre än Hitler? 

Jag ska höra att jag är Hitler, att jag ska hängas upp i en köttkrok och våldtas med en slö brödkniv, att jag ska dö.

Och så ska jag ovanpå detta få höra att jag ska växa upp och bemöta kommentarerna med respekt. 

Nu stänger jag den här diskussionen. 

Stängt. Open no more.

”Jag såg klippet. Men jag uppfattar det som att de är grymt trötta på sånt trams som Malin Wollin presterar. Jag skrattade inte med henne utan åt henne alltså.”

Svar: Lägg AV, shit SHERLOCK. Jag ska genast ringa medaljfabriken, du är utan tvekan smartast i år. 

Tror du att jag satt och skrattade med mig själv? Jag har byggt min karriär på att skratta åt mig själv. 

Alltså. 

Jag VISSTE att ni skulle bli upprörda över det faktum att jag inte gick hem och istället valde att tigga en krona och komma med bussen. 
Jag älskar er för att det sådan ordning och reda på er.

Jag hann inte gå, jag ville städa och laga mat innan Joachim och barnen kom hem från handelsträdgården. Jag hade helt fel skor på mig och var för tunt klädd.

Men det spelar ingen roll, klart jag skulle ha gått. Skulle Kristina från Duvemåla gnällt? Eller Raskens Ida? Nej, de hade gått strupmlösa i onda träskor i långa kjolar höggravida och Sven Wollter hade legat i halmsängen med Linus-Ida(eller vad hon nu hette den där byahoran). De hade fixat det och då borde jag också gjort det. 

Det är uppenbart varför ni är så förtjusta i pappa. Det lutheranska. Det strävsamma. Ni älskar det. Precis som pappa. 

Jag är också förtjust i pappa. Och han hade gett mig kronan över sin döda kropp.