”Hejsan, jag har en liten fråga till dig fotbollsfru och allt. Vad tycker du om att vissa av spelarna i Kalmar ff hänger med tonårstjejer? vissa är till och med ihop med 17-18 åringar. Man har ju inte missat brassarna som klänger på fjortis tjejerna i stan. Cesar är ju bara ett exempel på hur han klängde hit och dit med barn och fru hemma. Tycker du att detta är rätt? undra bara vad du har för tankar i ämnet.”

Svar: Nej, jag tycker inte att det är rätt. Det är pinsamt och beklämmande. 

Eftersom det var påsk och Uppstått har Jesus hurra hurra så tänkte jag inte på att måndagen inte var en måndag utan en tisdag. Joachim kommer hem från jobbet och säger ”Vi åker till Ängsgården!”

Handelsträdgård. ”Jippie”.

Jag vet, jag är en hemsk kvinna och Joachim förtjänar mycket bättre jadajada. 

”Okej, let’s go” sa jag och så tryckte vi in ungarna i bilen. Då ringer mobilen. 

”Hej det är Johan Signert”

”Hej!”

”Är du på väg?”

Vad menar han Vad menar han Vad menar han Vad menar han Vad menar han

Det är TISDAG. Radioförihelvete. Börjar klockan 17. Klockan är 17:01. Oups. 

”JOACHIM KÖÖÖÖR”

Ingen handelsträdgård för mig. Så synd. 

Detta var inte det pinsamma. Sånt händer. 

Efter sändningen (14:58) där jag berättade något väldigt intressant, lämnade jag radiohuset och tänkte ”Hur ska jag komma hem?” Gå? Så låååångt. Över tre kilometer. Orkar inte.

Bussen!

Tittar i börsen. 13 kronor. Nu kommer bussen. Nejnejnej, det kostar 14 kronor. Jag vill inte gå. 

Det står en man och väntar på bussen. Jag går fram till den mannen. 

”Har du en krona?”

Och jag får en krona. En krona är inte så mycket i ärlighetens namn. Om jag tappar en krona på marken är jag inte helt säker på att jag ens plockar upp den av ren lättja. Men att tigga pengar. Man gör ju inte så. 

Jag får en krona och kan åka bussen hem. Jag slipper gå. 

Nu vill jag veta följande; 

1. Skulle ni kunna be en främling om en krona?

2. Hur pinsamt var jag på en skala från 1-10 där 10 är otroligt pinsamt. 

Ringde till farmor i går. 

”Hallå?”

”Hej det är Malin”

”Nej, det finns ingen Malin här, du har ringt fel”

”Verkligen en trist och smått deprimerande inställning du har till saker och ting. Det är helt OK att man skriver nåt ogenomtänkt eller så ibland. Det kan hända vem som helst att man råkar göra ett misstag om man skriver om ett ämne man inte har koll på. Det kan jag köpa och ha förståelse för.

Hade du bara varit stor nog att kunna medge att det var dumt skrivet såhär i efterhand så tror jag absolut inte du hade fått så många arga kommentarer, men när du istället fortsätter med att provocera dataspelsintresserade helt i onödan så sänker du bara dig själv istället — förstår du inte det?”

Svar: Nej, jag förstår inte. Jag kanske är lite enfaldig på det sättet. Jag tycker inte att det var dumt skrivet. Jag hade skrivit samma text idag med det jag vet. Vad är det som får dig att tro att det ogenomtänkt? Jag har inte gjort ett misstag. Jag har skrivit om ett ämne som jag inte är insatt i, från min kant. Det gör jag hela tiden men ALDRIG har det blivit ett sådant sabla kackel i hönsgården som det blev när jag skrev om era älskade TV-spel. Ni beter er som min artonmånaders när jag tar ifrån honom nappen. 

Om TV-spel! 

Närå

”är du vegetarian?”

Svar: Nej, jag äter fisk och skaldjur. Jag har varit vegetarian hela mitt vuxna liv men för snart två år sedan fick jag veta att jag behöver mer protein. Jag vill inte äta kött så det blev en kompromiss och nu äter jag fisk. 

Fiskar verkar tröga, jag hoppas verkligen att det är så. 

Jag hittade lite färsk rosmarin som fanns kvar efter långfredagens knytkalas. Måste användas. 

Googlar pasta och rosmarin och får upp det här

Jag tillagar och slår mig ner i kökssoffan. Då ser jag att det står ”storkök”

Och så äter jag. Och det smakar verkligen storkök. Trots att jag bara gjort en liten portion. Det smakar storkök och det är inte gott.

Jag har gjort skolmat. 

Hu.

Ps. Nej, inte kyckling, quorn. 

jag ringde Ring P1. Det har jag aldrig gjort förut. Det var skrämmande men jag är glad att jag vågade. 

Lyssna om ni vill 23:25 in i det här klippet.

Jag är en storkonsument av Sveriges radio. Jag älskar utbudet. Jag lyssnar regelbundet på P3 och P1 och P4. (Förlåt, men vem lyssnar på P2?)

Ring P1, Ring så spelar vi, Melodikrysset, P3 Dokumentär, Tankesmedjan, Christer, Digilistan, Tracks, Svensktoppen, Lantz, Radiopsykologen och så vidare. 

Som sagt; storkonsument. 

Jag går ofta in på sr.se för att lyssna på program jag har missat. 

Nu har sr. se bytt namn till sverigesradio.se

Jag vägrar. 

2006 bytte Föreningssparbanken namn till Swedbank. I fyra års tid har jag skrivit fsb.se

Vilken extrem civil olydnad. 

Det fungerar ju. Så varför inte. 

Aldrig i livet att jag skriver sverigesradio. se

Det är alldeles för många bokstäver. 

Jag bryr mig inte om huruvida det finns ett fullt legitimt skäl till bytet. 

”Jag måste flika in en kommentar – jag är Malins redaktör på Wendela och nej, det ligger inte på Malin att faktakolla ämnena som skickas till henne som snackisar.
I det här fallet, som jag gärna vill förklara lite närmare eftersom det rönt sådan debatt, var vi medvetna om att det inte var ett nytt spel eller en nyhet i sig att det existerade. 
Dock valde vi, tillsammans med webb-tv som producerade själva nyhetsartikeln/inslaget, att lyfta fram det ändå. Vi på Wendela, precis som webb-tv:s redaktion, vänder oss inte direkt till en grupp som är så tv- och dataspelskunniga att de kände till det här spelet. Eftersom vi inte hört talas om det, och eftersom vi tycker att spelet (observera; spelet i sig, det handlar inte om data- och tv-spelande överlag) var så pass upprörande valde vi ändå att låta Malin skriva på det här ämnet. Jag vill klargöra att det handlar om ett beslut från mig och inte från Malin, hon jobbar på det sättet att hon får ett ämne och snabbt levererar en krönika; det kan handla om allt från barnnamn till relationsproblem – eller tv-spel. Eftersom vi skriver mycket om, och för, föräldrar tyckte vi att det här var relevant att ta upp ur det perspektivet. Jag har förstått att många läsare känt sig kränkta eller upprörda och det var självklart inte vår mening. Jag tycker att Malin stod fast vid sin ståndpunkt; att hon skriver som okunnig på ämnet och gav sin syn på just det här spelet utifrån de förutsättningarna. Som sagt. Det var spelet i sig vi ville ta upp till debatt, inget annat.”

Svar: Tack söta rara Lina för detta. Du måste uttrycka dig så här fint och myndigt, det är din roll och du sköter det utmärkt. 

Jag måste dock inte göra det. 

Så SHUT UP nu med ert sabla tjat om att jag skulle kollat upp detta spel för muppar.