”Det blir så himla fånigt när framförallt kvinnor framhäver att ”amen jag klipper gräset när han lagar mat”. Då har man redan där konstaterat att ooh jag gör MANLIGA saker och han gör KVINNLIGA. Och då är vi tillbaka på ruta ett igen, för då kommer kvinnor alltid att uppfattas som ”duktiga” när vi skruvar, spikar och lagar punkan, samtidigt som mannen blir ”duktig” när han lagar mat och läser sagor för barnen.

Jag håller verkligen med Åsa: Historielöst!”

Svar: Det spelar ingen roll hur jag gör. Om Joachim bär pellets och jag bakar bullar så är det fel. Om Joachim köper färs och gör egna köttbullar medan jag sitter i soffan så är det fel.

DET SPELAR FÖR HELVETE INGEN ROLL HUR MAN GÖR.

Och så undrar ni varför man inte vill kalla sig feminist.

Därför att det är ett evigt bjäbbedibjäbb på könstruten och jag orkar inte lyssna.

Jag har inte tid, lust eller ork att varje dag tänka på om jag är jämställd eller inte.

Jag nöjer mig med vara säker på att Joachim tycker att vi har samma värde, för barnen, på våra jobb och när det gäller beslut som ska fattas inom familjen. Och att våra barn inte tänker; ”Nu gör pappa köttbullar, så konstruerat, så krystat” eftersom det bara är Joachim som gör köttbullar.

Minns ni min intervju med Nanne och Henke i Sportbladet inför den allsvenska triumfen?

Texten blev något lång och därför ströks en del roligheter. Som tillexempel att både Henrik och Petter Wastå skriker könsord när det inte går bra på träningen.

Jag minns inte vilka ord Henrik använde sig av men Petters har etsat sig fast och om jag så blir hundra år gammal så kommer jag inte glömma.

När Petter dabbar sig under träning kan det hända att han skriker så att änderna i systraströmmen flyr över Stagneliusskolans tak:

”SLIDSLEEEEEEEM”

När jag frågade Nanne vad han tyckte om detta königa skrikande blev svaret;

”Moget”

Jag läser att Maria Svelands Bitterfitta funkar bra i Tyskland och heter Bitterfotze. Fotze, är det fitta på tyska? Det ska jag börja väsa istället för originalfittan.

Varför är det så befriande att svära med könsord? Vilka mekanismer i psyket är det som kickar igång på ord för de intima organen? För det funkar ju, alltid. När jag letar efter bilnycklarna och svetten bryter igenom blusen och jag är röd i mitt fejs och jag blir så jävla arg att jag vill…också kommer det FOTZE och ser man på, där ligger ju nycklarna.

Fotze funkar.

”Malin, min erfarenhet är att de som inte vill kalla sig feminister ofta inte är särskilt intresserade av jämställdhet överhuvudtaget, och att det där med att man ogillar själva ordet ”feminism” mest är ett svepskäl. Men för min del får du gärna kalla dig något annat om det nu bara är ordet det hänger på! Ekvivalist, föreslog Miljöpartiet för några år sedan, t ex. Det kanske vore något?”

Svar: Nej, not interested. Men här står min kille och gör köttbullar från scratch, med egen brunsås. Och igår målade jag Lasses rum medan Joachim läste bok och nattade tre barn, det gör han varje kväll. Jämställdhet i vårt lilla hem, jämställdhet som inte behöver kallas någonting.

Idag har jag och Lasse varit på sexmånaderskollen.

Han väger 9170 gram och är bra som han är.

Tydligen så är det mer eller mindre okej att jag helammar trots att han har passerat sex månader.

Men det står ju att efter sex månader MÅSTE man ge dem mat. Klart att jag lyder. Jag vill inte sitta och dygnet runt-amma som nån annan infödingshona när Lasse ska ha mosade rotsaker.

Men saken är den att han inte har gapet. Han bara sitter och kniper igen med läpparna. Trots att vi vet att han är jättehungrig så är munnen som ett trumpet streck. Han tittar på mig med sin bröstsugarblick och utstrålar ”fram med bröna din idiot”

Jag försöker förklara för honom att till och med den trögaste fågelungen fattar att man måste gapa när man har maten framför sig. Annars blir man liksom utkastad ur boet och bildar en nackbruten hög på marken nedanför.

Men Lasse svarar inte på hot.

Så, det blir jag och Lasse och tuttarna i fortsättningen också.

Den sjunde april fyller min älskade guddotter Fanny två år.

Vad köper man till en tvååring? Något som inte är alldeles för königt och inte för billigt?

Här

Idag är det våffeldagen. Och då tänkte jag att jag skulle vara en sån där bra mamma som gräddar våfflor på eftermiddagen. Det är jättelätt att göra våffelsmet så jag vet inte riktigt varför jag köpte pulver med två E-ämnen i. Men det gjorde jag.

Om ni ska köpa puldervåfflor till era små hjärtegryn; köp Ekströms och inte Kungsörnen som har fyra E-ämnen.

Men E-ämnen eller inte, våfflor är aldrig fel.

Och på tal om fel; finn ett på förpackningen.

Okej, det här var ganska omoget. Bara för att solglasögonen satt illa så ska man inte knyckla ihop dem, kasta dem på golvet i vredesmod och väsa könsord.

Men saken är den att de sitter bättre nu.

Du är en natural born blogger Jes.

Jag läser detta och tänker att jag ändå är väldigt bra på att njuta av min inkomst.

Varje tisdag när jag veckohandlar på Coop tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som kan fylla en kundvagn. Jag kan handla allt ekologiskt. Jag behöver inte titta på prislappen och för varje dyr kravprodukt jag lägger i vagnen tänker jag att jag är en lyckans ost som kan köpa den mat jag vill. Ojojoj, ring diplomfabriken. Nej, men hur välavlönad jag än blir så kommer jag inte glömma att det är en ynnest att kunna handla den mat man vill.

Mat är livsglädje.

Jag känner en person som lever ensam och har en usel heltidslön. Hon har alltid bra mat hemma. Hon vägrar vara fattig i kylskåpet.

Mozarellaost, färsk pasta, vindruvor, champinjoner och avokado. Det är lyx och livskvalitet.